Tidningen Gourmet, min tidigare favorit, höll på att göra sig omöjlig hos mig med ett enda nummer nu senast. Det var som om jag hade fått nog. Fått nog av chefredaktörens pösiga pose-byline. (Byline utan ögonkontakt! Idioti!) Fått nog av att chefredaktör och ansvarig utgivare inte är samma person. (Detta är av kommunikations- och tydlighetsskäl odelbara storheter, när ska Gourmet och Fokus med flera fatta det?) Fått nog av de halsbrytande slutsatserna om hur bra eller dålig en hel stad är som krogscen jämfört med förra året. (Lars Peder Hedberg är mästare på att skriva som om han hade ätit överallt sju dagar i veckan, tvärsäker och kategorisk).
Och framför allt: Fått nog av den nervösa trendkänsligheten. Gourmet låter sig villigt och ryggradslöst ledas av kockarnas språk i stället för läsarnas – plötsligt heter röra i stället ”gucka”, plötsligt heter mos i stället ”stomp”, plötsligt heter hackad lök i stället ”lökhack” och så vidare i en oändlig tröttsam rad. Det tyder på ängslighet, inte riktning, och jag tycker att det är ett problem för Gourmet.
Det var, summa sumarum, bättre förr.
