”Man säger ibland att vi inte vinner något på att stigmatisera drogköpare. Det är till och med en mainstream-åsikt numera. Lika bra att låta dem som köper och säljer vara, minska straffen, ta bort straffen, det är synd om dem som tycker att de behöver droger och att diskutera deras ansvar för samhällsutvecklingen är irrelevant, eller i alla fall inte snällt. Ungefär så.
Jag är inte så övertygad av den retoriken. Det är tämligen stigmatiserat att köra rattfull. Också straffbart. Men folk gör det ändå, visar det sig. Var är argumenten för att avstigmatisera rattfylleri? Skattebrott? Smuggling?
Narkotika leder till enorma kostnader på olika nivåer – och inte bara rättsligt. Många människor går sönder av överdrivet bruk och förlorar sin förmåga att fungera i sina familjer och i samhället.
Är alltså slutsatsen här att den som finns på Swishlistan i Sundsvall får skylla sig själv? Ja, men inte bara. Skuld har också ett samhälle som velar om vad personlig integritet är för någonting, som har en kontroversiell narkotikapolitik, som har byggt en digitalisering som är så förrädiskt trygg att till och med drogköpare utan att fundera närmare på saken betalar för kokain med dess redskap.”
Detta, och mer, står i varannansöndagskrönikan i Sydsvenskan i dag.
