En sista grej efter uppsättningen av ”Min nästa lever” – tid att göra en redovisning till Stim, Svenska tonsättares internationella musikbyrå.
Om man arrangerar något där musik ingår, och man tar betalt för att folk ska komma och lyssna eller titta, då ska man redovisa vilken musik man har använt. Det gör man halvårsvis på en enkel blankett. Sedan betalar man en liten liten peng för att man har använt musiken, en peng som kommer kompositören till del.
Jag älskar det här systemet.
Det är lättskött, det är billigt, det är hederligt, det är ett sätt att värdera och respektera resultatet av konstnärligt skapande som kommer andra till nytta. Och min föreställning hade varit så otroligt mycket plattare utan Rebecka Törnqvists fantastiska sånger. Och utan U2:s dunder och kanoner alldeles mot slutet. Om ni inte orkar se hela föreställningen, så se sista fem minuterna, förbli applåderna, så förstår ni.
