…men som jag kommer att ha i dag är mitt pass, ett ombyte och det nödvändigaste i en necessär, mobilladdare, USB-minne, kamera, internationellt presskort samt adaptrar för alla elsystem som finns.
Om Nobelvinnaren finns inom rimligt avstånd, men på en plats där vi inte har någon medarbetare, åker jag. Jag har haft samma jour i fyra år, eller egentligen bara tre, eftersom jag var pappaledig när Pamuk vann. En resa har jag gjort: Den misslyckade jakten på Harold Pinter. (Det blev ett reportage från hans teater i stället, och några andra småsaker, som möjligen motiverade resan.) På sätt och vis åker jag gärna någon kul stans i eftermiddag, men jag har inget emot att stanna på redaktionen heller – det brukar vara årets roligaste arbetsdag.
Förra året, Le Clézio-året, la jag de stora tidningarna bredvid varann dagen efter tillkännagivandet. Jag försökte vikta och väga och jämföra, och kände mig till slut säker: Sydsvenskan hade det bästa paketet. Det finns väl ingen anledning att lägga ribban lägre för fredagen den 9 oktober 2009.
Wow! Kör så det ryker! Och lycka till!
Mja, noga räknat var du tvungen att motvilligt lämna ifrån dig jourskapet även Doris Lessing-året. Men då blev det väl ingen som åkte från Malmö, heller?
Just det, det stämmer, för då skulle det födas barn hemma hos oss inom kort, och det blev dagen därpå!
I samma stund som jag hörde ”tysktalande” så tänkte jag ”nu ringer Ekström till Sturup”. Vilket förbaskat roligt jobb du har!
Kastrup fick det bli, men… ja!