Under tiden i Up With People – ja, hon har också varit med – kallades syrran ibland Q-tip. Alltså… Topz. För hon såg lite ut som en öronpetare med sitt nästan vita blonda hår på ända.
Det händer att jag tänker på det smeknamnet fortfarande, men jag använder det inte, och jag säger inte ”lillasyster” heller, eftersom hon är gift och husägare och tvåbarnsmor och nu dessutom prefekt vid en institution på Göteborgs universitet och i dag fyrtio år gammal. Det finns inget ”lilla” i det.
Vi är mycket olika, hon och jag, men hör samman på ett sätt som kanske bara syskon kan göra. Jag måste ha ord till allt, inget som inte är utsagt räknas någonsin för mig. Utom med henne, för vi kan utbyta en menande blick och bryta ihop av skratt.
Relationen är självklar och okomplicerad och innehåller inga tvång. Vi hörs inte varje vecka, och när vi hörs är vi alltid osentimentala och raka, och vill jag sova över hos dem i Göteborg så messar jag och de säger alltid ja, och så ser vi till att de totalt fem kusinerna får leka ihop. De älskar varann.
Min syster är klok, långsiktig, segt enveten, känslomässigt stabil och förmögen att alltid skilja på sak och person. Hon navigerar sitt föräldraskap så otroligt bra ihop med sin man, och hon håller sin egen linje i allt.
Undrar om jag någonsin har gett uttryck för denna samlande känsla, vid sidan av den självklara kärleken: jag beundrar henne. Och jag avundas henne många, många av hennes egenskaper.
