De senaste somrarna har jag alltid skrivit åtminstone några bloggtexter om mina första yrkeserfarenheter. Jag började med Expressen-tiden här och i flera följande inlägg (som tyvärr inte är sammanlänkade, jag var inte så bloggsnitsig på den tiden, och just i dag är jag för lat…). Sedan något om GP och så ett kort hopp framåt till 1998, eftersom jag inte hade fått med ett par korta vick där, varpå jag kunde fortsätta till ett sätteri där jag jobbade sommaren 1995 och så slutligen vidare bakåt till de allra första jobben på Kungsbacka Tidning och Norra Halland.
Jag inser nu att det går att backa ännu längre tillbaka: För 21 år sedan inledde jag ett år som en av sex ”knattereportrar” i Barnjournalen i Sveriges Television. Jag hade just börjat sjuan. Jag inser att man skulle kunna skriva lite om det. (Och jag inser, precis nu när jag skriver det, att från den tiden har jag faktiskt en dagbok. En liten skrivbok med något slags eldslågemönster på omslaget, där jag skrev ner tolv-trettonåringens intryck från att, på riktigt, få vara med och göra ett nyhetsprogram i tv. Jag beundrade Expressens kulturredaktions Johan Hilton då han på sin numera väl avsomnade blogg för några år sedan hämningslöst publicerade sin tonårsdagbok. Tänkte ”det där skulle jag aldrig palla”.)
Kanske återkommer jag med lite text om hur det var, i alla fall.
hej andreas! varsågod:
http://www.youtube.com/watch?v=X8mLDQ_BnJ0
(för till protokollet att jag sökte efter thomas dileva, inte dig. det blev en bonus.)
Jo, den där dyker upp då och då…