Det var nödvändigt att ta ut de så kallade svängarna lite i recensionen av Kee Marcellos bok. Man måste ju lägga sig nära själva verket.
Det var nödvändigt att ta ut de så kallade svängarna lite i recensionen av Kee Marcellos bok. Man måste ju lägga sig nära själva verket.
Ur Aftonbaldets rec av Rihanna i Globen: ”Hon hänger sig, men aldrig för mycket.” Visste inte att hon tävlade med gamle Alice Cooper i sceniska stunts (och det är tydligen flera hängningar – AC gjorde det bara en gång per show)… 😀
(visst, jag vet givetvis hur det ska utläsas men flertalet kommer att läsa hängning som på kåken)
Hänge är ett lurigt ord… 🙂
Kanske de skulle inflika ett litet ”åt” med tillhörande förklaring: hänger sig åt nudlar, exempelvis. Mest hängav sig Rihanna dock åt att ställa in spelningar.
Apropå ingenting: Alltså..guldkrattan? Låter inte det som ett ganska förnedrande pris? Lite som: Tyvärr, du får inget Nobelpris men du kan få Tom Tits-priset.
Tjaaaa… Det är ju en fråga om hur man ser det. Jag skulle bli jätteglad om jag fick Guldkrattan! Poängen med priset är, tror jag, att uppmärksamma totalt oglamourös journalistik som inte är kreddig och häftig och spektakulär, men däremot ett resultat av opretentiös kreativitet och ett arbete med läsarens bästa för ögonen. Kan man någon gång lyckas med att jobba så, så är det ju alldeles utmärkt!
Köper boken!
Priset är självklart fint. Det är mest namnet på priset som känns lite…nedvärderande…
Skrattar. Jag har suttit mer eller mindre instängd under två veckor så jag har missat boken. Det känns nu en aning trist att Europe överlät så mycket av textskrivandet till Joey Tempest när det kunde ha blivit så mycket roligare om Kee hade lagt sig i mer.