Nu har det slutligen brunnit i proppskåpet hos Anna Troberg, alias Rosetta Sten. (Ni minns, piratföreträdaren jag mosade i en radiodebatt för några veckor sedan.)
Tidigare har hennes (visserligen alltid rappt och roligt formulerade) texter i den här frågan ofta kännetecknats av urskiljningslöshet.
Det är slut med det nu.
Det nya är nämligen politisk urskiljning: Hon uppmanar sina läsare att kräva svar av alla kreatörer vars verk man gillar, svar på frågan vad de tycker om lagliga möjligheter att bevaka deras upphovsrätt. Inget svar eller fel svar ska leda till köpbojkott av deras böcker, musik och konst, rätt svar till köp.
Anna Troberg har alltså hamnat därhän att en konstnär måste ha vissa politiska uppfattningar för att vara intressant, nej, för att förtjäna den respekt som lagen kräver. Ett slags utpressning där rättrogna lönas och otrogna bestraffas.
Jag borde inte vara häpen, men jag är det.
Så att t.ex. bojkotta icke ekologiska varor är utpressning, anser du? OK, din åsikt är noterad.
Men du, jag tror att jag struntar i att läsa din blogg framöver. Det är faktiskt ett val som jag kan göra, även om du tycker att jag inte borde få det…
Nej, det är skillnad. Ekologiska varor anser sig inte skildra världen, vara ett uttryck för något, uttolka röster. Ekologiska varor har inte samma kulturbärande betydelse som musikstycken eller litteratur. Producenterna av ekologiska varor gör inte anspråk på att säga något om vår tid, om politik, om mellanmänsklighet, om sociologi.
(Och vad det gäller valfriheten så är det ju tvärt om! Jag kan inte hindra dig att läsa min blogg, även om jag skulle vilja… Vilket jag alltså inte vill. Jag tycker nämligen att det är bra att människor som tycker olika saker läser varandras åsikter. Om du, däremot, blir så provocerad av att någon inte tycker som du så att du finner dig nödgad att sluta läsa – ja, då har du ett större problem än jag.)
Folk skiter rent allmänt i vad kreatörer har för politiska eller ideologiska övertygelser, för att det spelar ingen roll. I det här fallet har detta faktum vänts upp-och-ner, och plötsligt spelar det stor roll vad du tycker är rätt politiskt. Som amerikanerna älskar att uttrycka det, ”vi lever i ett fritt samhälle”. I ett fritt samhälle har vi rätt att ställa en fråga till en person, och sedan bestämma oss för om vi vill köpa en produkt eller inte baserat på det svaret. Tycker du det är orättvist? Gör som alla andra i den fria marknadsekonomin: ljug och skryt för att sälja din produkt.
Jag står helt bakom Anna, för precis som det är min rätt som kund att inte köpa det där ruttna äpplet i fruktdisken, är det min rätt som kund att inte heller köpa de verk som är skapade av en rutten kreatör.
Konstnärer är inte unika, och om du tror det så vet jag vem det är jag tänker tycka synd om.
Självklart är frågan fri. Självklart är det upp till var och en att välja precis som man vill.
Men att blanda samman sina egna estetiska bedömningar med politiska mål – det är sådant som totalitära regimer varit särskilt duktiga på. I det sovjetiska Ryssland hade konst bara värde om man kunde fylla den med politik, och samma gällde för vetenskap: ett redskap, inte ett mål i sig.
När Anna Troberg tycker att en violinist eller tavelkonstnär eller spelprogrammerare i första hand ska bedömas efter sina politiska uppfattningar, då ansluter hon sig till en sådan idétradition.
Och sedan måste man förstås inte tycka att konstnärer bör omfattas av några som helst andra regler eller synsätt än låt säga pastejbagare eller skräddare. Men om man inte ser att konstnärer har ett fundamentalt annat uppdrag, vars värden är mindre omedelbart mätbara – då undrar jag om man har tänkt färdigt i frågan. Läs gärna Ny demokratis gamla partiprogram om synen på kreatörer och kulturproducenter, eller Sverigedemokraternas:
Om det inte bär sig? Fuck it.
Jag är mest bara trött på synsättet att ”kreatörer” på nåt sätt är speciella bara av ren tradition. Internet har inneburit en revolution på många sätt, inte minst att nästan var och varenda person numera är en sorts kreatör, trots att dessa människor inte alls erbjuds samma skydd och rättigheter som traditionella kreatörer. Är detta rättvist?
Det finns många olika håll att se problemet ifrån, och personligen väljer jag att se det utifrån ett modernt perspektiv. Internet är ett faktum, och problemet består numera i hur man ska utnyttja Internet, inte hur man ska motverka det. Att då bojkotta de kreatörer som fortfarande vill motarbeta allt vad Internet står för, det är att få dessa personer att inse att de inte längre är så unika som de verkar vilja tro.
…Och då har vi inte ens börjat diskutera storbolagens roll i det hela.
Storbolagen har jag begränsad sympati för.
Men att vara för en stark upphovsrätt är inte detsamma som att vilja bekämpa internet. Inte ens nästan.
Jag är också för en stark upphovsrätt, men inte på bekostnad av personlig integritet, frihet och andra mänskliga rättigheter. En kreatörs ”rätt” att välja just det yrket att försörja sig på måste alltid vara underordnat alla andra människors rätt att t.ex. kommunicera fritt. Om man utgår ifrån detta väldigt simpla utgångsläge, så är det inte svårt alls att bygga upp en ny upphovsrätt som är både stark, effektiv och faktiskt – på riktigt denna gången – värnar om kreativitet och skapande. Dagens upphovsrätt har inte uppmuntrat till vara kreativ på bra länge.
Ja, att kommunicera fritt, men inte att använda sig av kreatörens material hur som helst.
Jag tror att bredbandsavgift är del ett av lösningen. Men del två – hur summorna sedan ska fördelas mellan kreatörerna – är riktigt svårt.
Men för fan, det där fula odjuret som är ”bredbandsskatt” trodde jag hade gått och självdött för länge sen. Ändamålen helgar inte medlen, och när man (precis som du själv säger) inte ens vet hur själva ändamålet är tänkt att fungera så är det inte en accepterad lösning. Varför inte lägga det på den allmänna skatten isåfall? Varför inte bara lagstifta att varje svensk måste köpa minst 10 exemplar kultur om året, så att de stackars kreatörerna har något att leva på?
Jag håller med om att man inte ska få använda en kreatörs material hur som helst, men det har det å andra sidan aldrig varit tal om heller. Piratpartiet och alla andra seriösa deltagare i den här debatten argumenterar snarare för stärkt skydd för den ideella upphovsrätten, samt en förändring av den övriga upphovsrätten så att den blir stark i förhållande till Internet och det digitala samhället, inte i förhållande till bolagens önskan att tjäna mer pengar varje år. Ja, illegal fildelning är fortfarande ett problem, och kommer alltid vara det, men lösningen är inte att lagstifta bort symptomen, utan att bota sjukdomen.
Kort sagt, vi måste se till att det blir lätt och fritt att nyttja lagligt anförskaffad kultur (bort med DRM!), vi måste se till att kreatörerna får den del av kakan de förtjänar (bort med mellanhänder och giriga storbolag!) samt att vi måste förändra upphovsrätten så att den gör det den påstås vara till för, nämligen främja kreativitet och skapande. Vilken del av ”du får inte ens nynna på låten jag skrivit förrän jag dött, och varit död i 70 år” främjar skapande? Med den rika och mättade kulturhistoria vi har idag har det nästan blivit obligatoriskt att återanvända och utnyttja material som redan existerar för att kunna skapa, kunna vara kreativ. Hur hade det varit om snickare tvingats betala licenspengar varje gång de använder en hammare?
Det är en sjuk situation vi sitter i allihop, både ni ”kreatörer” och vi ”konsumenter”, men den blir inte bättre av att vi börjar rikta vapen mot varandra.
Men jag gillar bredbandsskatten! Jag har inte hört någon bättre idé i alla fall. Skattefinansiering skulle man väl också kunna tänka sig, men jag är inte precis statskonservativt lagd…
Hela idén med mikrobetalningar, där varje person som använder en annan persons verkshöjdsuppnådda resultat betalar en liten, liten peng för det, är jag en stor anhängare av. Det är en sådan lösning jag skulle vilja hitta – översatt till samtida tekniska villkor. Det måste vara möjligt!
(Sedan vad det gäller Piratpartiet: Jag kan inte betrakta dem som helt seriösa av en rad skäl. Jag ska återkomma till dem senare, nu är det nog bara du och jag som läser det här…)
Du får naturligtvis tycka vad du vill, men jag har nog svårare att ta dig på allvar om du seriöst tycker det är en bra idé. Till exempel, hur ska pengarna fördelas? Tror du på allvar att någon annan än våra största artister, signade på de största bolagen, kommer få några riktiga pengar? Hur ska vi ens veta vem som ska ha vad? Att införa bredbandsskatt innebär ett övervakningssamhälle ännu större än det som håller på att tvingas igenom just nu. Säg mig, är det värt att aldrig kunna tala privat med någon du känner någonsin igen, för att du ska få igen de där några slantarna du förlorat på piratkopiering?
Dessutom har jag ingen lust att betala för skitartister som är stora enbart för att det slängts PR-pengar på dem i drivor. Belöningen ska vara i relation till kvalitet, och min personliga uppskattning av produkten eller framförandet. Utöver det har vi dessutom de som inte piratkopierar alls, ska de ändå behöva betala en massa extra pengar i skatt? För du tror väl inte på allvar att skivindustrin skulle sänka priserna bara för att vi införde en allmänn skatt?
Nej, tänk igenom det där en gång till, och du kommer snart inse att det inte är en gångbar lösning vare sig tekniskt eller rättvisemässigt.
Jag är ju ingen tekniker, så jag vet inte riktigt vad som är tekniskt möjligt att göra. Men jag har hört talas om att man skulle kunna ”märka” varje ursprunglig fil med ett slags flagga, som viftar till varje gång den förflyttas via nätet. Så räknar man antalet förflyttningar, och räknar på så vis ut vem som ska ha mest betalt.
Detta kan man då alltså göra utan att det syns vem som skickar eller tar emot filen – det är filens rörelse man fångar.
Pengarna ska huvudsakligen fördelas som i dag: Den som säljer massor av böcker får mer betalt än den som säljer väldigt få böcker. Det är liksom helt vanlig marknadsekonomi, och på den punkten är inte kreatörer så värst mycket annorlunda än andra.
(För att garantera breddkultur har vi ju andra system, som Statens kulturråd, och en enormt stor amatörscen.)
Well, jag är tekniker, och jag kan berätta för dig att det där systemet är fullt med både logiska, tekniska och rent fysiska hål. Vad gör du med folk som flyttar en MP3-fil till en dator utan internet? Vad är det för mjukvara du ska tvinga alla att använda för att skicka denna ”flagga” som dessutom fungerar på varenda existerande OS-plattform? Är det rättvist att personer som flyttar en låt från en egen dator till en annan egen dator ska betala igen? Ska jag betala varje gång jag kopierar mina köpta låtar till min backup-disk?
Det här är varför jag inte har någon respekt kvar för piratjakt-förespråkarna. Det handlar nämligen inte om att genomföra en tekniskt gångbar och rättvis lösning, utan att införa ett drakoniskt övervakningssystem där de stora bolagen tjänar 10ggr mer pengar än de gör idag, utan att varken producera eller sälja mer.
Jag inser och respekterar att du har din åsikt som kreatör, men den är trots det oerhört begränsad om du inte sätter dig in i både de politiska och rent tekniska aspekterna. För oss som ser en större del av helheten är det solklart varför detta problem inte blivit löst under de 10+ år som fildelning varit ett faktum, och varför det heller inte kommer bli löst någon gång inom en snar framtid. Det här är ett problem som kommer finnas för alltid, åtminstone sålänge människor ska anses få leva fritt och ha de mänskliga och medborgerliga rättigheter vi åtnjuter idag.
Ja, en variant är ju att alla betalar lika mycket, oavsett hur mycket de använder nätet. Själv betalar jag rätt mycket i skatt för sjukvård jag aldrig använder, vägar jag aldrig kör på och äldreomsorg jag ännu inte behöver. Jag tycker inte att den tanken måste vara fel.
Om vi vänder på frågan: Är det okej att skita i kreatörernas rättigheter, att bryta mot lagen för att man ska få göra, ja, som man vill? Jag tycker ju inte det. Jag tycker att man bör avstå av moraliska skäl och betala om man kan. Om material inte går att få tag på via betaltjänster, då är det fritt fram. Det är min tillämpade moral i ögonblicket i alla fall.
Problemet där är att musik/film/konst/litteratur inte underhålls, skapas eller distribueras av staten, så varför skulle folk vilja betala för något som annars är helt fritt att fullständigt välja bort? Vår skyldighet som medborgare är att ta hand om det samhälle vi lever i, men det sträcker sig absolut inte till att garantera vissa människor en specifik inkomstkälla. Att du vill tjäna pengar på att skapa kultur är, trots allt, ditt eget val. Om det viktigaste för dig är att få betalt, då får du helt enkelt byta jobb. Om däremot det viktigaste för dig är att skapa, då får du acceptera att världen runtomkring ditt skapande kommer att förändras under tiden.
Nej, jag säger inte att det är OK att skita i människors rättigheter eller att bryta mot lagen, men jag säger att allt snack om ansvar, moral och rättvisa går åt båda hållen. Det är inte rättvist att du väljer ett yrke du vet är svårt att överleva på, och sen klagar på att du inte får tillräckligt med pengar. Jag skulle jättegärna sätta mig i soffan, skriva lite låtar, få dem piratkopierade och sen kunna leva på att mitt skivbolag driver enorma och rättsvidriga civilprocesser mot slumpmässigt utvalda människor med öppna WLAN.
För att summera ihop min åsikt: Du som kreatör kommer aldrig gynnas av de lagar och galna förslag som läggs fram just nu. Det är alldeles för sent för det, det var för sent redan för 10 år sedan när allting började. Vad som kommer hända är att de som redan har mest pengar (också de som grinar värst) är de som kommer tjäna mest pengar även i framtiden. Allt det här har slutat att handla om artisters och kreatörers rättigheter för länge sen. I min perfekta värld skulle alla kreatörer få sin rättmätiga ersättning (notera att det inte nödvändigtvis är vad du själv tycker du är värd), och bolagen är de som skulle få kämpa för att få sin del av kakan. Du har väl läst rapporterna från både musik- och filmbranschen själva, där de år efter år noterar försäljningsrekord medan artister och kreatörer fortsätter att få det svårare och svårare att överleva? I en perfekt värld är det inte bolagen som bestämmer, men i vår värld är det det.
Jag anser att vi värnar om våra medborgerliga och mänskliga rättigheter först, och att vi när den kampen är utkämpad och vunnen börjar fila på sätt att låta större del av kakan ätas av de som förtjänat den.