Bara några rader om varför inga kyrkor bör ha vigselrätt. Samt heller inga kommuntjänstemän eller sjökaptener.
0 svar på “Reformera vigseln!”
Du har naturligtvis rätt i sak. Men är inte skälet till att kyrkor och samfund viger även i juridisk mening praktisk. 50 000 vigslar under ett år kräver sin organisation och sina resurser. Det är kanske skönt för statens tjänstemän att slippa den administrationen och förändringen skulle bli dyr.
I princip håller jag med, det är den logiska lösningen. Men många skulle säkert känna att en ”torr” borgerlig vigsel i första ledet ryckte ut en del av det festliga i det man vill se som det riktiga bröllopet: det blir som att se ett tv-program först direkt och två dagar senare i en hackig repris. Att man ’redan har passerat’ den viktiga punkten, hurra-för-brudparet-punkten, stör en del av den sense of occasion man vill ha förlagd till bröllopet, i kyrkan eller senare.
Och i dagens Sverige är det ganska få som har råd att ställa till med två bröllopsmottagningar för fulla segel inom loppet av en vecka; vi knakar redan under tyngden av allt lyxande. Sedan finns den teatrala sidan. Moderna svenskar vill festa – vi blir, som Jonas Frykman påpekade för en del år sen apropå den idag rätt innehållslösa studenten, mer och mer ”festkompetenta” – men vi vill oftast inte känna att vi spelar teater på givna tecken, de flesta gillar inte ritualer som ska utföras till punkt och pricka men samtidigt ha utseendet av spontana gester – även om det är det vi _gör_ i ett visst läge. Amerikaner t ex har mycket lättare för det. Ett kyrkbröllop samma dag, eller tre dagar efter den borgerliga/juridiska vigseln (kyrkbröllop eftersom de flesta vill vigas i kyrka, men ersätt annars med ”stort festligt bröllop”) skulle för många ha en bismak av uppstylad teater: ”Avadå, de ÄR ju redan gifta? ska vi hurra här?”
Man får väl göra den civilrättsliga delen extremt tråkig. Man kommer in och skriver på papper och får inte ha med sig någon, och det är bara öppet tisdagar mellan 10.30 och 12 i udda veckor…
Torrt, juridiskt och en låg avgift låter som den rätta modellen. Och dubbla ceremonier kommer, om inte annat, att hjälpa upp den svenska krognäringen – många kommer förstås ändå att vilja fira även sin juridiska vigsel.
När jag var p bröllop i Polen var det precis så. Brudparet var redan gifta i juridisk mening när de kom till (den gigantiska katolska) kyrkan. Men vad brydde vi oss om det? Vi var ju där för ceremonin i kyrkan och festen, inte den juridiskt bindande signeringen av papper…
Du har naturligtvis rätt i sak. Men är inte skälet till att kyrkor och samfund viger även i juridisk mening praktisk. 50 000 vigslar under ett år kräver sin organisation och sina resurser. Det är kanske skönt för statens tjänstemän att slippa den administrationen och förändringen skulle bli dyr.
Men Erik, det är väl bara att göra den korta ceremonin självfinansierad via en liten avgift? Alltså till självkostnadspris.
Jag tror inte folk skulle notera den kostnaden med tanke på vad de flesta bröllop kostar nu för tiden…
Andreas – du fick ett kort hyllningsinlägg till din välformulerade text. (idén är ju inte ny, men den var väl paketerad denna gång!)
http://lakonism.blogspot.com/2011/11/reformera-vigseln-alla-blir-vinnare.html
🙂
I princip håller jag med, det är den logiska lösningen. Men många skulle säkert känna att en ”torr” borgerlig vigsel i första ledet ryckte ut en del av det festliga i det man vill se som det riktiga bröllopet: det blir som att se ett tv-program först direkt och två dagar senare i en hackig repris. Att man ’redan har passerat’ den viktiga punkten, hurra-för-brudparet-punkten, stör en del av den sense of occasion man vill ha förlagd till bröllopet, i kyrkan eller senare.
Och i dagens Sverige är det ganska få som har råd att ställa till med två bröllopsmottagningar för fulla segel inom loppet av en vecka; vi knakar redan under tyngden av allt lyxande. Sedan finns den teatrala sidan. Moderna svenskar vill festa – vi blir, som Jonas Frykman påpekade för en del år sen apropå den idag rätt innehållslösa studenten, mer och mer ”festkompetenta” – men vi vill oftast inte känna att vi spelar teater på givna tecken, de flesta gillar inte ritualer som ska utföras till punkt och pricka men samtidigt ha utseendet av spontana gester – även om det är det vi _gör_ i ett visst läge. Amerikaner t ex har mycket lättare för det. Ett kyrkbröllop samma dag, eller tre dagar efter den borgerliga/juridiska vigseln (kyrkbröllop eftersom de flesta vill vigas i kyrka, men ersätt annars med ”stort festligt bröllop”) skulle för många ha en bismak av uppstylad teater: ”Avadå, de ÄR ju redan gifta? ska vi hurra här?”
Man får väl göra den civilrättsliga delen extremt tråkig. Man kommer in och skriver på papper och får inte ha med sig någon, och det är bara öppet tisdagar mellan 10.30 och 12 i udda veckor…
Torrt, juridiskt och en låg avgift låter som den rätta modellen. Och dubbla ceremonier kommer, om inte annat, att hjälpa upp den svenska krognäringen – många kommer förstås ändå att vilja fira även sin juridiska vigsel.
När jag var p bröllop i Polen var det precis så. Brudparet var redan gifta i juridisk mening när de kom till (den gigantiska katolska) kyrkan. Men vad brydde vi oss om det? Vi var ju där för ceremonin i kyrkan och festen, inte den juridiskt bindande signeringen av papper…
Är alldeles fullkomligt för Andreas förslag.
Håller med dig AE till 100,00 procent.
Som jag skrev för exakt tre år sedan: http://erlanderbrigaderna.blogspot.com/2008/11/samknade-ktenskap-kd-har-rtt-kd-har-fel.html