Efter pandemin reser sådana som jag mindre. Utbildningar, kampanjer, möten, mässor och andra arrangemang görs i hybridformat, och för tillfället dessutom i klart mindre omfattning på grund av utbredd ekonomisk oro – därför desto roligare när det blir läge att resa.
I början av den här veckan tillbringade jag några dagar i Polen, närmare bestämt i staden Olsztýn i nordost. Det var ett helt fantastiskt äventyr. Fina samtal med talarkollegan Daniel Levine. De godaste chips jag nånsin satt tänderna i. Surkål och zurek, den unika rågmjölsbaserade soppan som oftast görs med korv och potatis. En otrolig nyfikenhet och vänlighet från regionens representanter, och bland de entreprenörer jag fick tillfälle att träffa. Och jag njuter verkligen av resans små egenheter. Den billiga tågbiljetten, de unika mjölkbarerna som är ett slags billiga kantiner för lunch som är en kvarleva från kommunisttiden, diesellukten som dyker upp i sällsynta puffar…
Tacksam över mitt yrke. Tacksam över de förfrågningar och bokningar som nu i fjorton år har tagit mig världen över.
Och så fick jag höra så här snälla ord direkt efteråt.
