Det finns en ny webbtidskrift som heter Netopia. I den har jag lovat medverka med några gästkrönikor på temat den digitala revolutionen. Bakom Netopia står Per Strömbäck, som också var redaktör för antologin Gratis? som utgavs i somras. (Han har delfinansiering av flera stora branschorganisationer som gillar idén med upphovsrätten. Det har, förstås, väckt stor irritation i piratkretsar. O, fasa! Någon som också vill vara med och prata på internet! På vårt internet! Och som inte tycker pirat!)
De första månaderna med Netopia har visat att Per Strömbäcks ambitioner i alla fall tycks vara genuina: Han vill ha en bred debatt om bredare frågor än bara ”upphovsrätt eller inte” och ”pirat eller inte”. Jag håller tummarna för att Netopia ska bli ett slags startskott för personer som är nyfikna på den digitala revolutionen men som inte samtidigt kallar sig pirater, en signal att på allvar sätta i gång och formulera sig. En kille vars namn jag inte uppfattade i hastigheten sa det så väldigt bra hos Oktavilla i fredags: ”Om några tusen år kommer folk inte att fråga hur det var på Jesus tid. De kommer att fråga hur det var runt år 2000.”
***
…och Per arrangerar ett litet seminarium i Stockholm också runt min bok! 20 april blir det, detaljer hittar ni som vanligt under ”Nästa gig” i spalten här till vänster.
***
Bloggnotering ett: Visste ni att Johanna Koljonen bloggar?
***
Bloggnotering två: Sydsvenskans sportkrönikör och sportchef Anja Gatu är given i mitt RSS-flöde.
***
Bloggnotering tre: Visste ni att Lou Reed i tweed är överlägset roligast av alla bloggar i hela världen just nu? Vem gör det där? Vem kom på det, och bestämde sig för att faktiskt köra…? Man måste älska internet av bara det skälet: Den fåniga idéns seriositet. (Keith Moon är min favorit, vid sidan av Catherine Deneuve.)
Reedbloggen är verkligen ett fynd. Jag har glömt vem som sjöng ”Charlton Heston put his vest on” men det är väl där någonstans man får söka rötterna till idén. Men bilderna sen! Och att vara så hängiven!
Den här killen har tagit en paus: http://kurranz.blogg.se, men jag hoppas han kör igång igen nu när valet närmar sig – en mera pricksäker drift med vellingemoderaterna, och med andra inskränkta och aggressiva högermänniskor, finns inte i Sverige. Hans inlägg från oktober 2007 om hur kommunisterna Doris Lessing och Dario Fo belönats av en kollaborativ akademi och om varför Astrid Lindgren inte fick priset – eller om den ljuva dag då man skålade för att Palme mördats – är så tätt på förebilderna att jag i första vändan trodde att det var allvar, men samtidigt har de den där svävningen som utmärker verkligt bra satir. Hans sätt att gå vidare i kommentartrådarna är också galet bra.
Den har jag inte sett, ska genast kolla in!
’Han vill ha en bred debatt om bredare frågor än bara ”upphovsrätt eller inte” och ”pirat eller inte”.’
Problemet med Netopia är att det är alldeles för mycket megafon och för lite debatt. Av artikelförfattarna är det är ju bara du själv och Per Strömbäck som syns i kommentarerna.
Sådana som Dilsa Demirbag-Sten droppar en krönika och drar sedan. Skittråkigt.
Ja, det är inte riktigt lyckat, det blir bäst om man har möjlighet att följa upp för samtalet. Samtidigt förstår jag om inte alla kan prioritera det; jag försöker göra det så mycket jag kan, men det finns dagar då det helt enkelt inte kan sättas överst på att göra-listan eftersom trycket på att göra annat är stort. Men visst, i princip håller jag med.
”Nick Cave på rave” fick mig att le och orka vidare en tråkdag.
Eget försök: Alfred Hitchcock ordnar bitchkrock (men i vilken film?)
Tack för de orden, Andreas. Netopia utvecklas hela tiden, det är lärorikt.
@Jerker – ang kommentarerna på Netopia tycker jag att det är mer bekymmersamt att de artiklar som får många kommentarer är de som befinner sig närmast den polariserade debatt som jag vill komma bort ifrån. Så får till exempel Dilsas krönika över hundra kommentarer för att hon jämför upphovsrättsintrång med stöld, medan min egen krönika om hur samhällsfunktioner uppstår i online-världar inte fick en enda(!) kommentar. Jag är förstås glad för det stora engagemanget från Netopias läsare, men det är inte i första hand kommentarsdiskussionerna som för den här debatten framåt (tyvärr).
Ibland kan det ändå vara det, det finns ju bra exempel. Men tvärtemot vad en del tycker och tror så gillar jag ett slags ”hierarki” för samtalet, men bara i den meningen att någon tydligt börjar. Här är en uppsättning idéer och tankar – nu pratar vi om dem. En ständig flödesdiskussion funkar ofta sämre. De kan å andra sidan vara väldigt roliga att delta i…
Anton Lavey som Farbror Frej är min favorit hos Apbyxan…
Den är HELT fantastisk…