Satt med min allra första klippbok, inte på jakt efter mina första journalistiska saker, utan en gammal bild – min första klippbok tjänade som fotoalbum, arkiv, och allmän ordningspärm för en redan då lätt OCD-anstruken gosse som jag.
Där ser jag en artikel ur GP:s nöjesbilaga, GP Aveny, som jag har skrivit. Den första. Det som är speciellt med den är hur den hamnade i tidningen:
Jag gjorde prao. Jag fick följa med reporter och fotograf ut på ett förhandsjobb. Reportern var snäll och uppmuntrande, och föreslog att jag skulle ta egna anteckningar och skriva en egen version av artikeln, och så kunde vi titta på den tillsammans sedan. Det gjorde jag, och lämnade texten.
”Det här är roligare att läsa än min version, vi tar din i stället”, sa hon då, och utan att ens vänta på min reaktion tog hon några steg bort till bilagans redaktör och informerade. Lite justeringar, sedan var saken klar.
Så OTROLIGT generöst. Så OTROLIGT viktigt för mig, som var tonåring och ville detta så väldigt mycket. Detta är en händelse jag helt enkelt aldrig glömmer.
Lena From heter denna reporter. Hon arbetar på Statens konstråd i dag, tror jag, och jag är henne evigt tacksam.
