Testar att publicera mitt liveflöde från dagens nazistdemonstration

Direktrapporteringen från demonstrationerna i Köpenhamn avslutas med detta inlägg. Tack till er som har följt, bidragit med frågor och kommentarer och upplysningar. Vi sammanfattar vad som har hänt i en artikel här på webben senare, och förstås i papperstidningen i morgon.

Några poliser träffas i ett gathörn, kramar om varandra. Den ena kravallklädd, den andra civil. De ser lättade ut, uppenbarligen har det hela förlöpt hyggligt väl ur deras perspektiv.

Pratade kort med en vithårig dam, som måste ha varit en bit över åttio. Hon hade inte klart för sig vilka som demonstrerade, och jag berättade. ”Nazister?”, sa hon klentroget. Skakade på huvudet. Valde en annan väg.

Åter med lite mer kräm i batterierna. Läget har nu lugnat sig runt Christiansborg. Polisen har gjort snabba punktinsatser för att skingra demonstranter. Vi såg också ett halvdussin personer som satt gripna uppradade mot en polisbuss.

Mitt batteri tycks dö här, jag rapporterar från mobilen. Återkommer.

Där lovar jag dig att du har fel.

Jag kunde inte avgöra vilka som slog vilka. Allt gick mycket fort.

Ja. Med tanke på deras politiska hemvist, mängden motdemonstranter och det våld som har utövats i dag är det motiverat.

Tyvärr ingen stream. Nu verkar detta dock vara nära sitt slut.

Otroligt svårt att bedöma hur många som varit med på olika sätt här i dag. Några tiotal högerextrema. Kanske tusen motdemonstranter. Men den siffran ska ses som den gissning den är.

Nu slagsmål på gatan. Jag det sparkar utdelas mot någon som ligger.

Kanske 30 totalt.

Syftet var officiellt att protestera mot moskéer.

Polisen kör nu iväg de högerextrema i några bussar i rasande fart. Därmed är detta sannolikt över.

Träffar Mikael Wiehe, som håller på med ett tv-program om sin familj. Han tittar på avstånd. ”Tror fan att jag ska protestera.”

Jag har vid två tillfällen sett poliser slå demonstranter med batong. I det ena fallet tycker jag som lekman att det såg ut som om polisen brukade mer våld än nödvändigt.

Något tiotal civilklädda poliser har tagit på sig gula västar med Politi-märkning.

Ja, ett klassiskt problem. Men det är sällan bra att låtsas som att en stor händelse mitt inne i en stor stad inte händer.

Nu plötsligt lugn. Två polishelikoptrar svävar över slottet.

En dansk kvinna i vardagliga kläder kommer ut från området, rasande arg på vad hon upplever som övervåld från polisen.

Polisen håller nu tillbaka motdemonstranter med batongslag. Fler flaskor krossas.

Det beror på vad man menar med extremister. Många svenskar med synbarliga vänstersympatier – absolut. Jag har inte kunnat avgöra om flaskkastare är danskar eller svenskar.

Folk från Svenskarnas parti? Vet ej. Inga flaggor eller flygblad eller liknande.

I den mån de högerextrema ville framföra ett budskap så har de inte lyckats med det.

Stämningen är hätsk. Men på ett märkligt begränsat område. Folk flanerar lugnt på andra sidan vattnet.

Kan inte bedöma hur mycket folk det är här. Rörigt nu. ”Nazisvin”, skanderar många.

Den kastades av en högerextrem i blindo, över en polisbuss.

Springer från platsen, en flaska krossades just vid mina fötter.

Polisen griper ytterligare två. Flaskor kastas in mot de högerextrema.

Polisen griper en person som gör motstånd.

Poliserna rör sig nu snabbt. Många antifascister strömmar mot platsen. Vissa springer. Läget är svårbedömt, men intrycket är att lugnet håller i sig.

Poliserna bildar ring runt.

Risken för konfrontation är nog liten. Det går bokstavligt en polispiketbuss på varje högerextrem.

En liten klick högerextrema står vid slottet. Kanske 30 personer.

Många kramar. God stämning. Det dricks en eller annan öl, men mer kaffe. Kall vind, molnigt, kanske tolv-tretton grader varmt. Och nu är det högst hundra personer kvar vid Cirkus. Rapporteringen här tar en paus den närmsta timmen, och återupptas sedan vid Christiansborg där alltså Danmarks Nationale Front har fått tillstånd för en stillastående manifestation för 300 personer.

Polisen håller mycket låg profil. En piketbuss står parkerad en bit bort. Jag ser inga poliser till fots. Det lär bli annorlunda klockan 15 – Köpenhamnspolisen har planerat en stor insats för att hindra sammandrabbningar.

Det är påtagligt många svenskar här i dag, huvudsakligen unga. På tåget över bron blandades de med Eurovision-fans i rosa hattar och paljetter.

Nej, ”avgör” gör det nog inte, Guest – men om du har kläder där det står i klarspråk att du vill ”krossa kapitalet”, till exempel, då vågar åtminstone jag dra den slutsatsen.

Jag pratade med en kvinna i fyrtioårsåldern förut, Sara Nielsen, som hade sina två barn med sig på en Christianiacykel. ”Det känns som en bra sak att göra, att gå med. Men jag ska se till att vara långt från staden sedan i eftermiddag”, sa hon.

Ungefär hälften av demonstrationens deltagare är kvar vid Cirkus. Musik spelar i högtalarna, på öronbedövande nivå. De som stannar kvar ser, av kläder och symboler att döma, ut att vara huvudsakligen radikal vänster. Familjer och mer neutralt klädda personer verkar lämna.

Tåget nu framme. Folk börjar lämna. En talare tackar särskilt de tillresta svenskarna. Någon pålyser möten som väntar.

En tjej i sena tonåren drar upp en sjal över ansiktet och stegar fram till en liten reklamskylt för läsk. Hon sprejar ett inringat A och går snabbt därifrån.

Frivilliga sjukvårdare i civila kläder men med röda tejpade kors håller sig i ytterkanterna. Rök pyr ur små rökraketer.

Få ”kapar” tåget med egna paroller. Här är det antifascismen som får stå i centrum, ensam.

Racismefri by, står det på den första banderollen. Konfetti regnar nu över tåget på Reventlowsgade.

Tåget går raskt upp mot Kbh H.

Inga nazister på vores gader, skanderas det. Kort och lite halvhjärtat.

Stämningen är lugn. Jag ser bara två poliser just nu. Vi har skyddsutrustning i form av säkerhetsvästar under jackorna, men det känns i nuläget helt onödigt. Tack och lov.

Manifestationen ska röra sig den korta sträckan bort till Axeltorv och där avslutas klockan 14. En timme senare, precis vid slottet, Christiansborg, startar nazisternas möte. De har tillstånd för 300 personer och kommer inte att lämna platsen.

Det är förstås oerhört svårt att överblicka. Kanske är det 500 personer här, kanske lite fler.

Man ska inte döma hunden efter håren – men av folkmassan att döma är det här en tvärpolitisk manifestation. Enstaka röda fanor – men gott om folk av alla sorter. Familjer. Olika åldrar. Olika etniciteter. Shorts och kostymer.

Fotograf Sara Johari och jag är på plats på Halmtorvet. Här samlas motdemonstranter. Talare talar från flaket på en hyrlastbil