Vem är publiken?

En av mina journalistiska favoritfrågor – alltså att ställa till mig själv, inte till andra – är denna: Vem ska läsa detta? Vem är mottagaren?

Det är alltid en omöjlig fråga. Jag vet inte ens hur jag ska skriva här, i varje fall inte så att jag kan beskriva det. Ni är för många som läser, uppemot tusen pers ibland. Vad kan ni ha gemensamt?

Sydsvenskan har 300 000 läsare.

Det är alltså omöjligt.

”Tänk på en intelligent människa som kanske inte har tillgång till den information du har om just det här ämnet, eller i alla fall inte har haft tid att samla den, men som förmodligen kan värdera den väldigt bra”, sa en av mina chefer en gång. Det är ett jättebra råd.

Under det här projektet utkristalliserar sig en läsare allt mer för mig. Det är inte en nörd. Det är inte någon som har läst sju amerikanska Google-böcker redan. Det är… jag tänker på mamma ibland! En intelligent, bildad, läsande, morgontidningsprenumererande, kulturkonsumerande och nyfiken människa som skulle kunna gå in på Amazon och välja en engelskspråkig Googlebok, av nyfikenhet på Google, men som förmodligen ändå inte gör det. Nyfiken på Google, men inte så nyfiken att det motiverar motståndet som ändå finns i att läsa på sitt andraspråk. Nyfiken på kultur och sociologi, men förmodligen mindre betjänt av att få en webbsökteknik förklarad i detalj.

Summa: Jag tror att det jag skriver kan vara en liten och delvis kritiskt (men inte negativt) hållen svenskspråkig grundkurs i Googlekunskap. Den första av flera möjliga böcker. Och absolut inget som jag vill ska stanna i en liten krets av extremt intresserade som kan citera John Battelle och Jeff Jarvis i sömnen.