Expressens utgivare Otto Sjöberg fick två lätta matcher i helgen. Journalister som står stadigt i en mer rumsren journalistik (eller vad man nu ska kalla det, medarbetare på DN och P1) har inte riktigt redskap för att komma åt eller ens förhålla sig till en person som Otto Sjöberg.
I lördagens DN och i Ekots lördagsintervju var Sjöberg huvudperson. Lätt parerade han alla frågor; möjligen fick han det lite jobbigare hos Ekot. Indignationsformuleringar av modellen ”Vad skulle kunna få dig att avgå?” eller ”Är det inte fråga om nyckelhålsjournalistik?” är helt verkningslösa i sammanhanget, och en påminnelse om att även etablerade och rutinerade utfrågare kan behöva se över sin verktygslåda då och då.
***
Men så var det ju när Studio Ett försökte vara lite tuffa mot Ebba von Sydow också. Hon framstod som samtalets klart mest intelligenta deltagare.
***
Allra sist: frid över Hans Linné. Jag jobbade som redigerare på Expressens sportredaktion 1997, och Linné var snabbast av dem alla, hungrigast, piggast, mest beredd att jobba. Det lilla, lilla jag hade med honom att göra gav bara roliga minnen. Mats Olsson skriver här om redaktör Linné. Stycket om Polen, passusen om att han inte har någon att fråga längre. Stycket om när Linné blir morfar. Så himla fint.
