Jag klipper ut allt jag skriver. Det är ett oslagbart sätt att kolla vad som blev bra och dåligt och för att inte missa att göra relevanta uppföljningar. Om man dessutom bestämmer sig för att spara allt, så blir det inte tal om några greatest hits-album. Man får vackert spara sina rättelser också, och eventuella syrligheter från insändarskribenter.
Nu när mycket av detta sker på webben upptäcker jag att jag har slutat spara en del av det som publiceras där. Jag är inte säker på varför. Kanske är det bara att jag är en för oskicklig arkivarie för att komma på hur man på vettigt sätt sparar en Bloggerkommentar på tre förflugna ord.
Man kan förstå det här på olika sätt. Men jag vet i alla fall att jag gläds åt att numera kunna hålla lite längre avstånd till mitt yrkesjag. Jag får inte hög puls om en läsare ringer och är kritisk; det rör mig (nästan) inte om en bloggare skriver en syrlighet om mig. I allt väsentligt är det en fördel, när jag nu ägnar mig mer och mer åt tesdrivande journalistik.
Å andra sidan riskerar jag att huden blir tjockare. Det är jag inte säker på att jag vill.
***
Apropå klipp: mitt livs hittills längsta reportage, om monarkin i Sverige och Daniel Westling, var inne i går. Och så hade jag ett under protest-reportage om Mumindalens äckliga små invånare samma dag, samt ett uppslag om bloggosfären i söndagstidningen. Klicka här för att läsa. Missa inte att du måste klicka dig vidare för att läsa reportagets samtliga tre delar.
För er som undrar över journalistikens drivkrafter (sådana saker som att påverka, att höras, få bekräftelse i form av beröm och skäll, att göra något roligt) så vill jag gärna påtala att det finns en annan och lite egen sådan som man inte ska glömma bort: den om produktivitet. Inte alla känner den – men garanterat fler än som vill erkänna det. Det är helt enkelt lite coolt att ha 35 000 tecken publicerade på en och samma gång av samma skäl som det är coolt att kunna lyfta mycket eller springa fort eller slå en forehand utan att titta på pingisbordet. Det har alltså inte med journalistik att göra. Det är idrott.
