Något av det märkligaste, otäckaste och absolut mest skruvade jag har sett hända i svensk massmedial offentlighet har just hänt.
Vi tar det i enkel punktform.
1. En skribent som kallar sig Julia Caesar ägnar mycket tid och kraft att under pseudonym kritisera svensk invandringspolitik. Hon är mycket känslosam, ofta nationalistiskt storslagen, och har ibland gått väldigt långt i sina texter – hon har listat olika invandrargruppers genomsnittliga intelligenskvot, hon har påstått att kvinnliga invandringsförespråkare tänker med sina kön, och har namngivit en misshaglig persons barn, till exempel.
2. Julia Caesar får en stor publik, och är därmed ett viktigt exempel på den parallella offentlighet som har växt fram runt de främlingsfientliga – det finns ju många exempel på allt från tidningsliknande verksamheter till hetsande Twitterkonton. Detta är intressant, och självklart för etablerade medier att skildra.
3. En av landets mest erfarna reportrar, DN:s Niklas Orrenius, som är en vän och tidigare Sydsvenskan-kollega till mig, får veta vem Julia Caesar är. Han åker därför hem till henne för att knacka på och fråga om han kan få en intervju. Han gör två försök med ett år emellan tillfällena. Han gör detta på ett sansat och måttfullt vis. Det vet jag, eftersom jag känner honom som jag känner mig själv, och vet hur han är som både journalist och människa.
4. Julia Caesar tror att hon är på väg att bli uthängd. Den känslan förstärks alldeles säkert av att frilansjournalisten Annika Hamrud också arbetar med ett reportage på det här temat, och även hon knackar på för att fråga om en intervju. DN har inte bestämt sig för om de ska skriva om vem Julia Caesar är – de vill intervjua henne för att förstå bevekelsegrunderna för hennes anonyma ansträngningar.
5. Julia Caesar går till motattack genom att skriva en lång bloggtext, där hon med våldsamma överdrifter beskriver journalisternas kontaktförsök. Och, avgörande: Hon publicerar Niklas Orrenius telefonnummer.
6. Niklas Orrenius utsätts för en hatmobb som kräver byte av telefonnummer och en lång rad andra åtgärder. Direkta mordhot ingår.
Så långt en sammanfattning av händelserna.
Men vad händer sedan?
• Vi ser en inte obetydlig del av svensk offentlighet omfamna Julia Caesars version av händelseförloppet utan minsta kritisk tanke.
• Vi ser en ledarskribent vid namn Marika Formgren uppmana till bojkott av DN, med detaljerad instruktion, för att en journalist gör ett helt vanligt journalistiskt jobb som i någon mening inte passar hennes politiska uppfattning. Detta är möjligen det mest hårresande i hela historien. Hon passar samtidigt på att erbjuda länkar till en rad nationalistiska och rasistiska sajter av varierande kaliber.
• Vi ser politiker som kallar DN:s journalist för ”människojägare”.
• Rent pressetiskt kan vi dessutom konstatera att Julia Caesars hejdlöst skruvade framställning av situationen har fungerat. Det är nu svårt för DN:s Niklas Orrenius att skriva något alls om Julia Caesar, eftersom allt han skriver kan misstänkliggöras som någon sorts hämnd, hur iskallt sakligt det än är. Man kan – drastiskt – jämföra det med det där tillfället när Ulf Lundell blev rasande på musikkritikern Karolina Ramqvist, och skrev ett brev till henne som offentliggjordes. Det blev därmed omöjligt för Ramqvist att verka som kritiker i relation till Ulf Lundells arbete.
Detta visar – om någon möjligen skulle ha missat det uppenbara – vilken makt denna Julia Caesar har.
Jag är chockad över hatet. Jag är häpen över antiintellektualismen. Jag är besviken över bristen på publicistisk resning till försvar för en kollega som har bedrivit helt normalt journalistiskt arbete.
Den hatande extremhögern skyr just nu inga medel. Dess partiledare spelar Ultima Thule på sitt piano i offentligheten, eftersom han vet att han inte behöver sminka över något längre. Och hans följe är faktaresistent. Det nöjer sig inte förrän motståndet har tystnat, och motståndet definieras ju inte som ”personer med en annan politisk uppfattning”, om någon till äventyrs trodde det.
Det definieras som alla som försöker väga in komplicerande faktorer, alla som försöker ge en allsidig bild.
Alla som inte är med är emot.
Och just i dag har de lyckats – om än tillfälligt – tysta Sveriges kanske mest hyllade reporter, en av de oomtvistligen skickligaste.
Mycket skrämmande.
Påminner om när Ingmar Bergman slog ner kritikern Bengt Jansson för att förhindra att denne på grund av jäv skulle kunna skriva om Bergman.
Det är självklart att hon skall kunna vara anonym det finns inget uttalat krav att man måste bli intervjuad bara för att man har åsikter som räknas som högerextrema. Jag har läst hennes egen berättelse och den framstår i mina ögon som mycket rimlig. Det finns ingen ursäkt för att utöva våld eller hot mot någon men som journalist borde man kunna läsa av situationen och inse att det inte är möjligt att göra ett reportage eller är det inte något man lär sig på journalist utbildningen ? Sansat och måttfullt är det säkert från Niklas horisont men troligtvis inte från den här kvinnans håll och ja hon har all anledning i världen att försöka vara anonym. Både höger och vänsterextrema gillar att skrämma, hota och ta ifrån en människa all hennes egenvärde och känsla av trygghet. Så det Niklas har gjort är egentligen inte sämre en det du anklagar henne för.
• DN har inte publicerat personens namn, men JC har publicerat Orrenius telefonnummer.
• Att knacka på och fråga om man får intervjua någon är inte trakasserier. Orrenius har betett sig rimligt och enligt vedertagen reporterpraxis.
Tre frågor på texten.
1. Varför uppsöker Orrenius JC i hennes hem. Han kunde väl kontakta henne via bloggen?
2. Är JC skyldig att stå till medias förfogande bara för att vissa personer anser henne vara ”högerextrem”?
3. Vad har Ultima Thule och Jimmie Åkesson med den här historien att göra?
Och ja, jag tar avstånd från de hot som Orrenius fått ustå
”Det vet jag, eftersom jag känner honom som jag känner mig själv, och vet hur han är som både journalist och människa.”
Där sprack inlägget.
Hejsan,
Är inte alls insatt i vad JC har skrivit utan ser det hela väldigt objektivt. Som Dan säger så undrar jag om Orrenius hade några avsikter om att publicera JCs namn öppet för alla att se.
Om det är så borde han inte gnälla, då JC hade fått utstå mordhot och trakasserier om så var fallet?
Undrar bara, med denna fundering stöttar jag inte på något sätt JC och vad hon har skrivit (något jag är helt ovetandes om, aldrig hört talas om personen innan jag läste texten).
Saycin:
1. Det kan finnas flera skäl till det, ett kan vara att de digitala kontaktvägarna varit osäkra.
2. Nej, det går bra att tacka nej till intervju.
3. JC är en av de digitala fotsoldater som gör SD:s framgångar möjliga, en del av ett större mönster i offentligheten.
Idiot: Okänd:
Orrenius kom inte dit ensam. Han hade en fotograf med sig, som inte tog en enda bild, men som kunde ha gjort det om huvudpersonen hade tackat ja till intervju. Han kan i sin tur vidimera att detta gick till på ett rimligt vis. JC:s övriga utsagor placerar henne dessutom i vad vi artigt kan kalla ett bekymmersamt trovärdighetsläge.
Dennis:
Nej, som framgår av texten fanns inget sådant beslut om namnpublicering. Här ville man först och främst genomföra en intervju med en viktig opinionsbildare.
Jag vet inte vad som händer i vårt samhälle längre…
Jag blir mer och mer rädd för var dag som går…
Så fort det inte går som någon önskar, så skall det hängas ut och det skall hotas…
Detta är inte mitt Sverige som jag en gång älskade så högt…
Härom dagen ställde ni i sds frågan om varför inga kvinnor hördes av – det är mest män som skickar in sina Åsikter.
Detta är en av anledningarna – för att säga något, sticka ut, tycka något e d så måste en vara beredd på så mkt som kommer DIREKT. Och med dagens hat vågar iaf inte jag (kvinna).
Näthat gör mig väldigt rädd. Jag tycker det är bra att du gör din röst hörd. Liksom NIklas m fl. Men själv håller jag tyst.
Saycin: Hon behöver naturligtvis inte stå till mediernas förfogande, men som en av de mest inflytelserika personerna i svensk politisk debatt är det mediernas förbannade skyldighet att granska henne. Speciellt när hon bevisligen har spridit felaktig information vid ett flertal tillfällen. Då SKA våra medier ställa henne till svars. Hon har valt att gå ut och bilda opinion, då måste hon räkna med att bli granskad. Det vet hon mycket väl om eftersom hon sedan tidigare är journalist. Vantrivs hon är det bara att sluta skriva. Att någon tror att hon eller han ska kunna få sprida sina åsikter och sanningar och stå ogranskad och oemotsagd är lika korkat som att tro att yttrandefrihet innebär att man ska få säga vad man vill utan att andra får bli irriterade eller reagera.
Det är konceptuellt intressant att både Julia Caesar och hennes fanns har framhållit vilken viktig opinionsbildare hon har genom att hon var med på den där listan över viktigaste opinionsbildare för nått år sedan, men sedan låtsas kränkta när hon behandlas som den makthavare de själva anser henne vara. Vidare om att en makthavare inte får granskas om den är 70 år, Donald Trump är 69 år. Ska ingen få intervju honom nästa år eller vad menar de?
Det är varenda seriös journalists förbövlade plikt att identifiera, klä av och isolera fascisterna. Det är lagstiftarnas förbövlade plikt att se till att SD och deras svans kan åtalas och fällas för de brott de begår mot det svenska samhället och dess hederliga invånare. Sådant går bra i andra länder, exempelvis Tyskland; således går det alldeles utmärkt även här.
Läste tantens blogginlägg. Ärligt talat det är ju synd om henne – en rättshaverist med paranoida symptom. Hemskt att en sådan människa ska kunna bli ett språkrör för SD:s enda politiska fråga: Stoppa invandringen med alla medel. Hon behöver vård istället.
Oavsett hur väl du känner journalisten Andreas är det väl ganska uppenbart att han velat skrämmas? JC var självfallet väl medveten om att det inte är gångbart att vara öppet extremhöger i Sverige och blir livrädd när hennes anonymitet riskerades. Detta borde även journalisten kunnat räkna ut innan han knackar på oanmäld med en fotograf i hasorna. Det vore väldigt enkelt att kontakta JC på ett mindre dramatiskt sätt.
Jag förstår att JC reagerade starkt även om jag fördömer vad detta resulterat i.
Det är för mig skrattretande att Niklas Orrenius ens skulle komma på tanken att använda skrämsel som arbetsmetod. Rent nys.
Och… det är slående hur bekymrade en del är över att en person artigt har knackat på en annan persons dörr – men samtidigt inte bryr sig ett skit om vilka publicistiska metoder som huvudpersonen här, nämligen JC, har använt sig av. Vilka hon har skadat, vilka hon har hetsat mot.
Njut av det här citatet, och fundera på vilken offentlighet en person med många tiotusentals läsare bidrar till:
”Den massiva invandringen från låg-IQ-länder i tredje världen förändrar för all framtid mottagarländernas genomsnittliga IQ.”
Först och främst: jag tar direkt avstånd från hot och trakasserier och beklagar att någon blir utsatt för detta. Det vittnar om att något är trasigt i samhället.
Din kommentar angående Julias kritik av invandringspolitiken är inget försvar. De kan istället som bäst klassas som undanflykter och dåliga ursäkter. Det är anmärkningsvärt att den här typen av kommentarer görs av en journalist. Vad hon skrivit eller hur många läsare hon har är inte relevant för sakfrågan.
Relevant är däremot att både Annika Hamrud och Niklas Orrenius framfört en direkt begäran om att få tala med Julia Ceasar; en begäran som JC i det ena fallet valt att inte besvara och i det andra avslagit in persona. Man fråga sig vad det är Niklas Orrenius inte förstår?
Jag gissar att Niklas Orrenius sköt sin egen trovärdighet i sank i exakt det ögonblick han bestämde sig för att strunta i självklarheter som att
acceptera att JC inte vill prata med honom och istället valde att trampa runt JCs hus och kika in genom fönstren.
Mot bakgrund av de uppgifter som vitsordats av Niklas Orrenius i det här fallet framstår han tyvärr som en associal galning snarare än trovärdig
journalist.
Och nu skall du försvara honom och göra honom till offer?
Om du nu är kompis till Niklas Orrenius så förslår jag att du ber honom att först framföra en ursäkt till Julia Ceasar och att han sedan ägnar dagen åt eftertanke med en direkt uppmaning att lära sig lite om sociala regler – än så länge är det ingen grundlagsskyddad rättighet att få tala med vem man vill.
Grundlagsskyddad är däremot rätten att få kritisera invandringen, hur ogärna Niklas Orrenius (och du, misstänker jag) än vill acceptera det.
”Vad hon skrivit eller hur många läsare hon har är inte relevant för sakfrågan”, skriver du – och däri ligger ditt missförstånd av hela saken.
Det hon skriver, och hur många läsare hon har, gör henne till en intressant maktfaktor med stort inflytande. Det är hela skälet att söka henne för att ställa frågor, och att göra det medelst ett besök och en dörrknackning är helt helt normalt, och inga som helst konstigheter. När JC hade tackat nej till intervju lämnade reportageteamet platsen. Att man givet JC:s direkt rasistiska tirader genom åren tillmäter henne den minsta trovärdighet ter sig, försiktigt uttryckt, märkligt.
Ingen har, slutligen, hävdat att det är en grundlagsskyddad rättighet att tala med vem man vill. Du framställer saker som konfliktpunkter, som i själva verket inte är det.
Vem är den här Marika Formgren? Hon verkar ju otäckast i hela historien. Mörkbrun ledarskribent i etablerad media?
Vem är det som gömmer sig bakom aliaset Julia Caesar? Det är framförallt detta som man vill veta nu.
Med tanke på attacken mot demokratin (journalist som blir mordhotad) så tycker jag att det är av allmänintresse att vi får reda på det nu.
Å ena sidan så är det rätt öppenbart att JC vet om att hennes hatsvans kommer hoppas på Orrenius och Hamrud. Så hennes beteende att skriva detta nu är rent ut förkastligt. Som tidigare medarbetare på just DN måste hon ju fatta vad som händer när hon hänger ut någons telefonnummer. Och ja, hon utövar makt.
Å andra sidan så sker detta ungefär samtidigt som Expressen faktiskt hänger ut privatpersoner som skrivit saker på nätet som de inte vill stå för, så hennes rädsla att de tänker hänga ut henne var nog befogad.
Vill Orrenius ha hämnd, så är det ju bara att kvittra namnet på henne till någon annan som sedan sätter sig på Flashback och postar ut namnet via proxy. Något säger mig att han är en bättre man än det dock.
Folk som har en inställning att flyktinginvandringen inte gynnar Sverige, exakt var finns den mångfalden inom journalistkåren du pratar om som beskriver detta. Bortsett från en artikel i GP för 5-10 år sedan som beskrev den somaliska gruppen i Göteborgs totala förfall av integration och totala förfall på arbetsmarknaden, så har jag aldrig läst något som ö.h.t. ens har utgått från änden att asylinvandringsgrupper kan vara problematiska eller problem som asylinvandring ställer till för den inhemska gruppen.
Nu ligger mitt egna förakt hos journalistkåren (förutom ett par på IDG) i hur de totalt misslyckades med att ö.h.t. förstå enkla tekniska begrepp under FRA-debatten. De misslyckades med att vara en motpol mot makten där. Nu jobbar jag inom det fältet, så det kanske inte går jämställa – men är det så att folk känner hopplöshet inför att ni inte klarar av att beskriva en verklighet som är riktig, så söker de sig till andra nyhetssidor för detta. I mitt fall är det inte så farligt (man söker upp teknikforum, tekniska nyhetssajter), för den som tycker asylinvandring suger så blir det Avpixlat antar jag?
Jag bor själv i Tyskland och medierna här (inkl. vänsterinriktade TAZ) är väldigt bra på att skriva om problemen som uppstår med ett multikulturellt samhälle – men samtidigt är de nog ännu starkare på att ta motstånd mot all sorters rasism.
Jag vägrar tro att 20% av befolkningen står bakom SD’s värdering, jag tror helt enkelt bara att det är så att de röstar på dem för att det är dem enda som för fram problemställningar, något som borde vara medias och politikers arbete.
(Sorry för den långa kommentaren)
Tack, Andreas, för att du lyfte det här! Riktigt, riktigt obehagligt.
Det du beskriver som Julia Caesar har gjort mot DN och vad några enskilda personer utsatt Orrenius för är viktigt att du tar upp och något man naturligtvis ska kritisera. Problemet är bara att du kopplar ihop detta med alla sympatisörer av invandringskritik och dessutom stämplar dessa som att det bara är dem som står för ”hatet”, vilket inte stämmer. Resonemanget antingen är du för oss eller emot oss är vanligast bland vänster, vänstern är de som hotar mest, framförallt mot SDare och liknande. Glöm inte det.
Den konfliktpunkt du inte vill erkänna, och påstår att jag ”fram,ställer” är ju exakt det som ÄR kärnfrågan. Det är ju därför JC skrivit sin krönika, eller hur?
Handlar inte Julia Ceasars krönika som startat hela denna debatt om just den oro hon upplever. Och nu menar du att det är en konfliktpunkt som inte existerar?
Jag tror den här saken blivit betydligt mer konstruktiv från Niklas Orrenius sida om han erkänt att det där med att springa runt och kika in i JCs fönster var kanske inte så där jäkla klyftigt när allt kommer till kritan – i synnerhet som JC redan vid tidigare tillfälle talat om för honom att hon inte var intresserad.
När folk beskriver att de är rädda är man bra jäkla uppblåst om man direkt hävdar att ”de är du inte alls”.
Det skadar aldrig att uppträda med respekt.
Erik// ”…vänstern är de som hotar mest, framförallt mot SDare och liknande. Glöm inte det.”
Har du någon källa för det påståendet?
Erik,
”Resonemanget antingen är du för oss eller emot oss är vanligast bland vänster, vänstern är de som hotar mest”
Har du någon källa på det? Till exempel någon statistisk säkerställd undersökning som bekräftar ditt påstående?
@Erik. Varför tror du att ”vänstern är de som hotar mest”? Det var JC som hängde ut NOs telefonnummer till sina fotsoldater. Kan du ge mej 1(ett) exempel på en tidning i hela det politiska spektrat till vänster om extremhögern som publicerat telefonnummer på någon, någonsin?
Alltså det är ju helt och hållet bisarrt hur många som vill ta JC i försvar. Orrenius och Hamrud är två journalister med största integritet, vilket hela deras handlande i den fruktansvärda historien vittnar om.
”vänstern är de som hotar mest” Jag baxnar, är det verkligen en vuxen människa som skriver såhär?
Jag tycker nog också att den här JC verkar knäpp och paranoid. Om hon står för det hon tycker och skriver så borde hon väl ha så mycket civilkurage att göra det i sitt eget namn. Fegt att inte göra det. Tycker inte att Niklas gjort något fel och definitivt inte varit otrevlig. Det finns många journalister som vill intervjua pseudonymer, speciellt sådana med extrema åsikter. Att sedan hänga ut Niklas med telefonnummer är så sjukt. Undrar vad JC hade tyckt om Niklas gjort likadant. Tycker också att denna Marika Formgren uppför sig på ett mycket barnsligt sätt. Tyvärr upplever jag dessa människor som beter sig på detta sätt som helt hjärntvättade och befinner sig i en slags, tillsammans med andra som näthatar, masspsykos. Man förtalar och kallar oss både det ena och det andra på som har en annan politisk åsikt och kallar oss odemokratiska. Vem är odemokratisk egentligen? Usch!
Stå på dig Niklas!
Märkligt att så många anser att journalister skall lämna JC ifred, eftersom att hon vill det. Dör inte hela tanken med granskande jouurnalism då? En opinionsbildare sprider hatiska kommentarer och vill inte bli granskad eller intervjuad. Är det förvånande och skall det accepteras? Det är ofta synd om stackars sd-spöket som bir ifrågasatt. I demokratier blir man ifrågasatt, i diktatur slipper man det.
Jag är glad ooch tacksam över att få leva i ett land där journalister får gräva och konfrontera. Om detta så gäller Uppdrag Granskning, Fuskbyggarna eller som nu, internt inom media.
Är JC skyldig att stå till medias förfogande bara för att vissa personer anser henne vara ”högerextrem”? Så frågar någon i kommentarerna ovan. Nej, inte för att vissa anser henne vara ditt eller datt – utan för att hon själv publicerat otaliga spaltmeter text. Hon är i högsta grad intressant då hon så gärna publicerar så många alster som också väldigt många läser.
”Resonemanget antingen är du för oss eller emot oss är vanligast bland vänster, vänstern är de som hotar mest, framförallt mot SDare och liknande. Glöm inte det.” Detta kan man också se i kommentarerna. Det är helt enkelt inte sant. Inte ens SÄPO skriver längre att vänsterextremister är värst. Välkommen till 2015.
Till sist: Andreas Ekström. Tack för att du skrivit detta. Varma goa tack!
Fast Andreas, skall vi njuta av citat går det väl bra i denna tråds kommentarsfält:
”Håkan Larsson skriver:
31 augusti, 2015 kl. 03:42
Det är varenda seriös journalists förbövlade plikt att identifiera, klä av och isolera fascisterna. Det är lagstiftarnas förbövlade plikt att se till att SD och deras svans kan åtalas och fällas för de brott de begår mot det svenska samhället och dess hederliga invånare.”
Jag tror tyvärr inte åsikten på något sätt är främmande för de miljöer där du och Niklas Orrenius rör er. Det är precis det här det handlar om. Det är precis därför JC, även om hon inte är bättre själv, väljer att vara anonym och inte vill träffa er.
Ger dig i leken så lär du den leken tåla.
Hade aldrig hört talas om denna person tidigare men nu har jag hittat och läst igenom några av hennes texter. Och allvarligt talat, hon verkar ju fullständigt galen. Hur kan man sprida så mycket hat? Och att hon har så många sympatisörer gör ju en mörkrädd. Vart är Sverige på väg? Finns det ingen möjlighet att polisanmäla henne?
Jag dömer ogärna människor men exemplet Julia Caesar har en storslagenhet över sin egen rätt att döma andra. Ett obehagligt förnekande med psykopatiskt beteende som är omöjligt att bemöta i tal o skrift? Det största hotet är högröstade debattörer som i flyktingströmmarnas kölvatten hittar sin våg att surfa på. Kan vi tiga ihjäl dem nej inte det heller. Bara beskriva som Andreas sakernas tillstånd och kämpa vidare med sim egen övertygelse och söka nyanserade motståndare.
Om Orrenius inte lyckas.
Hoppas någon TV-kanal tar över stafettpinnen
Detta var för mig en fullständig nyhet, då jag inte rör mig i de kretsar där JC tydligen är en hjältinna. Bra att du så sakligt och bra talade om vad det rörde sig om. Jag tycker och har alltid tyckt att denna anonymitet på nätet är av ondo i en demokrati som vår.
De besudlade hennes sekatör genom att använda den som pappersvikt. Får man verkligen göra så?
Jag är så gammal att jag är fostrad med att det du inte kan säga öga mot öga ska du heller inte säga.
En del kallar det att ha ryggrad.
Numera gäller att det du inte törs säga öga mot öga gör du anonymt på nätet och kallar det yttrandefrihet.
Jag kallar det ryggradslöst.
Kan man inte stå för det man skriver ska man kanske inte skriva det alls. Vet man dessutom att folk faktiskt läser det man skriver bör man väga sina ord ännu noggrannare.
Är man rädd för att få en hatmobb emot sig kanske man inte ska starta en egen.
En sak i den här typen av debatt som förvånar mig, är att inte fler ifrågasätter dessa opinionsbildares rätt att vara anonyma. Det de skriver lär ju åtminstone ofta vara hets mot folkgrupp, om inte rent förtal. Varför ska man på nätet kunna anonymt lufta rent hatiska åsikter? Är inte det en stor del av problematiken idag, att man inte vågar stå för sina åsikter, utan kan gömma sig bakom en anonym titel? Jag inser att jag skriver detta inlägg anonymt, men så har jag inte skrivit något hatiskt heller..
Anonym inför allmänheten måste man absolut ha rätt att vara.
De senaste dagarna är väl om något bevis på att publicering av persondata inte är bra – och det är uthängning av etablerade journalister som modigt själva valt att verka i offentlighetens ljus (men förstås inte att utsättas för trakasserier och mordhot!)
Om det är svårt att ta till sig – vänd på det:
Vi inför nån lag om att man inte får publicera på internet under pseudonym. Elektroniska ID-kort, utökad elektronisk övervakning, eller vad vet jag.
Näthatarna sansar sig och återgår till mordhot via klassisk snigelpost med utklippta bokstäver.
Snabbspola några år. SD* har växt till 30-40%. Icke partiansluta sverigevänner hotar alla riksdagsledamöter av avvikande åsikt till tystnad (mest via snigelpost, som sagt). Några åker fast, men de flesta anmälningar läggs ned i brist på bevis.
Mot bakgrund av detta genomdrivs en grundlagsändring som flyttar makten från riksdag till regering.
De facto-diktaturen kan ta sin början och vi har hjälpsamt förberett infrastrukturen. Ingen är anonym och de få som opponerar sig på nätet sig kan enkelt tystas. Antirasister håller viskande hemliga möten i mörklagda rum. Man kan ibland finna flygblad med titeln ”Åkesson ljuger” i rännstenen.
*) SD kan ersättas med en för läsaren angenäm blandning av våldsvänster, militanta veganer, tokfeminister eller centerextremister.
Däremot är JCs alster uppenbar hets mot folkgrupp. Vi har en lag mot det:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hets_mot_folkgrupp#F.C3.A4llande_domar
Man måste förstå att sverigedemokrater är mycket lättstötta och blir kränkta för minsta lilla kritik.
Hej Andreas!
Tack för en klok analys.
Julia Cesar bör absolut avslöjas och tvingas stå för sina skriverier. Ju förr desto bättre.
Hur kan en av Sveriges viktigaste opinopnsbildare vara anonym? Är det rimligt?
Tack för många intressanta bidrag till diskussionen. Jag har dessvärre inte möjlighet att svara på allt, eftersom den här frågan intresserar så många, och ger upphov till olika tänkvärda men för diskussionen splittrande följdfrågor.
Jag stänger nu den här tråden, för den här gången, av det skälet: Jag vill att samtalet håller fokus på det centrala.
Ett fåtal kommentarer har jag valt att inte släppa igenom för publicering här. Skälet till det är enkelt: De innehåller slängar mot enskilda, eller uppenbart grovt felaktiga skildringar av vad som hände vid det här tillfället då journalister besökte ”Julia Caesar”, och sådana skildringar behöver inte ytterligare luft.
Låt mig avslutningsvis med viss hetta inskärpa att inget i detta kan kallas ”samma sak”. Det är annars det vanligaste försöket från dem som vill ursäkta JC:s rasistiska tirader: att försöka hävda att det är lika illa på andra sidan. Det kan man inte göra på ett seriöst sätt. (Vidare har två personer velat påpeka att jag, på grund av tre ord i en tweet som jag senare tog bort och backade från eftersom jag själv tyckte att den var för hårt formulerad, minsann också är en näthatare. Även detta är förstås ett bisarrt exempel på att försöka använda ”samma sak”-argumentation. Några förflugna ord i ilska, som man snart säger ”det där var onödigt” om, det är inte samma sak som att mordhota oliktänkande.)
Omigen tack till alla som har bidragit.