Landets mest självupptagna debatt pågår på kultursidorna. Det är en debatt om att höra till, eller inte, som författare. Det är rörande eller ömkligt, lite beroende på hur man själv känner, att läsa om hur författare grubblar – men inte över sina texter den här gången, utan om sin plats. Sin plats i offentligheten, sin plats i något slags tänkt elit.
Det är viktigt för människor att få höra till. Det är en av våra starkaste drivkrafter. Det får man ha en viss respekt för.
Men den som är skribent ska arbeta för läsarna. Allt annat är bara administration. Och den som vill ha ett livsråd, så här från en kulturaktiv yrkesperson till andra, så är det att alltid försöka höra till lagom lite. Lojaliteten ligger hos läsaren, och bara där, och om du skriver för att vara säker på att bli inbjuden till Bonnierförlagens mingel på Manilla eller till Bokmässan eller vad du nu tänker dig, då har du fel fokus.
Frihet är det bästa ting. Inte bara för själen, utan också för grunduppdraget.
