Roligt att få skriva en ren hyllning av något!
Och så etikgrubblar jag lite på en förlagsfest.
***
Svensk Bokhandel skriver om hur män respektive kvinnor hanterar frågor om medverkan från medier, alternativt sina egna citat. Jag delar erfarenheterna, har skrivit om dem tidigare, och har hört många möjliga förklaringar. Tills vidare fortsätter jag med min förmodligen rätt ytliga statistik, och försöker fråga lika många män som kvinnor om medverkan i de artiklar jag skriver. Männen i de färdiga texterna är något fler, och precis som förut inte för att jag frågar fler män, utan för att fler kvinnor tackar nej. Jag upplever ingen generell skillnad beroende på hur tidningen frågar, mer än kanske i det att om man redan från början nämner att det kan bli tal om fotografering så tycks kvinnorna backa lite mer. Men det är en känsla jag har, jag har inte räknat.
Och som de flesta andra är jag enormt imponerad av Lina Thomsgårds arbete med Rättviseförmedlingen och dess totalkonkreta och blixtsnabba politik. (Läs gärna inlägget från 7 april…)
Instämmer i hyllandet. Topparna är fler; Godmorgon Världen, Studio 1 och P1 Morgon.
När Erik Schuldt är inblandad så blir det ofta magiskt; Livet och döden är ett exempel.
Han är ett snille!
Däremot har ”Nya vågen” tappat betänkligt på senaretid. bäst var det när Gunnar Bolin ledde programmet.
Du, jag får nog hålla med om det lite faktiskt! Jag har märkt att jag har avbrutit min poddlyssning på det rätt ofta på sistone.
Å andra sidan premieras kvinnor i rollen som reportrar och intervjuare, särskilt i tv (och ofta även som programledare). För att anknyta till diskussionen om ”gubbar på SVT och tjejer på TV4”: det är knappast någon tillfällighet att många tv-kanaler starkt lyfter fram kvinnliga reportrar och det är inte heller en fråga om att just dessa programbolag är ädla eller progressiva. Nej, det handlar om andra saker, t ex att man vill undvika hårda konflikter i rutan. De som ska intervjuas är ofta män – manliga makthavare, idrottsmän, företagare etc – och det är mycket mera tabu att en man brusar upp mot en kvinna offentligt eller snäser av henne än att samma sak skulle hända mellan två män (två kvinnor hamnar väl någonstans mittemellen, högt underhållningsvärde för somliga men inte lika socialt förbjudet som att en man tvärt klipper av en kvinna).
Det handlar om en vilja att få till en snygg yta i programmet, inte om att vissa redaktioner har vunnits över till en idémässigt grundad, genusmässigt progressiv inställning. Tror att det är bättre att diskutera det i de termerna än att göra en slapp hänvisning till att ”men kvinnliga journalister är ju så mycket mer kompetenta” – kompetens är individuell men idag syns det tydligt att många medieaktörer castar kvinnor för att skapa en attraktiv bild, en ”snygg” känsla i rutan eller på sidan.
”livet och döden” går enligt min mening på automatik. jag blir så otroligt trött på det släpigt eftertänksamma tonfallet. parodi på sig självt. och om nya vågen inleds med orden ”sänds från (valfri ort utanför stockholm)” brukar jag stänga av på rutin efter för många besvikelser. vet inte varför men huvudstadsprogrammen brukar spöa skiten ur ”skogs”-ditona.