Läs gärna senaste spalten i tidningen Journalisten. (Kanske är det fel att ens ge en motbild, för… ja, låter man bli ingår man i ”tystnadskampanjen”, och säger man emot ingår man i ”krossa-och-håna-kampanjen”.)
Läs gärna senaste spalten i tidningen Journalisten. (Kanske är det fel att ens ge en motbild, för… ja, låter man bli ingår man i ”tystnadskampanjen”, och säger man emot ingår man i ”krossa-och-håna-kampanjen”.)
Ja, den artikeln var en höjdare. Att en bok inte blev recenserad och debatterad var ett ”demokratiproblem”, slog UD:s kompis fast…
Man känner ju inskränkningarna i rösträtten komma som ett brev på posten efter det där…
Hej Andreas, jag tycker ofta om det du skriver även om jag inte alltid instämmer. Du ifrågasatte ex vis varför vissa författare får alla fina utmärkelser (bla Stridsberg).Då var inte tanken fjärran att det kan förekomma någon typ av indirekt överenskommelse, eller feghet och flockmentalitet, om man så vill.
Är det inte då lite haltande att utgå från att en roman som är starkt kritisk till hela bok- och medieetablissemanget av självcensur, informella påtryckningar eller feghet INTE blir en aning nedtystad i de forum där nämnda etablissemangs största potentater (GW/Guillou) har både ekonomiskt och publicistiskt inflytande?
Hur kan du vara så säker på din sak? Tror du på fullt allvar att någon av medarbetarna på de större tidningarna skulle medge att en bok eller dess författare tystades ner pga vänskapsband till dem som kritiken är riktad mot? Tror du att prisjuryerna som korar Lotta Lotass et al skulle erkänna att de gör det bara för att andra redan gjort det?
Jag är ganska van vid att få patronisernade klappar på axeln av Lillagummanologerna, men jag vill faktiskt påpeka att det historiskt sett hänt ibland att misshagliga författare tigs ihjäl. Så gott det nu går. Vissa vägrar ju hålla käften, vilket torde vara mitt största brott.
Dock har jag tillräckligt mycket insyn i det spel som pågår bakom kulisserna för att veta vad jag talar och skriver om; det är ett spel som du förnekar när det gäller lilla mig, men som du klart antyder när det gäller det finlitterära kotteriet, där du då tydligen inte ingår. För i så fall hade du väl inte vågat kritisera det.
Och vad Newsmill sätter för rubriker och vad de publicerar är inget skäl till att inta en von oben-hållning mot mig.
/Unni
Att du skulle vara ”ihjältigen” stämmer helt enkelt inte. Du är väl en av de mest omskrivna författare vi har? Det är bara det jag vill påpeka.
Så jag säger väl så här:
Har du bevis på något alls? Eller ens indicier? Något som på något sätt kan visa att du är utsatt för någon typ av organiserad nedtystning? Ge mig dem. Jag lovar att publicera dem.
Menar du att jag ska ange de personer som är vänner till dem det vederbör? Att jag offentligen ska avslöja förtroenden? Skulle du ha gjort det?
Jag tror inte att du förstår vad det innebär att vara motarbetad. Eller du kanske gör det, men tiger om det eftersom alla ändå skulle förneka det.
Det är bara lite irriterande att folk i branschen ena stunden kan skälla på juryar och andra sammanslutningar och anse att de går i ledband, men i nästa stund försöka förminska eller förlöjliga mig om jag påpekar något liknande.
Skit samma, nu restar jag mitt case.
Ha det gott / Unni
Det går kanske att hitta andra sätt att berätta, utan att bränna källor?
Vad jag säger, igen, är att du inte gärna kan vara motarbetad på något systematiskt sätt med tanke på den mängd publicitet du får för ditt författarskap. Det är bara att söka i PressText och hos Retriever och se efter.
Vidare, om jag får skärpa tonen lite, så anklagar du i princip en hel bransch – därmed också mig, mina kolleger, en massa frilansande kritiker och förlag – för en otäck form av ohederlighet och korruption.
Det är ganska allvarliga saker. Du kan rimligen inte bli förvånad om någon då vill syna dina kort.
Det här känns ju en smula överspelat nu, men eftersom du själv var nere och petade i grytan igen i ett inlägg i dag, så måste jag ändå bara upprepa den där frågan som Unni Drougge ställde dig men som du inte svarade på.
Du skrev: ”Om jag får skärpa tonen lite, så anklagar du i princip en hel bransch – därmed också mig, mina kolleger, en massa frilansande kritiker och förlag – för en otäck form av ohederlighet och korruption. Det är ganska allvarliga saker.”
Var det inte i ett tidigare inlägg lite grann sådana mekanismer du lät insinuera existerade gällande prisregnet över Sara Stridsberg?
Även om du inte håller med, så ser det en smula osnyggt ut när du väljer att ignorera hennes fråga.
Helt rätt, det borde jag också ha svarat på! Men bättre sent än aldrig:
I fallet Stridsberg och priser tycker jag mig se en flockmentalitet, som gör att samma personer får väldigt många priser.
I fallet Drougge och publicitet tycker jag mig kanske också se en flockmentalitet – som i så fall handlar om att hon får MASSOR av publicitet. Inte tvärt om.
***
När Jonas Hassen Khemiri kommer ut med nästa roman kommer han att få stora förstadagsrecensioner och intervjuas överallt. Det kan då vara resultat av a) flockmentalitet eller b) korrekt nyhetsvärdering. Eller både och? Samma sak kan givetvis sägas om prisvinnare: De vinner för att de a) redan har vunnit eller b) är så himla bra.
Men, för att sammanfatta, kontentan är den jag hela tiden återkommer till: Unni Drougge påstår att hon är systematiskt nedtystad. Det. Stämmer. Inte.