Man kan som journalist inte på lättvindiga grunder gärna neka en kollega som vill ställa frågor. Men jag erkänner gärna att jag tog två extra andetag innan jag satte mig till bords med tidningen Världen idag, som jag har skällt ut i olika sammanhang och vars högerkristna och gayfientliga hållning har gjort mig svettig mer än en gång.
Samtidigt: jag tror på samtal. Jag tror på att försöka göra mig förstådd. Johanna känner likadant. Självklart tackade vi ja – och det är vi glada för nu, när den balanserade och på alla sätt fina intervjun finns publicerad.
(Enda reservationen skulle väl vara bilden på mig då. Jag ser ju ut som en… eh… sekterist. Morgonens garv blev det i alla fall…)
