Jonathan Franzen och jag samarbetar om midsommarläsningen i Sydsvenskan. Hrm. Nåja. Det vill säga… jag fick uppdraget att översätta och bearbeta hans text, en vindlande och känslosam och på alla sätt ljuvlig kärleksförklaring till riktig kärlek – och ett angrepp på Facebooks ”gilla”-epidemi, som först känns kuriös och skämtsam, men som gradvis blir alldeles allvarlig.
(Jag vet att det finns översättare bland bloggläsarna. Den som pallar kan läsa texten i original här och jämföra.)
Men en sak vill jag be er om: Läs bara om ni på allvar tänker koncentrera er i tio minuter! Jonathan Franzen passar särskilt illa att skumma.
Tar med paddan till frukostbordet och läser.
Hurra, den läsningen ska jag spara till morgondagens tågresa! (Som går till Kiruna – så jag behöver verkligen lite olika saker att sysselsätta mig med.)
Briljant text; jag är glad att jag kunde koncentrera mig 😉 Glad för att den får mig att inse att det enda som är viktigt något i detta liv är medkänsla, ärlighet och att vara närvarande- då kan det mest fantastiska hända. Fantastiska saker som inte mäts i kronor,betyg, i kvalitetsindex eller annat.
Hurra. Det gjorde du bra.
Hej! Det var en underhållande, innehållsrik och tankeväckande text, som mitt i alla sina vindlingar flöt på riktigt bra. Översättningen var givetvis högklassig, men en sak har jag emot den. ”Device” översattes med ”grej”, vilket gjorde att i alla fall jag slirade lite i min läsning. Jag tycker att ordet ”grej” numera så ofta syftar på en företeelse eller händelse i stället för en pryl, vilket skulle vara ett bättre ord i sammanhanget. (Sen ska jag erkänna att även ”pryl” numera i allt ökande omfattning används i sammanhang som: ”Detta är inte riktigt min pryl.” Och då åsyftas inte att en viss sak inte räknas till min personliga egendom)
Magnus: ”Pryl” hade varit bättre, helt klart.