Snillet hos min kollega Jenny är vittbesjunget. Hon har skapat en tematik med små skalliga figurer – de är nog typ jag – som kan göra och säga olika saker i anslutning till min söndagskrönika. Inte bara blir det kongeniala illustrationer, det uppstår också en grafisk igenkänning för formatet. I dag ägnar jag mig åt mediekritik av mediekritiken, och det är alltså en inte helt omöjlig tolkning av denna bild att jag säger åt mig själv på skarpen.
