Under 2009 har jag förmodligen skrivit mer opinionsmaterial än någonsin tidigare i olika sammanhang.
Det gör man inte opåverkad.
Dels har jag märkt att jag ändrar min uppfattning om olika saker, eftersom jag får dessa uppfattningar ifrågasatta av allt från extremt sakkunniga professorer till ren mejlpöbel. Professorer och pöbel har dock ändå det gemensamt att de kan bidra med nya insikter, lika värdefulla, bara mycket olika.
En annan lärdom är den om hudens snabba förhårdande. Hur djupt tar lite skäll? Inte alls djupt. Kanske borde jag låta det ta lite djupare ibland. En väsentlig del av uppdraget för den som skriver ett slags opinionsmaterial är att föda nya diskussioner. Ibland har jag känt att jag är farligt nära att ha det som huvudmål med vissa texter. Och så får det aldrig bli, då brister man snart i ”seriousness of purpose”, som det heter. Förmodligen har det redan skett, eller varit för nära att ske, vid ett par tillfällen. Här?
Varför använda ordet ”pöbel”? Är det inte ganska nedsättande att tala om de som kommenterar och (förhoppningsvis) ifrågasätter och bidrar med nya vinklar på det viset?
”En väsentlig del av uppdraget för den som skriver ett slags opinionsmaterial är att föda nya diskussioner.”
Jag tycker att det är en mycket hedervärd ansats – OM avsikten är att ge upphov till konstruktiva diskussioner. Om avsikten bara är att skapa känslostormar som inte leder någon vart och polarisering och motsättningar då är man förstås inte mer än ett papperstroll, som Mildner så vältaligt beskrev det.
Jo, som tidigare sagt: Därför att pöbel är rätt ord för att beskriva människor som uttrycker vidriga hot och otidigheter, dolda bakom massans anonymitet.
Det är alltså inte så att jag kallar alla meningsmotståndare för pöbel – jag konstaterar bara att jag har hört ifrån personer på hela skalan.
Här har vi i alla fall ett vanligt praktsvin, alldeles oaktat hans motiv…
http://sydsvenskan.se/malmo/article431377/Slog-sonen-nar-han-inte-ville-fildela.html
Ja, det låter som att han måste ha varit berusad eller drogpåverkad.
Haha, uppochenrvända världen, nån? Det förmodade hade ju varit att pappan blivit arg när han kom på sonen med att fildela förbjudna saker. Men att slå grabben med en kedja hade förstås inte varit rätt i det läget heller…
Sedan finns det något komiskt med det svenska ordet fildelning – hur gör man egentligen för att slå itu ett paket fil? 😉
Exakt! Ät ur min skål nu, grabbjävel.