Jag skrattade så gott åt den där tweeten, ni såg den kanske? I våras var det nån som skrev: ”I dag är det 75 år sedan några störigt politiskt korrekta killar gick i land i Normandie för att ta itu med Sverigedemokraternas grundare”.
Sedan slutade jag skratta, för det är ju faktiskt så. Det är precis sant.
När Sverigedemokraterna gjorde Hitlerhälsning på Knut den Stores torg i Lund – bilderna publicerades i Sydsvenskan – tyckte Jimmie Åkesson att tiden var mogen att engagera sig i partiet.
Där samlas nu människor under en enda bärande idé: Att göra skillnad på folk och folk. Särskilt är det människor från arabiska länder som har så mycket som ett spår av muslimsk tradition i sitt bagage som ska fördrivas.
Förslagen i Skåne är av kristallklart rasistisk karaktär. Man ska inte få tala andra språk än svenska i korridorerna i skolan. Man ska inte få be en bön under sin rast på jobbet. Man ska inte få bära sjal i olika sammanhang, helst inte alls.
Partister utesluts i rasande fart (hälften av SD:s ledamöter i Stockholms kommunfullmäktige är nu vildar), men ändå upphör aldrig ärendena. Man skyller gärna på att partiet är ungt, på en viss omognad.
Det är givetvis nys.
Junilistan och Miljöpartiet har inte haft sådana här problem, för att ta ett par exempel på ganska nya partier, och det är av ett enkelt skäl: De har inte fötts ur totalitära regimers idéer.
När moderater spelar med – den amoraliske kommunstyrelseordföranden i Staffanstorp är väl det bästa exemplet – bevisar de sin egen ideologiska tomhet. Det gamla frihetspartiet sysslar bara med inskränkningar, samt åt att tugga fradga av ilska åt den partiledare som gjorde dem till ett trettioprocentsparti.
Nu har de sjutton, men nu är allt bra.
Rasismen, inskränkningarna, avgränsningarna finns inte till av några andra skäl än att fördriva muslimer. Det är uppenbart. Det är ingen i SD som hade kommit på tanken att kräva att några finska familjers barn i Södertälje skulle få utväxla några ord på finska på rasten. Naturligtvis inte. Ingen kan tro det.
Den som är Sverigedemokratisk medlöpare har i dag bevisat sig vara beredd att acceptera precis vad som helst i den heliga muslimjaktens namn. Det spelar ingen roll att partister är rasister. Det spelar ingen roll att partiet företräds av halvskurkar och illiterata. Det enda som räknas är att de där mörka skummisarna som Svenska Dagbladets ökände ledarskribent tjänstvilligt identifierar som avvikare måste ut ur landet till varje pris.
Rasism.
Den som röstar på Sverigedemokraterna bekänner sig till detta, accepterar det, vill ha det.
