Det var höst och 1998. Vi satt i bilen på väg hem från Österlen, Marcus och jag och våra respektive.
Men det var som om pojkarna satt i en egen bubbla. En fotbollsbubbla av surhet.
AIK hade vunnit SM-guld. Vi unnade inte AIK det. Jag minns känslan väl, så här åtta år senare, och förstår på min lättnad efter slutsignalerna i går att den skulle ha varit likadan i år.
AIK, med sina fula dräkter och sina vidriga ligistfans – vilken oerhörd lättnad att de inte vann guld.
(Rikard Norling, däremot. Där har vi en förbundskapten!)
