När påven firade sin 79-årsdag i påskas gjorde han det genom att tala med i runda tal 100 000 personer på Petersplatsen i Rom.
Jag har varit där en gång och sett det hända, hur människor började gråta då de såg den åldrige polacken kika fram genom ett fönster. Nu är han borta, hans ersättare är här, ytterst lite har hänt.
Även denne påve är helt ointresserad av att separera storheterna religion och politik. Även denne påve förespråkar ett moralbudskap vars konsekvenser kommer att leda många människor i döden – illegala aborter, oönskade barn – nu och senare.
Påven talade också om behovet av en fredlig lösning mellan väst och Iran i frågan om kärnvapeninnehav, om det italienska valet, om Sudan och om Palestinafrågan.
Han kan tydligen allt. Inget honom främmande.
Behovet av en kraftfull kritik och noggrann granskning av den heliga stolen har sällan varit större.
