UPPDATERING: Johan Larsson ger fler svar! Inte alla, men många fler än tidigare. Kolla in hans blogg, närmare bestämt det här inlägget.
UPPDATERING 2: Den här killen vänder på frågeställningarna. Helt rimligt och motiverat – och dessutom en smart journalistisk idé. Jag gillar särskilt att han lyfter frågan om vilken agenda varje enskild journalist kan tänkas ha. Det är ju något som just nu har diskuterats väldigt intensivt i branschen i debatten om hur svensk journalistik förhåller sig till Sverigedemokraterna, exempelvis.
***
I veckan skrev jag en spalt i Journalisten och gav bloggsajtbyggaren Johan Larsson massor av beröm. Jag ställde en del nyfikna frågor om vem mannen bakom hans unika prestation är.
En journalistiskt helt okomplicerad sak.
Men reaktionerna blev många. Bäst ser man dem, självklart, genom att söka på ”Johan Larsson” på hans egen bloggsökmotor knuff.se. Något annat riktigt bra sätt att snabbt kolla vad svenska bloggare skriver finns inte. Bara det motiverar ju intresset.
En del kallar min text ett ”påhopp” eller ett ”angrepp”. Jösses, folk, den där krönikan är ju en hyllning! (Om ni läser den som ett angrepp, leta i stället upp en gammal hockeykrönika av Niclas Andersson från den tiden han skrev i Expressen och jämför. Där har ni en kille som kan såga.)
Någon stollar verkligen till det och chansar på att de yrkesetiska reglernas formuleringar om respekt för privatlivet skulle göra det olämpligt att ställa frågor till Johan Larsson om hans bloggarbete. Tjena.
I ett uppdaterat inlägg från i tisdags skriver jag något om varför det är viktigt och rimligt att ställa frågor till Johan Larsson – en hållning som alla journalister jag har sett kommentera saken självklart delar.
För är det så att mannen som genom sina kreativa beslut har format vårt sätt att bloggkommunicera i Sverige inte har någon som helst massmedial makt, vilket vissa debattörer påstår? Är det så att mannen som redigerar startsidan på knuff.se precis som han själv vill inte har någon makt?
Det vore inte lite naivt att påstå det.
Självklart har Johan Larsson en mycket inflytelserik position. Han sitter på kunskaper som många andra vill ha. Hur han hanterar dem är i allra högsta grad relevant, och det är, som bekant, något som inte på minsta vis hör ihop med frågor om skostorlek eller huruvida Johan Larsson föredrar grynpipig framför rundpipig ost på sina frukostmackor.
Men: har ni märkt att vi har tappat huvudfrågan? Det är lite av en nackdel med bloggosfärens snabba diskussioner. Man hinner inte sätta frågetecken innan någon annan är i gång och analyserar inte svaren, utan svaren på svaren.
För poängen med min krönika var ju att visa att det är journalistiskt motiverat att ställa frågor om Johan Larssons bloggarbete, och att svaren på dem är något vi bör diskutera. Alltså inte frågornas ställande – utan innehållet i svaren. De svar som ännu inte finns.
För även om Johan skrev några rader om sig själv – mycket intressanta, läs honom gärna – så kvarstår ju nästan alla de viktiga frågorna.
För att nu göra det riktigt enkelt för samtliga, så ställer jag här nedan ett antal frågor som samtliga knyter an till hans bloggarbete och som jag menar är hundraprocentigt journalistiskt motiverade. Inget i världen tvingar Johan Larsson att svara – men jag fortsätter att hålla tummarna för att han ska välja att göra det i någon form.
* Har JL en bakgrund som professionell webbutvecklare? Om inte, var och hur och av vem har han lärt sig det han kan?
* Tjänar JL pengar och i så fall hur mycket och på vilket sätt? Hur ser den egna kostnadsbilden ut för att driva den här buketten sajter?
* Driver JL någon del av den här verksamheten i bolagsform?
* Tänker JL sälja sina tjänster och sajter eller dela ägarskapet med någon?
* Kan JL tänka sig att sälja information ur sina databaser, och i så fall i vilken omfattning och till vem? (Det här är nästan den viktigaste frågan, det är här både maktaspekter och betydande ekonomiska aspekter kommer in i bilden.)
* Hur arbetar JL vid redigeringen av den mest använda tjänsten, alltså startsidan på knuff.se? Görs ett journalistiskt urval, eller är det alltid så att flest länkar till en text gör att den hamnar överst? Väljer JL någonsin bort texter från knuff.se av politiska eller andra skäl?
* Kan JL se från vilket IP-nummer varje enskild sökning på knuff.se kommer? (Om han kan det, så kan han ju utan större svårighet snabbt upptäcka researchmönster från stora tidningar, till exempel. En typ av kunskap som omvärldsbevakare skulle älska att ha.)
* Vilken av hans sajter tycker JL själv är mest lyckad, och varför?
* Var hämtar JL sin programmeringsinspiration? Vilka förebilder har han i sitt arbete?
* Hur tänker sig JL framtiden? Hur ska hans bloggsajter ska utvecklas på ett år, på fem år och på tio år?
* Slutligen är jag jättenyfiken på om JL heter JL i verkligheten, var han bor, hur gammal han är, vilka hans personliga favoritbloggar är och en massa andra saker som mer rör hans person. Det är den typen av frågor jag skulle ha ställt om jag skulle ha kompletterat en professionellt orienterad intervju med en standardmässig faktaruta. I det här fallet är det väldigt mycket mindre viktigt, inte minst eftersom JL själv har uttryckt en tydlig vilja att inte tona fram som privatperson. Fine, då respekterar vi självklart det och avstår de frågorna.
Att jag ställer frågor om Johan Larsson betyder slutligen, och detta är rätt viktigt, inte att jag på minsta vis irriteras av eller ogillar hans arbete.
Det är precis tvärtom. Det borde ha framgått vid det här laget.
***
Och allra sist i denna jättelånga text, en tanke om min egen roll i detta. Det är tydligt att jag för många journalistkolleger är snudd på galet bloggfrälst. Så otroligt många kommentarer jag har fått om det i olika jobbsammanhang. Jag har skrivit i bloggform i egen regi sedan 2003. Jag har skrivit en blogg som omarbetades till en rätt uppmärksammad bok. Jag är ansvarig för att Sydsvenskan har startat en kulturblogg, och under min tid på Dagens Nyheter blev jag DN:s förste bloggare. Jag har tjatat på tusen och ett redaktionsmöte om vikten av att arbeta i den här formen, för att förstå den, för att uppskatta den, för att lära av den. Man kan nog inte påstå att jag är en typiskt bloggfientlig journalist, eller vad säger ni?
Men det är ändå lika tydligt att jag för många bloggare är per definition journalist, och därmed inte en riktigt ”riktig” bloggare. ”Big oil” och ”big tobacco” har följts av ”big media” – ett slags med självklarhet och utan eftertanke ondsint etablissemang. Jag är anställd av ”big media”. Det är rimligt att jag ses som en del av ”big media” i den meningen. Men fullt så enkel är inte verkligheten, att alla som skriver finns i en av två stora lådor. Jag för min del tänker fortsätta att ha en stor svettig 45-doja i varje.
