16 december
Jag sov otroligt gott på hotell Talisman. Vi lät oss passas upp på på hotellet och använde deras svajiga trådlösa internet innan vi gav oss ut på stan för en riktningslös vandring. Det var svårt att få tag på något så enkelt som ett fik, men det gick till slut.
Gamla stan är den stora upplevelsen, med sina på riktigt vindlande gränder och sin stora souq, marknaden. Det finns stråk som är turistifierade, men i allt väsentligt är det inte så.
Vi försökte boka om hemresan så vi kunde åkt redan i dag, och fick först positivt besked av resebyrån, och sedan negativt. Vi kände oss liksom så klara, jobbmässigt, och ingen av oss hade energi att ladda om och rådda med ett uppstyrt jobb till.
Så hade vi tur ändå, och fick via en amerikansk turist som vi också träffade i Palmyra – och som vi nu mötte på gatan! – nys om det lilla vandrarhemmet Damascus Hostel. En helt fantastisk plats, som vi snabbt gjorde en liten historia på. Jag skrev 4 000 tecken rakt igenom, och Åsa tog några lika snabba och fina bilder. (Dock inte den här, den tog jag med mobilen…)
Ingången till vandrarhemmet går via repstege och vinsch över stadsmuren.
Middagen blev fantastisk. På vandrarhemsägarens rekommendation valde vi en restaurang som verkligen bjöd på både miljö, matkunnande och service. Och så billigt som det brukar även på de riktigt bra ställena: middag för två med förrätt och efterrätt för totalt 200 kronor.
Känslan är verkligen att jag måste tillbaka hit. Jag skulle vilja hyra en liten lägenhet här nånstans i två veckor och skriva klart något. Någon gång. Eller så bor man bara här, på Damascus Hostel, för 200 kronor natten. Det blir ju inte mer än 6 000 i månaden, och här finns kök och samvaro och egna, rena och nästan tysta rum.
I morgon har vi en förmiddag utan planer, vi går väl ännu ett varv på stan, shoppar något litet kanske, det har vi inte gjort och jag skulle på sätt och vis vilja få med mig något i matväg hem, men det är inte så noga heller.
Och just det! Jag har låtit raka mig! På salong! Med kallt vatten och inte tillräckligt vass rakkniv! Det var satan i mig en upplevelse. Barberaren var mycket skicklig och lätt på handen, och det var ångbehandling och puder och klippning av ögonbryn och så en avslutande massage som verkligen var behaglig – om än bitvis så hårdhänt att jag är öm på skallen nu. Åsa höll på att garva läppen av sig när han satte i gång med puderbehandlingen.
Har tittat på en del av Åsas bilder. Bildspråket är så säreget, hennes bildbehandlingsteknik så personligt utmejslad. Jag har ett slags kropp till en text som jag tror är rätt i ton, jag har en början och jag har ett slut. Tanken om slutresultatet börjar bli tydligare och tydligare. Det ska nog gå, det här med.
Och Syrien! Vänligheten, gästfriheten, maten! Det är otroligt behagligt att vara här. Jag vill verkligen tillbaka.
