Jag har tappat rösten. Igen. Så nu är jag helt tyst. Har gått omkring på jobbet med en lapp: ”Tappat rösten”. Kolleger kluckar av skratt, och tycks på något vis tycka att det är lite extra kul att det har drabbat en snackpåse som jag. ”Gud hör bön”, sa Frennesson och höjde händerna mot himlen.
Fan, ren tortyr, det säger jag er.
Men ibland får man kommentera saker skriftligt. Som hockey, som vi diskuterade i går morse efter Sverige-Ryssland. Jag skrev då i 20 punkts storlek på min skärm så att mina grannar här på den lilla kultur- och nöjesdesken kunde se, med felslag och allt:
”Vem bryr sig. Jag hatar hockey. En så jävla iskall sport. Alla elitspelare är idioter. Alla tränare är ännui större idiuoter. Alla klubbchefer och ägare är idioter. Folket är idioter som tror att det bara är att ställa u t skridskorna m,ot kazhajkstamn ocg att vi kan piska ryssar i söämnen. Och dessutom: en sketen gruppspelsmatch! Tidigare år slår vi kanada med 5-1 i gruppsåelet poch torskar mot Belarus i kvarten!!!”
Jag kunde inte ha sagt det bättre än jag skrev det.
(Ok, det är två minuter för misconduct, förlåt alla smarta och snälla hockeyspelare out there. Jag tycker bara ni borde använda er istid till curling i stället. Och visst: i går kväll, när Rooth satte sin straff så kyligt, då började jag lipa. Jag är hopplöst sentimental.)
***
Och en sak till: Niklas ”Öset” Wikegård! Han är en fantastisk kommentator, eftersom han inte försöker vara något annat än den hockeydåre han är.
”Ni måste smälla på!!! Det ska va som Schassen på Knasen!!” ylade han under Sverige-Ryssland.
Det var väldigt, väldigt roligt sagt.
