The Guardian har ibland gjort riktigt, riktigt rolig och respektlös listjournalistik. Eller vad sägs om tio sportdödar vi minns? Kolla här, och se om något kommer i närheten av beskrivningen ”a bizarre gardening accident”, som jag tror är hämtad från världens sämsta film, ”This is Spinal Tap”. Hysteriskt roligt, om man kan tänka bort de mänskliga tragedierna bakom, och det kanske man måste kunna en stund, för att vara människa menar jag.
***
Min arbetsgivare Sydsvenska Dagbladet har nyligen formulerat nya grunder till yrkesetiska regler för oss som jobbar där, som komplement till fackförbundets dokument Spelregler för press, radio och tv.
Det finns bland annat en öppet formulerad passus om privat bloggande, som i korthet går ut på ”frihet under ansvar”, vilket väl är det enda möjliga för ett företag som sysslar med medieutgivning. (Jag har utvecklat min egen syn på detta här, för ett par månader sedan, för att det inte ska råda något tvivel om hur jag ser på den balansen.) Minns än hur SVT beslutade att Per Gudmundson inte fick blogga samtidigt som han hade ett redaktörsjobb där. Sådana generella förbud, i stället för löpande bedömningar, rimmar förtvivlat illa med allt som har med publicistik att göra.
