Och vad vore man för slags kulturjournalist om man inte listade årets bästa böcker på endera viset?
Ett slags ambition jag bär med mig är att försöka göra journalistik som är mindre aktuell, drastiskt uttryckt. Vi är lite för bundna till släppdatum och premiärer ibland, och just därför blir min lista inte en lista över de bästa böcker som utkommit under 2007, utan i stället över de bästa som jag har råkat läsa under 2007. Mycket intressantare, även om de flesta ändå är nya.
Det blir en fackbokslista och en skönlitterär lista, och vi börjar med fackgenren i dag:
1. Chris Anderson: The Long Tail. Banbrytande medietänk. Jag tror att han har rätt i precis allt. Missa inte Sydsvenskans medarbetare Martin Gelins intervju med författaren.
2. Vanna Beckman: Strider under hjärnåldern. Visar en gång för alla att två forskare som diskuterar något, i det här fallet damp- och adhd-diagnosen, inte alltid bör betraktas som jämlika storheter. (Kanske kan man jämföra med ”klimatdebatten”, som egentligen inte finns i vetenskaplig mening. En överväldigande majoritet av världens seriösa forskare är på det hela taget överens om orsak och verkan – och så finns en liten marginaliserad grupp vars främsta motiv inte är forskarens, utan opinionsbildarens.) Hur som. Boken är en fullständigt fantastisk genomgång av det senaste årtiondets största och viktigaste forskningsstrid i Sverige.
3. Peter Englund: Spegelscener. Brottstycken, texter i egensinnig form, Englund när han är som mest nydanande. Boken bortskänkes som pdf av författaren, och jag tycker absolut att du ska tanka hem den.
4. Jan Jörnmark: Övergivna platser. En vacker och gripande berättelse om ett industrialiserat Sverige som inte längre finns. Som att vara tio år och gå på upptäcksfärd.
5. Imre Kertész: Dossier K. En nyskapande självbiografi, där hänsynen till den egna personen verkligen ställs åt sidan – samtidigt som författaren lämnar gott om utrymme för sin egocentricitet. Jag träffade honom i november, och det är ett av årets bästa jobbminnen.
6. Inger Jalakas: Nördsyndromet. En på en gång känslosam och kallt saklig reportagebok om Aspergers syndrom. Den har helt kommit bort i debatten, trots att den utkom i år, och det är verkligen synd.
