Vi journalister punktmarkerar vår omvärld ur pressfrihetshänseende. Inget ont i det, förstås. Men när det är så mycket uppmärksamhet om vad som händer på håll kan man lätt tappa fokus på vad som händer här hemma.
Och här invaderas offentlighetsprincipen från alla håll.
Domstolar tolkar lagen snävare. En allmän medietrötthet, gissar jag, får riksdagsledamöter att tappa koncepterna och motionera om olika sorters kontrollorgan. I kommunerna åker hemligstämpeln fram, och jag klandrar inte den arbetsöverlupade lokalredaktör som inte hinner prioritera att överklaga ett sekretessbeslut till Kammarrätten. Möjligen klandrar jag dennes arbetsgivare för att det inte finns starkare grundfunktioner för att sköta sådant.
En duktig person som på heltid på ett stort medieföretag arbetade med journalistiskt juridiska frågor, inklusive upphovsrätt, skulle snart jobba in sin egen lön till firman. Det är jag helt säker på.
***
Detta är, apropå inget särskilt, bra journalistik. Gjord av en bra journalist.
