Ni visste kanske att jag har varit student i den internationella HELT icke-religiösa och FULLSTÄNDIGT opolitiska utbildningsorganisationen Up With People?
Det förändrade mitt liv i grunden, och bara till det bättre, och jag har otroligt mycket gott och roligt att berätta om hur det var att turnera med denna organisation som inte liknar någon annan.
Det finns en dokumentärfilm nu, med det fantastiska namnet Smile ’Til It Hurts. Den skildrar Up With Peoples framväxt och första år. Ganska långt från vad det var på nittiotalet med andra ord, men jag är ändå otroligt sugen på att se den efter att ha sett följande trailer:
Att vara Up With People-student, då som nu, är en utmärkt övning för en journalist. Man får veta hur det känns att bli betraktad som sekterist. Man får veta hur det känns när någon jävla cyniker misstror ens genuint goda vilja. Man får en aning om hur konspirationsteorier fungerar.
Jag skulle kunna skriva en bok om Up With People. Men skulle någon tro mig?
Trots att jag borde veta bättre så klarar jag inte att tro att en massa folk som reser runt och sjunger i kör inte tillhör en sekt.
Nej, jag medger att det kan se märkligt ut… Glöm inte att vi hade strikta ordningsregler, till exempel för våra kläder.
Och sex. Inget sex. Sektigt.
Ja, eller åtminstone boarding school-igt!