Nu hittade jag min recension av Ola Klippviks bok online till slut.
I måndags glömde jag helt bort att länka till månadens krönika i Journalisten, som handlar om hur svenska journalister i större utsträckning än vanligt har lämnat valhemligheten bakom sig. (Jag valde bort att ha med en lista med namn i texten, eftersom jag hellre ville diskutera fenomenet än personerna. Tappade förstås därmed i konkretion, som en av dem påpekade. Jag borde kanske ha listat ändå.)
Och till sist, för er som skulle ha missat den, här kommer en sen länk till den bloggstafett på temat digital ekonomi som startades i somras (börja läsa här, till exempel). Den gjorde mig på extremt gott humör – allt friare, allt mer samverkansinriktat, allt mer lösningsfokuserat, allt mindre polariserande, allt mindre dogmatiskt, allt mindre definitivt. (Spara länken om ni inte har tid nu, för jag tycker att man bör läsa samtliga delar i serien om man är på allvar intresserad av kulturekonomi och den digitala revolutionen.)
Apropå att spara länkar – jag skulle vilja veta hur många som använder de småfunktioner som finns i den turkosa mördarsnigeln här under varje inlägg, alltså Delicious och Digg och så. Jag har bara en känsla av att det är väldigt få, jag vet inte varför. Handuppräckning:
Nu har onda makter tagit över din rss-feed. Reklam för amerikanskt läkemedel.
Igen!? Helvete, ska det där aldrig ta slut!
Tack för att du sa till, jag ber min webbmirakelman titta på det…
Vart chockad jag var när jag öppnade Google Reader.
Hoppas det ordnar sig!
Du trodde jag hade bytt yrkesbana…? Jag har hört att läkemedelsindustrin är mer lukrativ än journalistiken, i och för sig… 🙂
Efter den här lilla opinionsundersökningen – med snålt valdeltagande tycker jag! – har jag nu ändrat till lite andra grejer.