På kort tid har tre personer jag tyckte om dött. Min frus mormor Brita, som jag tidigare berättat om här. (Och att memoarerna hann bli klara! Hon överlevde sin bokdebut med bara knappt två månader, och hann få höra beröm och tack från många vänner och familjemedlemmar.) Min morfars storebror Bert. (Ni fattar, en trettioettårings morfars storebror kan inte varit purung, och det var han inte heller: Han var nittiosex.) Och till sist en skicklig och omtyckt kollega, fotografen Magnus, i vars sällskap jag gjorde ett av de svåraste reportagen jag har gjort, för nu hela nio år sedan. (För ett typexempel på de enastående fina porträtt han var specialist på att ta, klicka här, på det som jag tror blev hans sista uppdrag.)
Alla tre kommer att saknas, var och en på sitt vis.
