På DN Debatt i måndags skrev några massmedieforskare från Göteborg att dagspressens framtid ser ljusare ut än vad många tror.
Jag tror dessvärre och givetvis att de har fel.
Dagspressen har fruktansvärt stora strukturomställningar både framför sig och bakom sig. Betalningsviljan för tryckta medier är på väg ner i källaren, upphovsrätten är utsatt för stöldraider från alla håll och medieägarna – i Sverige ofta historiskt långsiktiga i sitt arbete om man jämför med andra länder – blir allt mer ovilliga att lyfta blicken och ägna sig åt de riktigt svåra framtidsfrågorna.
Jag har vänner som är AT-läkare. Gifta femtegenerationsakademiker med inkomst och kulturvanor och intellekt motsvarande allt man tycker att schablonbilden av ett tidningsläsande par har.
De har ingen tidning.
De hinner inte.
De läser på webben och lyssnar på radio och kollar på tv.
Samma socioekonomiska bakgrund för tio år sedan – och det hade varit snudd på en social omöjlighet att inte prenumerera.
Så nej, Göteborgsforskare, dagspressen hotas inte snabbt. Ni har rätt i det. Den hotas i stället totalt och obevekligt, massivt och generationsbetonat. Mina föräldrar kommer givetvis aldrig att sluta ha morgontidning. Men mina kompisar, i min egen trettioårsålder?
Jag vet inte hur ofta jag har hört mediechefer säga ”men ingen ligger väl och läser tidningen på en dator i sängen” eller ”ingen har väl en dator på frukostbordet”.
Bästa herrar och damer mediechefer, nu ska jag berätta något för er som jag inte är säker på att ni vill veta:
Inte bara är laptopen en ständig följeslagare under våra slöa söndagsmorgnar i sängen eller vid våra alldeles vanliga tisdagsfrukostar. Jag har dessutom (är ni med, nu säger jag det!) vid flera tillfällen läst tidningen via laptop och trådlöst nätverk – på muggen. Och varför har jag gjort det? Jo, därför att den svindyra, miljöfarliga och komplicerade processen att trycka och distribuera denna av er så omhuldade papperstidning har fallerat.
