jag saknar faktiskt programmet ”dilemma”, hur självgod och irriterande ch än var. jag älskade när han, liksom, lutade hakan mot tummarna med handflatorna mot varandra och tog några steg fram och tillbaka med en min som skulle föreställa djup koncentration. bästa tänka-posen. ever.
jag saknar faktiskt programmet ”dilemma”, hur självgod och irriterande ch än var. jag älskade när han, liksom, lutade hakan mot tummarna med handflatorna mot varandra och tog några steg fram och tillbaka med en min som skulle föreställa djup koncentration. bästa tänka-posen. ever.
🙂