När det är något, så bör man inte vara ensam. Det säger den samlade mänskliga erfarenheten. Ett barn har fötts, en kärlek ska firas, en bortgångens minne ska högtidlighållas. Det är inte meningen att sådant ska ske obemärkt.
Många – jag själv inkluderad – känner starkt för detta, alldeles skilt från teologins värld. Min fru och jag gifte oss borgerligt, vi ordnade ”inflyttningsfester” åt våra barn, och när den dagen kommer ska vi förstås begravas med borgerliga ceremonier.
Men tills dess hjälper jag till med precis sådant här. Och jag gör det ideellt. Framför allt fungerar jag som officiant vid begravningar. I Lund samarbetar jag med Axelssons begravningsbyrå. Jag har skrivit lite mer om hur jag ser på uppdraget här.
Dessutom hjälper jag mer än gärna till vid barnvälkomnande eller andra ceremonier kring kärlek och livets vändpunkter som inte riktigt har någon laglig, officiell eller kyrklig motsvarighet. Var och en salig på sin fason! Vi kan tillsammans diskutera musik och texter och format för den som vill fira… nästan vad som helst. Och som sagt: det kostar inget. Jag gör detta för att jag tror att det är viktigt.
Någon formell vigselrätt har jag tyvärr inte. Jag hoppas kunna få det i framtiden. Men det måste inte vara ett hinder: Den som vill kan gifta sig lagligt på tingsrätten vilken dag som helst – och sedan ordna ett bröllop med ceremoni helt efter egen smak. På det sättet gjorde vi när min bäste barndomsvän gifte sig, och jag kunde på brudparets önskemål hålla samman högtiden. Det blev ett minne för livet för oss alla.
