Partyplanering

Nu när boken definitivt är klar väntar någon månads lugn innan det blir lite mer arbete runt själva boksläppet. Om inte annat ska Niklas Orrenius och jag planera en riktigt bra fest – hans bok om Sverigedemokraterna som har det fantastiska namnet ”Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.” utkommer sex dagar efter ”Google-koden”. Lite osäker på hur vi ska tematisera festen bara, vi har misslyckats med att se de där självklara likheterna företeelserna emellan… Men räkna med 13 april i Malmö-Lund nånstans.

Så vad göra med februari och mars? Melodifestivalen så klart! Det kommer helt perfekt i tiden: Ett uppdrag med ramar som ger sig själva, med absoluta deadlines och tydliga format. Precis allt som jobbet med att skriva en bok inte erbjuder. Det gäller att försätta sig i rätt stämning bara, att omfamna evenemanget med den lite överseende värme som jag gissar att majoriteten av tittarna känner. Det vill säga: så jävla bra är det så klart inte. Men det är lite kul ändå! Och ingen förväntar sig banbrytande konst – det man ser ska bedömas efter en alldeles egen måttstock.

Sedan ska det ändå göras gediget. Därför är det repetitionerna och inte själva föreställningarna som är det verkligt viktiga. Det viktiga är att sitta igenom åtta timmar i en ishall nånstans på torsdagen före deltävlingen, för att kunna göra en riktig guide. Den här veckan: Örnsköldsvik. Men den deltävlingen gör inte jag, den gör Håkan Engström, som ju egentligen skulle vara ledig från det här i år. Ska förklara varför jag inte är i Örnsköldsvik i morgon i morgon. (Tills vidare ska jag kanske ta och skumma min fem år gamla schlagerblogg från Kiev som jag tror finns på dn.se fortfarande – jodå – som ju faktiskt var Dagens Nyheters första blogg. Tekniskt sett var den usel, det var manuell hantering av minsta grej och inga av de självklara WordPressfinesser som alla räknar med i dag, men formatet och tonen och sättet att jobba var blogg. Jag hade sanslöst roligt med det – och det har ju aldrig gått över.)