I dagens tidning sammanfattar jag några spaningar efter den Google-fria dagen under rubriken ”Kärlekens psykologi”. Kommentera gärna där!
I sammanhanget vill jag också rekommendera Rasmus Fleischers text om samma fenomen. Även han fascineras av de starka känslor som initiativet väckte; där finns ett embryo till en större berättelse. Christopher Kullenberg twittrade samma sak.
Gmail låg förresten nere under slutet av den Google-fria dagen. Jag vill bara påpeka att jag inte hade med det att göra. (Och eftersom det här ändå är internet så säger jag nu: Obs! Humor!)
***
Ska också passa på att länka till en intervju med Lena Sundström, vars bok om rasismen i Danmark är fantastisk och skräckinjagande läsning.
sorry. inte näthat men jag känner mig ändå tvungen att påpeka följande stycke från intervjun.
”Du tillskriver DN:s Nina Björk en begåvad formulering som i själva verket skrevs av Sydsvenskans Eskil Fagerström. Är du säker på att din research håller i varje del? En sådan här bok blir ju lätt granskad i varje detalj.
– Det är ju det sista man vill, men det är den sortens reaktioner man kan räkna med på den här typen av bok. Jag har försökt att vara minutiös. Sedan finns det så klart alltid en mänsklig faktor. Du får be Eskil om ursäkt.”
det här blev lite knas eller? är det sista hon vill att bli granskad eller är det feladresserade citatet hon syftar på?
Ja, det blev ju en oklar syftning där. Jag borde ha ställt en fråga till eller formulerat om. Hennes ”Det är ju det sista man vill” syftar väl rimligen på en eventuell överdriven detaljgranskning, alternativt att det sista hon vill är att göra fel, helt enkelt.
Var tvungen att ta en genomläsning av DN-kommentarerna. Anledningen till att nivån är så låg, snedstreck hatisk, tyder på en av två ting:
(1) Anna Kinberg Batra hade helt fel — situationen är omvänd.
(2) Den här typen av diskussioner attraherar personer som är så vana vid sin missuppfattade anonymitet att de förfallit till ett gäng motbjudande, maskerade mobbare. Vårt samhälles Ku Klux Klan. Fega näthulliganer som alltid kan kosta på sig en attack eftersom ingen vet vem de är.
Beklämmande.
Instämmer med föregående talare. Att stå för sin sak verkar vara ganska ovanligt idag.
Jag har inte läst boken så den kan jag inte kommentera men var det någon som såg hennes reportage/dokumentär i TV4 i går? Häpnadsväckande uselt. Det gick i princip ut på att Lena åkte runt i Danmark och drack vin och grillade med Dansk Folkeparti-anhängare och ställde dem mot väggen. ”Kan ni verkligen inte komma på något som är dåligt med Dansk Folkeparti?” ”Nej.” Sedan träffade hon också invandrade danskar och pratade med dem: ”Du är väl EGENTLIGEN som vilken dansk som helst va?” ”Ja.”
Journalistiskt mycket tveksamt i mitt tycke. Trist, eftersom jag alltid gillat LS tidigare.
Vad var det för formulering som hon trodde var Nina Björks? Borde väl stå i artikeln för det var det enda man funderade på medan man läste vidare, eller…?
Njae, det hade inte så mycket med sammanhanget att göra, det var ett exempel på lite slarvig research bara.
Eskils text finns hur som helst här: http://sydsvenskan.se/kronikorer/eskilfagerstrom/article382616/Kommunal-jiujitsu-pa-lundavis.html
(Det är meningen om en filt med välvilja som tillskrevs Björk.)