Det känns som om jag är i ett mellanläge. Det vill säga: jag har jobbat rekordhårt under hösten 2013, skrivit massor och gjort en stor mängd föreläsningar. I snitt har jag sovit borta nästan tre nätter i veckan. Jag var lite trött över jul, det medges.
Men nu börjar ett nytt arbetsår, och jag har för en gångs skull inga storslagna planer. Jag har många bokningar av föreläsningar (som vanligt, får jag väl säga nu efter fyra år av prat om olika aspekter av den digitala revolutionen) varav två i London i slutet på januari – det ska bli extra kul. Men jag har inte någon ny bok planerad. Jag kommer att jobba som vanligt, ingen mer pappaledighet efter de totalt 27 månader jag har varit hemma med mina ungar, inget annat än the daily grind.
Frågan inställer sig om vad jag kan och vill och ska göra med det.
Att vara reporter på Sydsvenskan är att vara privilegierad; se inlägget från häromdagen. Men jag som alla andra kan förstås oerhört lätt råka jobba på enligt de ramar och de rena och råa produktionskrav som rättmätigt ligger på alla oss som jobbar där. Det verkligt svåra är att vara så idédrivande och framåtblickande att man verkligen lyckas tänka nytt, och välja stories med sådan omsorg att de blir oemotståndliga även för stressade redaktörer som liksom överallt i medievärlden å ena sidan har ett format och en deadline att förhålla sig till, och å andra sidan en vilja att göra genuint svinbra och nyskapande journalistik.
Ni säger: måste det finnas en motsättning? Jag svarar: tyvärr gör det nog det ibland.
Nyårslöften bryr jag mig inte om. Jag har ett generellt mål i stället, och jag ska återkomma till hur det är formulerat. Och som en effekt av att jag har formulerat det där målet har jag nu en mentor, synnerligen informellt. Hon heter Kerstin Brunnberg, och är tidigare vd för Sveriges Radio, och före det chef för Ekot. Vår plan är att träffas fyra gånger under 2014, och det jag vill lära mig av henne handlar om ljud och bild, inte om text. Jag vill bli bättre som programledare för ”Debatt i Lund” och andra produktioner av den sorten. Jag vill bli bättre på att fråga spetsigt och koncist. Jag vill slipa på själva hantverket: lyssnadet, gesterna, rösten, hastigheten. År 2015 tänker jag skaffa en annan mentor, för att odla helt andra kunskaper.
Vidare vill jag bli bättre på att skriva. För det tänker jag inte använda en rådgivare på samma sätt, utan i stället kräva av mig själv att jag ytterligare intensifierar min läsning, men lägger en ännu större vikt vid skönlitteratur, snarare än facklitteratur och journalistik.
Så hur var det nu med själva målformuleringen? Ja, den är hur enkel som helst:
Jag ska bli bättre.
