Om Lena Andersson

Lena Andersson framstår allt mer som en av de skickligaste skribenterna och bästa tänkarna vi har.

Jag älskar den texten ni når via länken; DN i går. Så oerhört effektiv, enkel och stringent. Och dessutom med ett centralt budskap: Arbete lönar sig. Kreativitet och gudomligt geni är inget utan träning och åter träning. Och det kollektiva reptilreaktiva förminskandet av den exceptionellt framgångsrike – må det vara Usain Bolt eller Stieg Larsson eller Shakespeare, som alla står exempel i Lena Anderssons text – är skildrat med obehaglig exakthet. Ett gränslöst deprimerande kvitto på hur vi förhåller oss till kunskap, begåvning och framgång.

***

I höstas fick jag tillfälle att göra en intervju med Lena Andersson, och jag borde nog ha fått med den i samlingen. Men jag hade bestämt mig för att lägga texterna i kronologisk ordning och ville sluta med Horace Engdahl-intervjun, eftersom den kändes stark. Kanske borde jag bara ha frångått kronologin, så kunde jag ha ätit kakan och haft den. Vad ska man med kronologi till egentligen, det finns ju datummärkning.

***

Apropå läsning och författare: Susanna Alakoskis nya roman ”Håpas du trifs bra i fengelset”… Jag har svårt att säga något så där bloggkort som verkligen kan förmedla angelägenhetsgraden. Hennes språk är nytt för att vara hennes, det kan jag säga i alla fall, det drar åt prosalyrik i vissa partier. Undrar om hon behövde slåss med förlaget för att få skriva så? Jag får tillfälle att fråga henne inom kort, om det och om den fasansfulla missbruksskildring som detta är.