Krönikören Ulf Nilsons gärning de senaste tio åren kan beskrivas som ett slags dekokt på Waldorf & Staedler, fast utan det goda humöret.
I Expressen har Ulf Nilson från utlandssvenskens traditionellt pösmagade perspektiv ägnat sig åt att skriva gränslöst populistiskt om saker som han bevisligen inte vet särskilt mycket om. Andra skribenter har visat hur Ulf Nilson går rasisters ärenden när han till exempel sprider den matematiskt helt omöjliga idén om ”Eurabia”, alltså att vita européer kommer att hamna i minoritet på grund av muslimers idoga barnavlande, eller när han skriver att alla shiamuslimer vill elda med meningsmotståndare, för att nämna bara ett par saker som i sig själva borde vara nog för rött kort.
***
Allt detta spelar dock ingen roll när kvällstidningssekterismen slår till. Detta fenomen är den absolut enda för mig tänkbara förklaringen till varför Thomas Mattsson, Expressens chefredaktör, vars sätt att diskutera publicistik jag verkligen gillar och respekterar, går så fullständigt i baklås när typ resten av en förnuftig värld påpekar vad det är för slags röst han ger utrymme till.
På Expressen och Aftonbladet är egna medarbetare helt untouchable. Det finns ingen stor självironi eller redaktionell självdistans i dessa mediehus – av det enkla skälet att en extrem konkurrenssituation, den som gör de två svenska kvällstidningarna så bra så ofta, skapar ett särskilt slags klimat. Det betyder också att det nästan räcker med att sluta att göra något på dessa tidningar för att kallas ”legendarisk”, när det i stället hade passat bättre med ”före detta”. Ulf Nilson är alltså ”legendarisk” utrikeskorre i Expressen. Knappast för resten av medievärlden, eller mänskligheten.
Men detta kan inte Thomas Mattsson anföra i offentligheten, och jag är helt uppriktigt sagt inte säker på att han själv identifierar det som en faktor – han är ju också en del av denna tidnings historia, ända sedan sina tonår.
Mattsson bygger i stället sitt försvar på en del synbarligen vältänkta formuleringar om mångfald och pluralism. Och vem skulle vara emot sådant?
En del säger att gränsen går vid yttrandefrihetens gränser. Är det lagligt? Då är det också rimligt att trycka det. Men så resonerar Thomas Mattsson aldrig någonsin i andra sammanhang, där han i stället talar klokt om värdet av löpande bedömningar och samlade bilder. Rightfully so!
Frågan är alltså var gränsen går. Svaret på den frågan, det ger varje utgivare. Allsmäktigt. Det är en bra ordning. Thomas Mattsson kan alltså inte riktigt komma undan med att hänvisa till mångfald, för om det var hans enda skäl, då förstår jag inte varför han inte ”spetsar till” ledarsidan med en gästkrönika från Ku Klux Klans Allehanda eller låter Stollebladet.se göra nedslag på kulturen ibland.
Ja? Så varför gör han inte det? Därför skulden då blir alltför stor: han skulle ju då göra sig skyldig till alltför stor skitspridning för att kunna sova gott. Och han skulle bryta mot de svenska pressetiska traditioner som han annars med kraft värnar då han utövar normalt redaktörskap, och inte släpper in vem eller vad som helst i sin tidning, inte ens med hänvisning till mångfald och yttrandefrihet.
Men Ulf Nilson trycker han.
Med formuleringar som en normal insändarredaktör direkt skulle slänga i papperskorgen och avfärda som lallig halvrasism.
Förklaringen igen: Ulf Nilson är en ”legendarisk” medarbetare på Expressen. Thomas Mattsson skulle aldrig, aldrig på tusen år, ta in sådana formuleringar om de var skrivna av någon som inte hade exakt den ”meriteringen”.
***
För den som behöver ett litet exempel på vad Ulf Nilson går för kan jag särskilt rekommendera den intervju som Medierna i P1 gjorde med Nilson, då han gav sig in på blodsmystikens område. Det är en sedelärande intervju på många sätt.
Det riktigt sorgliga är att Ulf Nilson – som på juratiden lär ha varit en flyhänt och produktiv reporter – ju med detta för evigt kvaddar sitt eftermäle. Hans berättelse blir den om den snabbe, duktige, yvige världsreportern, som på sin ålders höst började hemfalla åt konspirationsteorier och skriva knackigt.
Så var det allt? Allt detta kunde verkligen vara nog skäl att säga tack och hej. Men Ulf Nilson erbjuder i dagarna ytterligare bevis för sitt usla omdöme: han har tackat ja till att medverka i den antimuslimhetsande tidskriften Dispatch International. Han har sedan pudlat och sagt att det var ett misstag, att han inte visste vad det var för tidning, vilket är rimligt och följdriktigt. Hans spalter visar att det är där hans normala researchribba ligger.
Thomas Mattsson gör här en miss till: han tycker att man kan nöja sig med att bedöma vad Nilson har skrivit, och inte bry sig så mycket om var han har skrivit det. Det håller inte. I vilket sammanhang man säger något spelar all roll i världen – det handlar om vilken sorts publicistik eller politik man legitimerar med sin närvaro. Det vet alla som sysslar med sånt här.
Det finns nu en enkel lösning på det problem som har uppstått: Nilson kan sluta i Expressen och formalisera sitt samarbete med Dispatch International. För var ska sleven vara om inte i grytan?
Du föreslår att Expressen skall tysta en av sina ärligaste journalister, för att han inte älskar muslimsk massinvandring, inte tycker den gör Sverige bättre för våra barn.
Vågar du ta en debatt om muslimsk massinvandring? Jag GARANTERAR dig att du inte har en chans mot mig. Vågar du? Tvivlar på det. Här, på Twitter eller på min blogg.
Min erfarenhet av PK är att ni både är okunniga och har låg intelligens.
Du gör bort dig direkt:
1. Ulf Nilson ”tystas” inte bara för att en redaktör väljer att ta ansvaret att inte sprida hans dynga. Nilson kan skriva på nätet om han vill, och nå massorna på det viset. Eller varför inte i Dispatch International?
2. Det finns ingen muslimsk ”massinvandring”. Det finns i Sverige totalt ungefär 100 000 troende muslimer. De är alltså färre än invånarna i staden Lund. Vidare: Flertalet har kommit hit för att SLIPPA religiösa överdrifter och förtryck. De är alltså inte farliga.
Det finns idag minst 600.000 muslimer! 100.000 är MEDLEMMAR i ett bidragsberättigat trossamfund. Många religiösa är ej officiellt medlemmar förstås! Men ändå religiösa. Håll dig till sanningen. Majoriteten röstade på islamisterna i alla val efter arabiska våren! Tyder på att i vart fall 50 % är så pass religiösa att dom vill islamisera landet.
Vad vet du om deras skäl att komma hit? Tror du inte välfärden lockar? Trots jämlikhet, HBT-rättigheter och yttrandefrihet!
Vad muslimerna vill ser vi i hemländerna. Dom vill islamisera samhället!
Förmodligen kan du heller inte islam. Jag kan. Så du ägnar dig åt rent önsketänkande. Deras hemländer utgör facit, gillar du resultatet?
Att 50 miljoner muslimer flytt till kristna länder bär vittnesbörd om islams misslyckande! Inte EN enda muslimsk demokratisk välfärdsstat existerar!
I takt med att muslimerna växer här, så liknar vi alltmer deras hemländer. Är det bra för våra barnbarn?
Islam växer så det knakar här, med eller utan Eurabia (som jag inte tror på).
Du gör bort dig igen:
Är jag ”förstås ändå religiös”, att betrakta som ”kristen”, även om jag inte är medlem i ett samfund? Nej. Så klart inte. Alltså gäller den principen för alla.
Och så snurrar du till det så mycket att du rimligen själv borde bli yr: Å ena sidan säger du att miljoner flyr på grund av förtryck och islamisering. Å andra sidan säger du att dessa flyktingars mål är att islamisera samhället. Så att destinationen för deras flykt blir mer lik platsen de flydde från…?
Bravo.
Jag uppskattar att du tar debatten! Hur religiösa dom är ser vi i hemländerna. Minst 50 % vill islamisera länderna. Verkligheten!
Jag kanske var otydlig. Majoriteten flyttar hit för vår VÄLFÄRD! Annars kunde dom flytta till ett mycket närmare land.
Libanon var ett kristet land, som öppnade dörren för muslimska flyktingar. Resultatet blev muslimsk majoritet och ett 15 år blodigt inbördeskrig.
Idag krymper den pursvenska befolkningen, medan muslimerna växer så det knakar! Vad blir resultatet om 50 år tror du? Ett mycket starkare islam. Vill du det?
Kan du visa ETT västerländskt land som blivit tryggare och bättre av stor muslimsk invandring?
Förutom att terrorismen ökar i takt med fler muslimer så innebär ett starkare islam en tillbakagång av Kvinnors,homosexuellas och religiösa minoriteters rättigheter. Åter; se hur illa det är i deras hemländer.
Kan du förklara varför du vill stärka islam? Varför vill du urholka våra mänskliga rättigheter?
Du lovade lite intellektuellt motstånd, men försöker dra dig fram med långtgående tolkningar och genom att lägga ord i min mun. ”Varför vill du urholka våra mänskliga rättigheter”, skriver du. Ursäkta, men är du helt vrickad…?
Och så fortsätter du att försöka få det till att frihetsflyktingarna i själva verket vill införa sharia i andra länder, precis sådant som de flytt för att slippa.
For the record: Jag vill inte se några religioner med politisk stark ställning. Den katolska kyrkans järngrepp över stora delar av världen kostar många fler människoliv på grund av en bisarr syn på preventivmedel och mödravård och luddiga begrepp om heder, än vad islamismen gör.
Det är uppenbart att våra bidrag lockar ”flyktingarna”. Dessutom är det välkänt att 95 % saknar asylskäl! Du är mer än lovligt naiv om du inte tror att gratis pengar här lockar!
Varför demonstrerade 1000 muslimska taxichaufförer i Oslo emot Muhammedteckningarna, om dom inte är religiösa? Och om dom gillar yttrandefrihet?
Kan du uppvisa ETT muslimskt land med demokrati och välfärd?
Kvinnor, homosexuella och kristna minoriteter har det värst i muslimska länder och bäst i kristna. Förnekar du det?
Om islam skapat så mycket elände i hemländerna, varför tror du det skulle bli bättre här?
Du blundar för verkligheten och ägnar dig åt rent önsketänkande!
Majoriteten muslimer har flytt sekulära diktaturer, inte religiösa! När muslimerna fått bestämma så har dom valt islamisterna!
Varför skulle resultatet bli annorlunda här än i Libanon? När muslimerna blivit säg 50 %? Tycker du att det går åt rätt håll idag?
Och du fortsätter: ”Om islam skapat så mycket elände i hemländerna, varför tror du det skulle bli bättre här?”
Hur mycket tålamod ska en bloggare behöva ha…?
SVAR I VERSALER SÅ ATT DET KANSKE GÅR IN: FÖR ATT DE PERSONER SOM HAR FLYTT HAR FLYTT AV EXAKT DE SKÄLEN OCH LÄNGTAR EFTER FRIHET OCH DEMOKRATI.
Vidare: Kvinnor och homosexuella har det INTE bäst i kristna länder, de har det bäst i SEKULÄRA länder.
Och så kommer det mest skrattretande av allt, det som slutligen gör att jag inte vill prata mer med dig: Du skriver ovan att du INTE tror på ”Eurabia”. Och så nu, i din senaste kommentar, antyder du att muslimerna kommer att utgöra 50 procent av det svenska folket… Du håller inte samman. Det är inte meningsfullt att prata vidare.
Du ägnar dig åt rent önsketänkande:
Du inbillar dig att muslimerna plötsligt gillar homosexuellas rättigheter, jämlikhet mellan män och kvinnor?
Homosexuella och kvinnor har det bäst i kristna kulturer, som bevisligen kan sekulariseras! Något muslimska länder inte klarat av!
Du gör dig till uttolkare av den muslimska folksjälen! Jag dömer muslimerna efter hur dom bevisligen beter sig när dom får bestämma (i hemländerna).
Vänta vänta vänta, du ÄR ju bara för rolig: I kommentar nummer nio talar du om muslimska länder med SEKULÄRA styren. I kommentar elva talar du om att muslimska länder inte kan bli sekulära.
Häpp!
Och du som säger att du vet vad alla muslimer vill, och vad de innerst inne önskar sig, säger att JAG gör mig till uttolkare för alla muslimer…?
Jag släpper inte in fler kommentarer från dig. Min sjuåring skulle ju krossa dig i en debatt. Men tack för att du tittade förbi!
Jag känner inte till eurabiakonceptet i detalj, men jag antar att det rör sig om en omfattande demografisk ändring kopplat till religion. Om nu religion är demografi, det vet jag inte riktigt heller.
Anyway, kan jag få en snabb förklaring på varför denna ändring är matematiskt helt omöjlig?
För tydlighetens skull ska nämnas att jag inte är så intresserad av sakfrågan men däremot väldigt intresserad av matematiska omöjligheter.
Skärp sig nu klartexten. Du inledde med att utlova en debatt om den mytiska massinvandringen men förfaller ganska snabbt till att basha talibaner.
Håll dig till ämnet du själv satte.
”Förutom att terrorismen ökar i takt med fler muslimer så innebär ett starkare islam en tillbakagång av Kvinnors,homosexuellas och religiösa minoriteters rättigheter.”
Det finns ETT parti i Sverige som vill minska aborträtt, ta bort diskrimineringsnämnder och homoäktenskap, gillar könsroller och hemmafruar, ogillar feminism och vill göra folk mer religiösa.
Kaaaaaaaan du gissa vilket parti det är, ”Klartexkten”?
Ulf Nilsson har snöat in på Eurabia, det du kallar ”alltså att vita européer kommer att hamna i minoritet på grund av muslimers idoga barnavlande”
Men det är han inte ensam om bland de ”fina” journalisterna, även Paulina Neuding verkar gilla det där med Eurabia.
Hon återkommer ständigt till att etniska svenskar är i minoritet bland 15-åringar i Malmö och att Mohammed är det vanligaste namnet bland nyfödda i Malmö osv
En film om radikal islam, gjord av en sekulariserad muslim.
http://m.youtube.com/playlist?list=PL616E06482D596399
Intressant diskussion tidigare. Märkligt att dessa islamofober alltid tror att alla muslimer vill införa sharia. Många muslimska länder är eller har varit sekulariserade. Turkiet, Irak, Egypten, Libyen, Syrien m.m. problemet är att de inte varit särskilt demokratiska. Det har alltså väldigt lite att göra med religion och mycket att göra med diktatorer.
Att därför göra hänvisningar till hur välfärden ser ut i länder med företrädesvis Islam som religion blir helt irrelevant. Länder med diktatur är problematiska oavsett om det finns en religion med i bilden eller inte. Se på Kuba och forna Sovjet, eller Kina för den delen.
Tack Andreas för du tog debatten! Jag jobbar som samhällskunskapslärare på ett gymnasium någonstans i Sverige. Liknande debatter, med samma argument som herr Klartext, får jag ta dagligen med både elever och ibland också med lärare.
För att tillslut vinna debatten får vi aldrig sluta debattera, framför allt inte med smygrasister i vår nära omgivning.
Tack, Andreas! Bra skrivet och bra debatterat. Håller också med Mats Åkesson om att vi aldrig får sluta ta debatten, framförallt inte med de i vår nära omgivning.
Heder åt dig som tog debatten så bra! Och jag funderar på vilka kristna kulturer som slåss FÖR homosexuella?
Visst stämmer det där med att den egna tidningens journalister ses som untouchables, men den attityden drivs också av dem själva, absolut inte bara av cheferna. Expressen rekryterar oftast sina chefer inne i huset (eller ibland från storasyster DN), som du själv påpekade när Karin Olsson tog över på kulturen). Journalisterna vet att det är så och dessutom tycker de att det är världens kupp att ha fått jobb på Expressen, så otroligt glam (en hållning som eh, inte alltid delas av den läsande publiken utanför huset). Resultatet blir en ”jag-å-mina-fiiinaste-kompisar”-attityd som, för att citera en film nyligen, ligger som ett fett j-a klister över hela stället.
Både Linda Skugge och Liza Marklund förutsatte, när de jobbade på Expressen, att alla kollegor de hade någon respekt för skulle försvara dem om de hamnade i debatt, men särskilt väntade de detta av folket på sin hemmatidning. Där fick de också det stödet; man backar upp det egna gängets stjärnforwards även om man kan ha andra synpunkter privat. Ingen oenighet må visas upp utåt.
Till Marcus Almgren:
Här finns en intressant text från BBC som går igenom de siffror som figurerar bland de personer i Nederländerna vars rädsla driver hat mot muslimer. Intressant.
http://news.bbc.co.uk/2/hi/programmes/more_or_less/8189434.stm
Torkel
Läs:
http://andreasjohanssonheino.blogspot.se/2013/01/katrine-kielos-och-det-muslimska-hotet.html
En liten synpunkt: Ju mer ett land är präglat av islam – desto sämre är det ställt med yttrandefrihet, demokrati (http://fof.se/tidning/2007/8/muslimska-varlden-utvecklas-inte-mot-demokrati), för sexuella och religiösa minoriteter och desto mer sannolikt är det att landet tillämpar dödsstraff (Källa S. Pinker: The better angels of our nature). De senaste 25 åren har Sverige fått uppleva allt mer av islam med allt vad det innebär av självmordsbombare, misogyna imamer (Uppdrag granskning), växande antisemitism, radikala källarmoskéer, stormade universitetsföreläsningar (Lars Vilks i Uppsala) och allt mer av konstnärlig censur/självcensur. Är inte detta ett problem? Är inte detta någon vi bör diskutera? När dessa i mitt tycke legitima funderingar (som många i Sverige har) avfärdas som islamofobi så kastar vi ju folk i famnen på SD…
@Yossarian:
Kielos var när hon kom fram en stor beundrare av Ayaan Hirsi Ali och utnämnde henne (på sin blogg och i tidningar) till en person som måste backas upp till varje pris, reservationslöst, en hjältinna som stod för det sanna och det goda. Sedan dess har Hirsi Alis problematiska sidor efter hand blivit allt tydligare – en del av oss insåg det dubbelbottnade och schematiska med henne redan då, kring 2006 – och idag skulle Kielos nog inte försvara henne. Men hon har heller aldrig velat diskutera vad denna förförelse från en karismatisk, vacker kvinna med en spännande och säljande livshistoria innebar, eller motivera om och hur Kielos själv har omorienterat sig, bytt fot.
Och det är ett problem i dagens svenska debatt att folk som räknas på det fältet och har tillgång till framskjutna positioner som deltagare – ledarskribenter, kulturknuttar, krönikörer, politiker, aktivister, ”filosofer” – nästan aldrig gör den sortens balansräkningar eller känns vid att man har ändrat uppfattning, och varför man gjort det. Ledarskribenter (som t ex Peter Wolodarski) känns heller aldrig vid att de själva bytt åsikt eller smitit undan en fråga, utan fortsätter bara att belåtet läxa upp de politiker som till skillnad från dem själva inte lugnt kan sticka till Stureplan och vara ifred där när arbetsdagen är över. Man fortsätter bara att snacka i ett tonfall, som ropar ut ”jag sitter ju på det sanna, det riktiga, det goda och det coola, och det har jag alltid gjort serru!” även om en närmare granskning tydligt skulle visa att man har bytt fot några gånger. Förr var eh, arbetsmoralen högre i offentliga debatter på den här punkten och soloposerandet mindre svängigt.
Svar till Åsa, #21: De allra flesta kristna kulturer har stora inslag av sekularism, vilket möjliggör att t.ex. homosexuella kan leva drägligt. I islamska kulturer, i teokratier, existerar det ingen sekularism (annat än underjordiskt), ingen upplysning, ingen nämnbar tolerans för det avvikande. Där har du skillnaden. Försök att tala för motsatsen.