I onsdags var jag sjuk, i torsdags ägnade jag dagen åt att fixa käk till en liten releasefest hemma hos oss och i fredags ägnade jag mig åt att packa lite grejer för helgen hos mor och far, samt tvätta och städa.
I princip tre dagar utan ordentligt arbete med boken. Det kan man väl säga att jag inte har råd att göra om en enda gång före nyår om det här ska bli klart och bra.
Men det var värt det!
Festen i torsdags var till för att fira Björn af Kleen och hans bok ”Jorden de ärvde”, som just nu gör ett fantastiskt segertåg över riket. Hyllad av alla från Greider till Nina Björk, snart tryckt i 10 000 exemplar, vilket är enormt bra för en reportageboks inbundna variant. Eftersom jag har följt bokens framväxt på nära håll känner jag mig lite delstolt – men framför allt väldigt glad för Björns skull. Helvete vad han har arbetat. På länkad blogg finns allt man behöver i form av länkar och rapporter.
I vårt kök i Lund trängdes 20-25 personer, som jag gradvis matade med små rätter som jag liksom göteborgsvitspatologiskt inte kunde låta bli att döpa efter olika huvudpersoner i Björns bok. (En ångande nykokt kronärtskocka med tryffelemulsion fick heta ”Ankarcronärtskocka” efter han chefen på Riddarhuset. Billigt.) Björn signerade så att pennan glödde, och alla böckerna tog slut. Isabelle tyckte att jag borde ”skriva mer om känslor” här på min blogg, så jag hämtade ett ex av ”Hemliga pappan” och drämde i bordet framför henne; skrev snabbt en dedikation på temat ”det här ÄR fan inget annat än känslor och jag HAR bloggat om det, i TRE ÅR”.
Det var väldigt roligt alltihop, och väldigt värt en Googlebokfri dag för min del.
Men som sagt. No more.
