Jag älskar Mats Olssons sätt att förhålla sig till sport, och hans krönikor är det fortfarande ingen som slår. Men… man kan inte tala om sig själv i tredje person, särskilt inte som ”sportkrönikören”, vilket han har börjat göra. Och han kan inte en enda gång till berätta för mig att han äter buffalovingar nånstans i New York och tro att jag ska hänga med. Det går faktiskt inte.
***
I går tillagade jag något som i receptsamlingen var benämnt ”Hederlig svensk gryta”. Först mot slutet insåg jag rysande att detta skedde i mitt kök samma helg som sverigedemokraterna höll årsmöte. Jag säger som i Pulp Fiction: Don’t fuckin’ Jimmie me, Jules! (Min stavning.)
