Inom kort ska jag försöka mig på en övning. Jag ska skriva ett någorlunda rejält blogginlägg där jag testar att ta mina egna argument vad det gäller upphovsrättsfrågor så långt åt andra hållet som möjligt, utan att frångå själva grundtanken: Den att det är bra att följa lagen, och att lagen om upphovsrätt har ett självklart existensberättigande, även om den är i behov av modifieringar.
Så varför göra detta?
Dels eftersom jag tror att man kan få syn på sina egna gränser på det viset. Dels eftersom jag verkligen inte kan upphöra att förvånas över tonen och känsloläget i debatten, där de flesta inte längre bryr sig om att nyansera eller ens pröva gränserna för sina egna resonemang längre.
Och: Det är just övertonerna som jag tycker så illa om. Om du inte är med oss är du emot oss. Nu kan man lika gärna förbjuda folk att länka över huvud taget. Nu har vi infört tankeförbud. Nu finns det ingen brevhemlighet längre. Staten vill stoppa människor från att kommunicera. Om du tycker fel i den här frågan, det vill säga inte som jag, så måste du vara mutad. Internets existens är hotad.
Det pågår ett slags förföljelsemanisk masspsykos här. Normalt sansade personer kastar all analyskraft överbord, och reagerar med en känslosamhet som påminner om en latinamerikansk fotbollsläktare. Det gynnar ingen.
Och jag tycker att det är så himla ledsamt!
Jag gillar inte att länka till personer som jag tycker är tydliga exempel på något dåligt, jag tycker bättre om att länka till personer som är tydliga exempel på något bra. Jag kanske tänker fel där. Men jag är egentligen inte intresserad av att polemisera med enskilda. Mest av allt vill jag försöka förstå vad som händer.
***
Hoppas jag hittar lite mer energi. Jag tycker att den här frågan är så tröttande. Och fortfarande tycker jag att den är rätt tråkig många gånger. Sedan brukar jag säga att jag är glad över att jag har skrivit i tidningar i 18 år, att min puls numera inte går upp när jag får höra att jag är mutad av filmindustrin eller så. Pulsen går inte upp, det är sant – men jag misstänker att det ändå tär någonstans på kraftresurserna. Jag är inte säker, men jag misstänker det. Även om man självklart fylls på också, på ett sätt. Men jag kan känna mig rent fysiskt trött vissa gånger, och det händer att det får mig att bara skriva något annat, kortare och enklare. Jag får piska på mig själv lite mer, helt enkelt.
Jag måste säga att jag delar din frustration beträffande övertonerna i delar av debatten. Jag kanske inte alltid håller med dig men jag tycker att din ansats att hålla en god ton och ett resonerande tillvägagångssätt är mycket lovvärd, och tyvärr lite för sällsynt.
Jag kan också förstå var de starka känslorna kommer ifrån, och finner dem i vissa fall berättigade, då man i dagsläget faktiskt kan ana något mörkt vid horisonten. Dock tycker jag det är destruktivt att alltid låta dessa känslor genomsyra varenda inlägg och fras som yttras i diskussionerna kring dessa oerhört komplexa frågor.
Briljanta Isobel brukar lyfta fram en vacker bild av Internet som ett ständigt pågående samtal, och att det är just bevarandet av detta tankeutbyte som är en av huvudanledningarna till att skydda och stå upp för Internet. Men när folk som ridderligt säger sig kriga för Internets bevarande ständigt väljer att ta till brösttoner och använda de stora gesterna så utgör de faktiskt inte någon särskilt smickrande illustration över hur detta samtal kan te sig.
STORT tack för det!
Du får betalt för ditt skrivande antar jag. De flesta av oss andra skriver av passion även om jag själv är professionell skribent inom ett helt annat område (klinisk vetenskap). Därför blir man kanske extra upprörd över dina brösttoner om ”kan man inte acceptera en [skit- /mitt tillägg; Pastorn]lag så får man väl bara låta bli att bryta mot den”…du är fanimig kulturskribent och kanske som jag Amnestymedlem; där trampade du på en miljon ömma tår så det är inte synd om dig och *lycka* till att argumentera moraliskt mot alla oss (andra)som går mot rött ljus eller cyklar utan fungerande lyse (det gör du också ibland)!
Alla vi andra tycker också ”frågan” (om du vill ha inspiration så varför inte börja med att definiera vad frågan är för *dig*?) är tröttande men aldrig tråkig. Vem tror du ger upp först?
Som sagt, jag och andra har frågat oss vad du har haft att komma med förutom rent papperstrollande (du har betalt för att skriva så det är fortfarande inte synd om dig). Kom igen, vi vet att du kan bättre än rena provokationer. Rätt vad det är så står vi på samma sida.
Peace,
/Pastorn
Haha, fy fan så bra, där lyckades Pastorn få oss att förstå vad som kan vara slitsamt och uttröttande i debatten. Sicket lågvattenmärke — aldrig har väl ateism varit mer tilltalande. Hoho.
@ ”Marcus”:
Troll finns det som sagt gott om. Argumentera istället, troll! Jag är f ö ateist; hört talas om ironi?
Pastorn, nej, vi kommer aldrig att stå på samma sida. Jag är alldeles för angelägen om att lagar ska följas. Jag är alldeles för oroad för kulturskapares villkor. Och jag är inte en tredjedel så arg eller lättprovocerad som du.
För övrigt: Ibland, rätt ofta, får man höra att man skriver i egenintresse i en fråga. ”Du är ju anställd av ett massmedium” eller ”Du har ju gett ut böcker”.
Tänk – man kanske engagerar sig på principiella grunder? Är den tanken helt främmande? Jag är knappast orolig för min personliga försörjning…
Hur som helst. Jag förstår att många upphovsrättsätare inte förstår det – eftersom de själva ofta agerar utifrån rent egenintresse, ibland förklätt till principresonemang. (Inte alla. Men många. Ofta.)
Fair enough; ”upphovsrättsätare” (kul term!). Men det gäller kanske även en del – om än inte alla – upphovsrättsinnehavare?
(förtydligande: jag, som kulturskapare, har haft skivkontrakt. Jag hade därmed inte den *kommersiella* upphovsrätten till mina egna låtar. Den hade förlaget. Det är ”standard” inom branschen)
Peace,
/Pastorn
Ja, och det suger verkligen. Upphovsmännen har i princip alltid befunnit sig längst ner i näringskedjan. Med den här nya roffarkulturen som gäller nu så är de… ja, fortfarande längst ner, men med några tomma länkar till ovanför sig. De är inte säljare av resultat längre. De är tiggare. (Jag ska skriva om det i ett kapitel i en antologi till upphovsrättens försvar som jag tror presenteras i samband med Almedalsveckan.)
Andreas. Jag har inte några ambitioner att ”frälsa” dig; du tycker vad du tycker och har all rätt till det och jag hoppas du förstår att jag respekterar detta. Att jag kommenterar här i stället för på din officiella megafon SDS må vara mig förlåtet, men det var där du provocerade och det slår lite högre än att ha en blogg (det följer av att vara journalist; ett yrke vi andra har viss respekt för).
MEN: om det är så att underhållningsindustrin i stort går signifikant värre än bilindustrin i dessa kristider, då kan jag som kollar ett avsnitt av ”24” varje vecka dra öronen åt mig. För det är även så att jag ibland samåker till Danmark; därmed berövar jag Volvo eller Saab en nybilsförsäljning varje gång, samt Öresundskonsortiet ett bropass-”klipp”.
Tycker du att jag verkligen inte är det minsta medskyldig till att de stackars bilarbetarna i Trollhättan inte får betaaaaaalt? Siffror hjälper här. Letar du, så letar jag.
mvh
/Pastorn
Sedan tror jag du skulle tjäna på att vara mindre svartvit i frågan om vilka (ideella) upphovsrättsinnehavare som har mer eller mindre nytta av fildelning. Per Gessle, Björn Ulvaeus, Liza Marklund, och Jan Guillou behöver knappast någon peer-to-peer-reklam. Rätt många andra skulle ge sitt vänstra lillfinger för sådan reklam (det fingret behövs inte för att spela gitarr eller bas om man inte är vänsterhänt). Som du själv antydde, och så är det dessvärre, dras marknadsföringskostnaderna av på bandets royalties. Som sagt, den branschen suger värre än en Rysk U-båtsbesättning efter 4 månader under polarisen.
Ett tankeexperiment med tanke på ditt utnämnande av 1/4 av Sveriges befolkning till ”roffare”: om jag hör en låt hos min frisör, och inte betalar för den (det gjorde inte min frisör heller, sådetså); är det stöld? Om jag hörde samma låt hemma hos en kompis på födelsedagsfest – tillsammans med 50 andra – är det stöld gånger 50? Om jag rekommenderar – kopierar över en mp3 – av en låt (Uh Oh Hello) av bandet ”Elephant” till min son, och han hör den och spelar för 12 klasskamrater varav en (men inte alla) köper skivan med låten på; var är stölden? OCH! VAR ÄR MARKNADSFÖRINGSKOSTNADEN? (sorry för skrikandet)
Jag tror alltså inte det är så enkelt; jag ser fram emot din längre text i sagda antologi.
Må väl,
/Pastorn
Sorry, jag menade högra lillfingret. My bad.
/Pastorn
Mer eller mindre nytta är en mycket bra sak att fundera över – men inte heller det måste anses relevant för den som liksom jag själv är statskonservativ i den meningen att jag anser att man ska följa lagen…
Vad det gäller Trollhättan: Nej, du är inte det minsta medskyldig, eftersom du har valt att inte nyttja deras arbete. Då har du heller inget finansieringsansvar, inte juridiskt, inte moraliskt.
Om du menar att du faktiskt ämnar ta ner debatten om hur upphovsrätten bör se ut på en konkret nivå så är det mycket välkommet.
De flesta av dina meningsmotståndare är ju trots allt helt överens med dig om att upphovsrätten har ett existensberättigande – och det har länge förts rätt konkreta resonemang om hur den bör reformeras (se t ex Lawrence Lessig eller James Boyle) – vilket dock inte är en debatt som ”den andra sidan” hittills har velat ta i med tång.
En viktig grej att inse är ju att den totala respektlöshet mot upphovsrätten som du vänder dig mot till stor del beror, inte på någon seriös önskan om att ”allt ska vara FRITT!”, utan just på att upphovsrätten som den ser ut idag uppfattas som så sanslös.
Mot bakgrund av en upphovsrätt som folk uppfattade som mer sansad (och en nöjesindustri som inte bedrev ekonomisk terror mot sina kunder), skulle kontrasten mellan verk vars skydd bör respekteras och allt annat bli mycket tydligare, viljan att göra rätt för sig bli starkare, och verksamheter som The Pirate Bay skulle åtnjuta betydligt mindre folkligt stöd.
Tack för en väldigt bra blogg!
Angående tonläget i debatten, så är jag ganska säker på att piratrörelsen just nu gör ett mycket allvarligt retoriskt misstag genom att helt enkelt inte tala sanning. De tjänar kortsiktigt på sina överdrifter, men långsiktigt har de ingen trovärdighet, när vanligt folk upptäcker att det helt enkelt inte stämmer att någon vill ”förbjuda internet” eller att ”Google och YouTube är lika skyldiga”. För att inte tala om att välja ett gäng rättshaverister och högerextremister som driver en mycket lönsam kommersiell tjänst som sina galjonsfigurer – DET kommer att komma tillbaka och bita dem i ändan, tro mig! Det gör att de legitima frågorna om upphovsrätten, som t.ex. det eventuellt tveksamma förslaget om förlängd skyddsrätt, blir väldigt svåra att tala om, eftersom de försvinner bakom alla uppenbara fånigheter.
– LE
PS. Colldén: ”en nöjesindustri som [bedriver] ekonomisk terror mot sina kunder”… ja och så undrar man varför det är svårt att ta gratisätarna på allvar! (tips till de som lider så svårt av att vara ”ekonomiskt terroriserade”: varför inte helt enkelt försöka klara sig utan gratis amerikanska TV-serier och hitlistemusik i stället?!)
@Lars Erik:
Ja, att man vill ”förbjuda internet” är väl litet att ta, även om tingsrätten faktiskt i praktiken verkar ha förbjudit öppna trackers vilket gör att det inte längre är möjligt att erbjuda bittorrent-tjänster som vem som helst kan använda för att lagligt distribuera sitt material (i fallet med trackern är det faktiskt inte möjligt att avgöra vad som fildelas eftersom trackern inte lagrar vare sig filnamn eller innehåll – endast hashsummor). YouTube är annars ett intressant fall. Jag läste någon kommentator någonstans som menade att Sverige har så stränga upphovsrättslagar (i motsats till vad amerikanare och många andra verkar tro) att det förmodligen inte skulle gå att driva YouTube från Sverige. Jag vet inte om det stämmer, men jag kan mycket väl tänka mig att det är så, vilket i sådana fall kan stämma till eftertanke. Jag skulle inte vilja påstå att Google är lika skyldiga som TPB, men jag tycker definitivt att det finns ett gränsdragningsproblem som är värt att diskutera så frågan är inte ointressant.
Det fanns även en hel del övertoner i FRA-debatten (jag är för övrigt mycket kritisk till FRA-lagen), men de ser inte ut att ha kommit tillbaka och bitit någon i ändan.
Angående ditt PS så verkar du missa vad IPRED-lagen innebär för rättssäkerheten och integriteten. Även den som inte laddar ned illegalt påverkas av lagen, och även de som begår lagbrott borde väl få sina fall prövade på ett rättssäkert sätt?
”Jag läste någon kommentator någonstans som menade…” Ja här snackar vi verkligt tunga källor! 🙂
Och FRA-motståndet har ju visat sig varit åtminstone delvis organiserat av de som tjänar mest pengar på fildelning, internetleverantörer! Det gör att trovärdigheten redan är väldigt tveksam, särskilt för en rörelse som påstår sig motverka kommersiella intressen.
http://www.dn.se/nyheter/politik/grasrotter-effektiv-pr-1.810458
@Andreas
Jag tror att den grundläggande skiljelinjen går mellan de som ser upphovsrätten som en individuell naturrätt som tillfaller upphovsmän och de som ser den som ett medel till ett mål (så som den bland annat beskrivs i den amerikanska konstitutionen).
Det är de förra som nu försöker förlänga de närstående rättigheterna i EU trots att det bara skulle skapa inlåsningseffekter och inte ger allmänheten bättre tillgång till kultur.
För mig är det självklart att upphovsrätten är ett medel för att nå ett mål. Medlet i sig – begränsningar av människors möjlighet att dela med sig av och sprida skyddade verk – är naturligtvis i sig något dåligt, men det accepteras i syfte att få ett system som i slutänden ska gynna allmänheten. Man kan se det som en uppgörelse mellan staten och upphovsmännen – de beviljas privilegier i form av spridningsmonopol och i gengäld förväntar sig staten att de incitament som det kan skapa resulterar i tillgång för allmänheten till mer och bättre kultur. Om kreatörerna inte ges tillräckliga incitament (under förutsättning att sådana annars skulle saknas) nås inte målet. Men inte heller om upphovsmännen ges ett alltför långtgående skydd (så som idag är fallet) uppnås målet.
Om det fanns ett liberalt parti som stödde en balanserad upphovsrätt (kraftigt förkortad skyddstid + fair-use) även för icke-kommersiellt bruk men inte förespråkade bristande rättssäkerhet och att privatpersoner och andra privata intressen tillåts göra grova integritetsintrång då skulle jag gärna stödja det. Piratpartiet är idag det enda parti som jag tror i praktiken kommer att försöka förkorta skyddstiderna och göra systemet mer balanserat.
Det enda alliansen förmår är t ex. Översyn av vissa frågor om upphovsrätt (pdf) som i princip endast behandlar avtalslicenser och inga av de mer grundläggande frågorna som aktualiserats i den senaste tidens debatt. Stim vill införa fildelningslicenser, men instället för att göra slag i saken säger Stims vice-vd att det inte är deras uppgift att tillhandahålla sådana tjänster (tydligen är det enligt Stim bredbandsbolagens uppgift – trots att dessa inte alls sysslar med den typen av tjänster). Det verkar helt enkelt vara viljan som saknas.
Viljan saknas på båda sidor. Det är något av det värsta med hela frågan.
Nåja, om bara Spotify kunde utvidgas till att tillåta nedladdningar och det kom någon bra webbtjänst för film som fungerar i alla olika operativsystem, så finns det nog en hel del betalningsvilja? Är det inte så att branschen gräver sin egen grav genom att vara för feg?
Pirate Bay erbjuder faktiskt bara sök- och distributionsfunktioner. En bra webbtjänst skulle ju dessutom kunna erbjuda mer information om verken, sociala funktioner, sätt att upptäcka andra liknande verk som skulle tänkas kunna intressera en, kontakt med och återkoppling till upphovsmännen, tips om nyheter etc. Spotify visar ju att människor idag vill kunna ”browsa” utan den mentala friktion det innebär att ständigt ta beslut om köp. Om branschen kunde kombinera insikten om ovanstående brister hos TPB och kundernas betéende och förväntningar, så skulle det säkert gå att erbjuda bra tjänster. Om de sluttade stirra sig blinda på svinnet och istället koncentrerade sig på det som är inkomstbringande skulle det säkert gå vägen.
Om det var viljan att hitta en bra utformning på upphovsrättslagen som du menade så är det ju bara att beklaga att de traditionella partierna inte lyft den frågan och åtminstone försökt hitta en medelväg. Centerpartiet ville ju tillsätta något slags upphovsrättskommission, men jag har inte hört något mer om det. Någon som vet vad som hände?
Nej, jag har inte sett eller hört några konkreta resultat där.
En tanke jag tänker ibland: Tänk om skaparna av The Pirate Bay hade beslutat sig för att fördela sina intäkter bland de upphovsmän som står bakom de mest fildelade verken hos dem, efter rimliga avdrag för sina egna kostnader och så! Då hade de varit allas hjältar, kunnat sälja annonser, göra samarbeten… I stället skulle de bete sig som något slags tokanarkister. Så himla synd!
Men Andreas, de har ju inte haft några vinster att fördela. Jag trodde du läste Rasmus Fleischers blogg 🙂
Nej, så sägs det, det tycks som om en driftig snubbe som heter Oded Daniel har tagit hand om vinsterna. Där kunde man kanske ha tänkt annorlunda…
@Lars Erik: ”…en rörelse som påstår sig motverka kommersiella intressen.” Vad är det för rörelse menar du? Och vem säger att den vill ”motverka kommersiella intressen”? Motståndet mot massövervakning kommer ju inte sällan från liberalt håll (om än inte från liberala partier), och de gillar ju i regel det här med marknadsekonomi. Lite stringens, tack! (För övrigt har den där DN-artikeln du länkar till blivit rätt ifrågasatt.)
”Tänk om skaparna av The Pirate Bay hade beslutat sig för att fördela sina intäkter bland de upphovsmän som står bakom de mest fildelade verken hos dem, efter rimliga avdrag för sina egna kostnader och så! Då hade de varit allas hjältar, kunnat sälja annonser, göra samarbeten…”
Jovisst, jag sympatiserar också med den idén, men hade inte det juridiskt sett varit ännu mer riskabelt? Det hade ju varit ett direkt erkännande av kopplingen mellan deras tjänst och den fildelning den resulterar i. Om då någon upphovsman inte är nöjd med ersättningen så är nog de juridiska försvarslinjerna ganska svaga.
Jag har för mig att killarna bakom Pirate Bay har pratat om att de jobbat på att utveckla en sådan modell.