Nu så, någon dag försenad, finns min krönika om Piratpartiet som 2000-talets Ny Demokrati, på tidningen Journalistens webb.
Vad säger ni? Ser jag fel? Eller har jag missat fler paralleller? Kommentera här eller på Journalistens sajt. Eller både och, by all means!
Ja hade du läst på http://www.piratpartiet.se/faq så hade du kunnat få svar på dom flesta frågeställningarna du ställer i din krönika. Även om du skriver en krönika kan man kanske tycka att en journalist borde göra ett minimum av research innan man presenterar en tes? Läs även http://www.annatroberg.com/blogg/2008/12/18/sveriges-snabbast-vaxande-folkrorelse-fortjanar-battre-an-halvljumna-hittepa-pastaenden/
Annas blogg inlägg talar för sig själv.
Som du kanske förstår – eller kanske inte? – så är en krönika i tidningen Journalisten riktad till journalister.
De frågor jag ställer i den är förstås inte frågor som inte går att få svar på – de är frågor som inte ställts i särskilt stor utsträckning av etablerade medier, och som bör ställas i sådana sammanhang på samma vis som de alltid ställs till politiska rörelser som aspirerar på mandat.
Det finns redan en hel del intressanta svar i bloggosfären, Anna Trobergs som du just länkade till, men också ett par till. Jag återkommer med länkar!
Din analys är riktig Andreas.
Och nu kommer du snart att vada i ”även om du skriver en krönika kan man kanske tycka att en journalist borde göra ett minimum av research innan man presenterar en tes?” – kommentarer.
Hahaha, javisst, så är det alltid, men det är ok. Även extremt grundläggande saker om publicistik måste ofta förklaras, och det gör jag i så fall gärna.
Även andra ord, som estetik, kan man tydligen behöva förklara. Men det ska jag gärna också göra!
Och som sagt, jag återkommer med lite länkar, när det har blivit lite fler, för det blir det nog. (Lite hot och hat har jag förstås redan fått i mejlen, det slår heller aldrig fel när man kritiserar piratrörelsen.)
Väl rutet!
Hej Andreas
Jag tror inte att det är ordet estetik du behöver förklara, utan snarare vad du menar med vulgärestetik och hur det är tillämpbart på piratpartiet.
Det roligaste är nog när du i ett inlägg som dryper av hånfullhet klagar på hur deras inlägg präglas av hånfullhet. Stor humor!
Det var också skitkul att läsa ditt fullständigt oresearchade inlägg inom hur viktigt det är med grävande journalistik. Fantastiskt!
För jag förutsätter att det måste vara satir?
Klart journalister ska kritiskt granska piratpartiet, precis som alla andra politiker. Jag välkomnar en sådan grankning, men hoppas bara de orkar hålla den lite högre nivån du själv efterfrågar, men knappast lever upp till…
Det här med Norra Halland och Kungsbacka-Posten är intressant. Får alltså Stampen ett presstöd öronmärkt för KP som är större än det NH får? Finns någon artikel om detta någonstans?
(Men ”medlemsägd”: är det inte någon liten ekonomisk förening med några nordhalländska rätt välmående bönder som äger Norra Halland?)
STÅENDE OVATIONER!
Jag gjorde en liknande analys i veckan på min blogg. Du har rätt inte bara i sak, utan drar ner byxor OCH småbyxor på Pirateliten.
Det är bara att läsa ett urval av de kommentarer jag fått på min blogg för att konstatera att det är precis som du säger.
Sen mästrar jag lite själv också, men mest för att visa att den retoriken inte fungerar.
MVH,
Klaus
http://www.tyskungen.se
”Andreas Ekström skriver:
18 december, 2008 kl 13:16
Som du kanske förstår – eller kanske inte? – så är en krönika i tidningen Journalisten riktad till journalister.
De frågor jag ställer i den är förstås inte frågor som inte går att få svar på – de är frågor som inte ställts i särskilt stor utsträckning av etablerade medier, och som bör ställas i sådana sammanhang på samma vis som de alltid ställs till politiska rörelser som aspirerar på mandat.
Det finns redan en hel del intressanta svar i bloggosfären, Anna Trobergs som du just länkade till, men också ett par till. Jag återkommer med länkar!”
Om du menade krönikan som frågor som journalister borde söka svar på tycker jag inte det framgår särskilt väl. Eftersom du i samma krönika lägger fram som fakta att PP har stora likheter med Ny Demokrati och att den som inte gör det inte har gjort sitt jobb som grävande journalist. Självklart ska PP granskas precis likadant som alla andra partier men att granska och att komma med påståenden utan substans (har fortfarande inte sett dig ange någon källa till ”Hån och förakt som metod för att möta motstånd.”) för att sen säga att: Titta förenade journalistkåren! Det är det här ni borde komma fram till. Källor och/eller argument för mina påståenden det behöver jag väll som journalist inte bemöda mig med?
Erik: Nej, vad som framgår och inte – där tar man ju alltid en risk som skribent. Ska jag vara övertydlig, så att ingen missar vad jag menar? Eller ska jag skriva som jag vill, för att inte känna att jag underskattar läsarens kapacitet? En svår balansgång, och jag kan verkligen inte lova att jag alltid klarar den.
Mattias: Om man väljer att döpa hela sitt parti efter en kriminell verksamhet, piratverksamhet, och så dessutom göra en partisymbol som flirtar med piratflagg – ja, då hamnar man med fet marginal på den vulgärestetiska sidan.
Jag kan tycka att det är synd att Piratpartiet heter som det heter, även om det är ett snärtigt namn. Med ett seriösare namn hade både diskussion och acceptans för ren idédiskussion förmodligen varit lättare att nå. Det gissar jag, i alla fall.
Martin L: Ja, det är ju ett lite annat spår, men precis så är det. NH får mig veterligen inget presstöd, tidningen är ju störst. (Däremot får Kungsbacka Tidning, som ägs av NH, en slant.)
Kungsbacka-Posten får alltså sina miljoner – helt oaktat ägarförhållandena.
NH:s medlemsförening består helt riktigt av en liten grupp välmående bönder, huvudsakligen, men det betyder ju inte att tidningsverksamheten är lika solid som dess företrädare.
Tyskungen: Kul att läsa dig. Jag gillar ditt Stig Bergling-inlägg, det är värt en separat länk en annan gång! (Och en viktig fråga: Är du släkt med hudkrämerna med fabrik i Kungsbacka?)
Du efterlyser mer grävande journalistik om PP och ställer ett antal frågor som vem som helst med en dator eller telefon kan kolla upp på mindre än tio minuter. Samtidigt lägger du in ett antal påståenden som du presenterar som fakta, dessa påståenden har du inte styrkt med källor eller argument.
Du efterlyser något du själv inte gjort och det i samma krönika?
Jag förstår mycket väl problemet du beskriver med balansgång, men i din krönika blandar du äpplen och päron. Ena sidan så eftersöker du bättre granskning, inget fel med det tvärtom. Å andra sidan listar du likheter med Ny Demokrati som dom flesta nog skulle se som en förolämpning utan att ha några belägg för dina påståenden.
Jag tycker inte att man behöver ange källor/argument i krönikor (många krönikor är helt subjektiva utan presenterade fakta) om inte någon frågar efter det men man borde ha några om man påstår något. När du då skriver en krönika som går helt emot den verklighet jag upplever, och många med mig, så hade det nog inte varit fel för tydlighetens skull att ha med grunderna för dina påståenden.
”Som vem som helst kan kolla på mindre än tio minuter”, säger du. Nej, nu får vi ta en snabbkurs i skillnaden mellan propaganda och journalistik:
Att ett parti säger ”så här tycker vi, det här är vilka vi är, det här är vad vi tänker göra” är inget nytt. Det gör alla partier på sina hemsidor och i sina broschyrer.
Journalistik uppstår när detta granskas.
***
Du har förstås helt rätt vad det gäller genre: En krönika om politisk journalistik måste inte själv samtidigt utöva politisk journalistik, det vore konstigt.
Likheterna med Ny Demokrati, ja, det är likheter jag ser. Jag tycker de är överväldigande tydliga. Ser du inte samma som jag? Det är helt i sin ordning. Man måste inte göra samma associationer.
Ja men varför skrev du inte det då? Är det likheter du tycker dig se så har vi inget problem. Problemet var att du räknade upp ett antal påståenden och skrev sedan: ”Varför ser det ut på det här sättet?” då är det lätt att tro att du presenterar detta som absolut fakta och inte som en åsikt från din sida.
Är det en åsikt kan jag läsa din krönika och sedan fundera, håller jag med? Min slutsats blir då att det du skriver inte stämmer in på min verklighet och presenterar inte något för att styrka din åsikt, då kan jag lungt avfärda den som ännu ett inlägg i debatten som jag helt enkelt inte håller med om.
”“Som vem som helst kan kolla på mindre än tio minuter”, säger du. Nej, nu får vi ta en snabbkurs i skillnaden mellan propaganda och journalistik:
Att ett parti säger “så här tycker vi, det här är vilka vi är, det här är vad vi tänker göra” är inget nytt. Det gör alla partier på sina hemsidor och i sina broschyrer.
Journalistik uppstår när detta granskas.”
Det är helt riktigt men för att detta ska kunna göras objektivt så måste partiet först ha gjort något.
T.ex. ”Skulle partiet stötta en alliansregering eller en vänsterregering?”
Ja dom säger att det blir där dom får mest gehör för sina frågor men för att granska detta måste dom först ha möjlighet att göra det valet sen får journalister granska hur det valet gjordes.
”Vilka är Piratpartiets planer vad det gäller politik som inte rör upphovsrätten?”
Samma sak här, dom säger att dom kommer stödja den regering som dom får mest gehör för sina frågor. Uppstår den situationen så ska det granskas om dom gjort det dom sa.
Var det gäller frågorna om finansiering och företrädare så har du helt rätt det ska granskas men det är också helt möjligt att det redan är gjort men att man inte fann något som var värt att publicera. Jag har svårt att tänka mig att någon skulle publicera en artikel om hur det inte pågår några oegentligheter i PP.
Att skriva en krönika på det viset är inte något konstigt eller problematiskt. En krönika handlar om tesdrivande.
Granskning ska heller inte bara göras av sådant som har hänt – hur vore det, om vi bara rapade upp vad partierna vill göra, utan att ställa kritiska frågor om konsekvenser och finansiering redan i förväg?
Jag håller slutligen helt med dig om detta: Finns det oegentligheter i Piratpartiet (vilket det ju gör i den meningen att dess företrädare har propagerat för och ägnat sig åt upphovsrättsbrott) så kommer de naturligtvis att omskrivas – om de hittas, vill säga.
Och för det är helt normal, granskande politisk journalistik ett bra redskap. Eller hur? I rest my case.
Jag kan verkligen inte hålla med om checklistan.
”Hån och förakt som metod för att möta motstånd.”
Här tror jag du blandar ihop Piratpartiet med piratdebatten där hån och förakt ibland förekommer. Från bägge sidor.
”Vulgärestetiken.”
Que?
”öreträdarna. Två tveksamma frifräsargrabbar av besserwissertyp, lite olika på ytan men i själva verket mycket lika. ”
Jag umgicks en del med Rick för många år sedan och han framstod verkligen inte som någon besserwisser. Jag har svårt att tro att han skulle ändrat sig så mycket.
Piratpartiet fyller en viktig funktion idag. Det är nämligen det enda alternativet för de som är emot inskränkningar på den privata integriteten. Det är väldigt skrämmande att bägge blocken är för FRA, IPRED1, ACTA och allt vad det heter. Går alla dessa lagar och förordningar igenom så har vi gått mycket längre än vad Orwell beskrev i 1984.
Precis som du skriver så är Piratpartiet mer eller mindre ett enfrågeparti. Deras namnval är också väldigt olyckligt eftersom de ofta får dem att framstå som oseriösa trots att de har väldigt många vettiga åsikter.
Jag tror att många tror att de vill att all musik ska vara gratis och att det handlar om piratkopiering, när det i själva verket handlar om övervakning och rätten till att kommunicera fritt.
Själv är jag förvånad över att gammelmedia inte protesterar mer mot alla de nya lagförslagen.
Tobias: Om vulgärestetik, se kommentar 12 här ovan.
Rick Falkvinge har jag aldrig träffat, men jag har läst mycket av det han har skrivit, och jag har hört honom debattera. Jag tycker snarare att min beskrivning är snäll…
Men Tobias, fundera på det här: Kan man tänka sig att Piratpartiet skulle ha bildats om målet bara var att försvara personlig integritet? Självklart inte! Piratpartiet försvarar personlig integritet som en KONSEKVENS av sin uppfattning att gratis är godast. Eftersom man har brutit mot lagen om upphovsrätt, har det nu kommit en reaktion (som på många sätt kanske är för stark). Och då går man till storms mot den reaktionen, och försöker isolera den ena frågan från den andra.
Det är lite som två barn som bråkar och gnäller för fröken:
Unge: ”Han slog mig!”
Fröken: ”Ja, och vad hade du gjort då?”
(Jag tycker också att det är rätt mycket som ser ofärdigt och illavarslande ut vad det gäller integritetsfrågorna. Men jag instämmer i vad en ledarskribent på Svenskan skrev för ett tag sedan: vill man lindra sin oro över att råka illa ut, så kan man ju alltid, som en liten början, avstå från att ägna sig åt illegal fildelning.)
Ja, tycker du har rätt. Likheter finns faktiskt.
Tycker det finns ännu en parallel, som inte har med Ian & Bert att göra. Det är att dom bygger vad dom gör på samma moraliska princip som ligger bakom FRA-lagen: man gör nåt inte för att det är moraliskt RÄTT, utan för att det är tekniskt MÖJLIGT.
Så nu har jag ändrat i min orginalpost. Tack för att du påpekade mitt faktafel
Howdy Andreas! Vi känner ju varandra en aning och jag gillar dig, även om vi tycker rätt olika om den här grejen.
Vill bara säga att ”helt normal, granskande politisk journalistik” ofta är bland det mest populistiska och förenklande som finns. Och det säger jag som helt normal, granskande journalist (dock inte uttalat politisk sådan).
Kommer nog inte att rösta på PP eftersom jag är en sån nihilistisk besserwisser, men jag vill i alla fall ge dem erkännandet att de är det parti som i dagsläget är mest ivrigt att föra en idédiskussion. Den viljan är rätt sällsynt inom övriga partier.
DD: Det är sant, de driver verkligen en idédiskussion. Men jag tycker att det är problematiskt med enfrågepartier. Se till exempel hur en rad folkomröstningar runt enkla frågor har bakbundit Kaliforniens politiska ledning: så och så mycket öronmärks till det, så och så mycket till detta. Det lämnar inget manöverutrymme.
Jag skriver ny bloggpost i övermorgon som utvecklar just detta.
Visst behöver piratpartiet granskas journalistiskt och visst finns det problem med en- eller fåfrågepartier.
Men jämförelsen med Ian och Bert är bara fånig. Jag är inte piratpartist (även om jag har vissa sympatier), men det är helt uppenbart att pp inte är ett populistiskt parti.
De är snarare mer lik miljöpartiet som också startade ur en enfråge- eller fokusrörelse men så småningom skaffade sig ett heltäckande program.
Visst finns rötterna till PP i fildelningsfrågan men att säga att den är dominerande idag tycker jag är helt fel. Det var i och med FRA debatten som partiet fick nytt liv och sedan dess tycker jag fokus i allt väsentligt har legat på allmänna integritetsfrågor.
Du hävdar att dom uppmanar till brott mot upphovsrätten?! Var/när har dom gjort det? Det har jag inte uppfattat. Att dom vill ändra lagen javisst, men uppmaning till att bryta mot dagens lagar har jag inte sett. Någon referens till det?
Jag vill vända lite på plättarna och snarare jämföra Piratpartiet, som borde heta Privatpartiet med personval. Som personvl borde vara alltså. I princip så röstar man på en person som driver en enskild fråga.
Jag tror att detta är det moderna sättet att driva politik. Viral politik. Sen gäller det för de traditionella partierna att våga fånga upp yttringarna, om de vill vara med framöver. de här allomfattande frågorna om vägar, pensioner och välfärd sköts ändå – av tjänstemän.
Connyt: Det är nog en tolkningsfråga, jag har ingen omedelbar dokumentreferens på det – jag tolkar deras verksamhet så. Jag kan förstås ha missförstått.
Mary: Det där är mycket intressant! Jag har sett att du har utvecklat det på din blogg också, och rekommenderar andra att klicka på ditt namn och läsa. Jag länkar också till dig i morgon.
”Piratpartiet försvarar personlig integritet som en KONSEKVENS av sin uppfattning att gratis är godast. Eftersom man har brutit mot lagen om upphovsrätt, har det nu kommit en reaktion (som på många sätt kanske är för stark). Och då går man till storms mot den reaktionen, och försöker isolera den ena frågan från den andra.”
Det är helt enkelt ett felaktigt påstående. PP försvarar ”Illegal” fildelning eftersom konsekvenskerna för att beivra brottet är för stora ur integritet synpunkt.
”Jag håller slutligen helt med dig om detta: Finns det oegentligheter i Piratpartiet (vilket det ju gör i den meningen att dess företrädare har propagerat för och ägnat sig åt upphovsrättsbrott) så kommer de naturligtvis att omskrivas – om de hittas, vill säga.”
Om man inte jobbar för IFPI eller är känd artist är det knappast nyheter om nån fildelar upphovsrättssyddat matrial. Precis lika lite som att det är nyheter om nån politiker felparkerar eller åker fast för en mindre fortkörning. Snarare visar det bara att vi alla är människor och ingen är oskyldig till allt.
Det är det som är kärnfrågan. Är dom integritet inskränkningar som nu görs, och fler är gång, priset vi får betala för att beivra ett brott som gör ingen eller liten (där går åsikterna isär men jag litar mer på KTH än på IFPI) samhällsskada?
Du kommer med allvarliga anklagelser:
– ”Hån och förakt som metod för att möta motstånd”
– ”dess företrädare har propagerat för och ägnat sig åt upphovsrättsbrott”
Men du kan inte styrka dom med några exempel eller referenser.
Den debatt som förs i PP är ju väldigt öppen (till skillnad mot vissa andra partier) så det borde vara lätt att hitta exempel om det du säger är sant?!
Tycker du själv att detta är god journalistik? Jag tycker det är riktigt dåligt.
Du skriver att dom använder hån och förakt och att dom är besserwissertyper. Du kanske ska fundera på hur din egen text uppfatas… 😉
Andreas,
Om du står fast vid din beskyllning att jag har uppmanat till brott mot upphovsrätten får du faktiskt gärna plocka fram en referens på det.
Inte för att jag tar så jätteilla upp i och för sig, men rent principiellt tycker jag att det är lite dålig stil att beskylla mig för brott på så lösa grunder.
Hån och förakt kan jag lätt styrka, jag kan hitta tio eller fler exempel på sådant – men det är ju inte en objektiv sanning, eller hur? Det är ju min personliga uppfattning det handlar om. Jag menar att både hån och förakt är vanligt återkommande i partiföreträdares retorik. Jag är säker på att många tycker olika om det.
Christian: Nej, du har helt rätt – du personligen har ju inte gjort det såvitt jag vet. Jag har vid ett flertal tillfällen dock hört sådana uttalanden från personer som säger sig representera och/eller stödja partiet. Men jag uttryckte mig alldeles för slirigt och oklart på den punkten, beklagar det!
Uppskattar f ö ditt svar på krönikan på Journalistens sajt. Jag ska skriva ett samlingssvar där i morgon; jag gissar att det ligger lite fler kommentarer och väntar just nu, eftersom de har förhandsmoderering.
Håller med dig, visst är hån och förakt subjektiva saker. Jag blir lite nyfiken. Du kan väl lägga ut/länka till några exempel på det som du anser är hån och förakt!?
Ja, ska jag göra det? Är det fruktbart? Om jag ger några exempel och säger ”det här tycker jag är hånfullt” eller ”det här tycker jag är föraktfullt” och så säger du ”det tycker inte jag…? Jag undrar det. Nog är det intressantare att diskutera de större sakfrågorna än din och min gränsdragning mellan vad som är och vad som inte är en hånfull formulering…? Eller tänker jag alldeles fel?
Well. Det är läggdags, så den som till äventyrs kommenterar mera får räkna med att vänta på svar nu några timmar… Nytt inlägg i morgon, så vi kanske kan ta tråden vidare där, för er som är intresserade? Jag upplever ibland att man ”tappar” läsare när diskussionen fortgår på ett inlägg som inte är dagsfärskt.
@ Andreas Ekström: Ja, det var en släkting till mig från tyskland som uppfann NIVEA. Man kan säga att jag tagit hans arv med mig till Sverige. För jag går mest omkring och är fet, dryg, och kladdar på folk! 😉
/Klaus
Jag var bara uppriktigt nyfiken på vad du menade med din anklagelse mot dom angående detta. Så lägg gärna ut exempel. Jag lovar att inte svara med ”det tycker inte jag är hånfullt” (håller med om att det inte skulle vara en meningsfull diskussion)… 🙂
Jag håller med om att deras namn är olyckligt. Men jag blir djupt besviken på din karekteristik av partiets främsta företrädare. Engström som har ett långt och djupt förflutet som Sveriges ledande anti-mjukvarupatent-aktivist, skulle han ha gått in i detta för att ”gratis är gott”? Det är ju precis tvärtom, ställningstagandet i fildelningsfrågan (som inte alls är detsamma som att man ska skrota upphovsrätten) är en följd av en redan sedan länge fördjupad förankring i frågor kring mjukvarupatent, öppna källkoder, DRM osv. Och han delar denna IT-initierade värdegrund med Falkvinge.
Så frågan är vem som skrapar på ytan här? Piratpartiet är, i motsats till politikerna som styr agendan i dessa frågor i dag, på djupet kunniga, genomtänkta och inte minst väl bevandrade i internationell upphovsrättsforskning.
Stort tack till Mary, som slår huvudet på spiken när det gäller Piratpartiets politiska modernitet.
Jag var kanske för elak? Well, om du, som är rikets nummer ett vad det gäller roliga sågningar tycker att jag var för hård, då får jag nog acceptera att jag kanske var det… 😉
Håller med om att Mary är läsvärd, hon är nu också länkad i inlägg daterat i dag, 19 dec.
bra analys
även om ny demokrati var farligare: här kan jämförelser med sverigedemokraterna bli mer giltiga
men de är missnöjespartier allihop
piratpartiet känns dock mest som ett enfrågeparti som kommer att blekna i och med att legala fildelnings- och streamingtjänster blir bättre och vanligare
Att se och förstå saker som ingen annan ännu förstår har varit miljöpartiets ledstjärna sedan deras tillblivelse och var även till stor del arbetarrörelsens när den uppstod. Det är inget nytt fenomen och endast tiden kan utvisa om det bär eller brister.
De frågor som pp ägnat sig åt kan sedan inte jag se som speciellt populistiska, generellt. Om man följer diskussionen på webben så handlar den främst om integritetslagstiftning, samt om konstitutionella frågor. Detta på ett bra mycket djupare plan än att ”gratis är gott”.
Den mer icke-problematiserande inställningen är ju snarast den om att inget ha att dölja och att man får tåla ett par törnar mot rättvisan för att få tag på ”buset”. Många representanter för de etablerade partierna verkar företräda detta synsätt. Den inställningen hittas också oftast lätt bland de kommentarer som skall företräda på valfri artikel tidningsartikel nätet runt. Vem är populist nu? Jämfört med t ex socialdemokraternas ”akta er för borgarna, de är onda kapitalister”-retorik står sig pp slätt.
Konsekvensfri politik kan man helt klart beskylla även de existerande partierna för att driva i hög grad. Sexköpslagen, kärnkraftsnedläggning och tillbakarullade a-kassereformer, någon? Här har både vänster- och högerblocket straffat ut sig gång efter annan. Fildelningsfrågan skall man inte ens tala om, där brister nuvarande lagstiftare gruvligt i kompetens precis som Kjell skriver.
Det skulle gå att hitta fler paralleller till att motsvara resten av punkterna, men det börjar bli lite långt. Poängen är att man måste analysera nya partier relativt de existerande, inte hålla upp dem mot en idealiserad mall tagen ur luften. Där borde den granskande journalistiken börja.
”som skall företräda folkdjupet” skall det stå ovan, i tredje stycket. Det sista ordet föll bort.
Andreas Ekström:
Du skriver:
”Det är lite som två barn som bråkar och gnäller för fröken:
Unge: “Han slog mig!”
Fröken: “Ja, och vad hade du gjort då?”
Hur tänker du då, Andreas?
Ska inte fröken tillrättavisa barnet som slagit, istället för att skuldbelägga offret – ÄVEN om nu något ”olagligt” inträffat före slaget?
Menar du här att man alltid ska behöva försvara sig mot både offer och ”klagomålsinstans” – dvs att om man blir utsatt för angrepp så måste man genast bemöta ännu en ”motpart” som indirekt gör dig ansvarig för angreppet?
Ska barn slåss? Nej, barn ska inte slåss.
Dålig liknelse, och du sätter dessutom normen för våldet.
Kanske är du en sån som säger ”man slår inte mindre” – men vem slår man då?
Samma sak där – man slåss inte.
Eftersom Andreas inte bemött min kommentar i kommentarerna på ett annat inlägg här så vill jag bara upprepa slutklämmen därifrån;
Varför vill man skapa ett övervakningssamhälle som skapar enorma möjligheter för maktmissbruk från inte bara myndigheter utan även privata företag när de potentiella födelarna är i stort sett obefintliga? Ipred och liknande lagar har ju haft mycket liten eller ingen effekt på den illegala fildelningen i de länder där den införts.
Det är som att införa undantagstilstånd för att komma tillrätta med butiksnatterier. Är man emot en militariserad stat i det läget betyder det inte att man är för snatteri eller ens snattar själv – man kan helt enkelt tycka att det är en överreaktion på ett problem vars proportioner överdrivits enormt. Är det då konstigt om man börjar undra om de bakomliggande skälen kanske är helt andra än de påstådda?
John: Beklagar om jag missat svara, jag försöker svara på det mesta, men… ja, trycket är rätt hårt ibland, så jag kan ha missat det.
Men, till saken: Jag tycker också att reaktionerna från myndighetshåll i många fall ser alldeles för starka ut, och inte helt klara, och inte ofelbara.
Det är bara det att jag har svårt att ta motiven till engagemanget på allvar alla gånger. Det är helt enkelt inte alltid så trovärdigt – i mina ögon – att intressera sig för integritetsfrågor för första gången i livet JUST då de börjar röra den heliga rätten att tillgodogöra sig allt, alltid, gratis. Jag tror helt enkelt inte på att integritetsengagemanget är huvudsak för många av dem som debatterar frågan.
”att intressera sig för integritetsfrågor för första gången i livet JUST då de börjar röra den heliga rätten att tillgodogöra sig allt, alltid, gratis.”
Jag tror du är fel ute, rädslan för oberäknelig och hänsynslös vedergällning från storföretag väger tyngre än begäret att få tanka musik gratis. Det är inte idén om att fildelning ska vara lagligt i sig som har väckt det kraftiga motståndet mot lagarna (och därmed engagemanget för PP), utan de stora bevisningsosäkerheterna, de godtyckliga lagformuleringarna, skräckhistorier om oskyldigt dömda och hutlöst oproportionerliga skadeståndsbrev, och överhuvudtaget oron över att ge mediaindustrins advokater lösa tyglar att statuera ”varnande exempel”.
Sen ser jag inte varför det skulle vara något fel i att bli engagerad i en fråga för att den har starka personliga beröringspunkter, gäller inte det rätt allmänt för politiskt engagemang?
Andreas, vad har du för bevis, annat än ett hugskott, för att det verkligen är gratistänkandet som ligger bakom? Du tillskriver motiv till integritetskämparna som jag inte kan se finsn belagda någonstans.
Ibland kan jag själv inte låta bli att undra om de som ivrar mest för bevakning av i stort sett allt i syfte att ta itu med ett ändå relativt litet problem resonerar utifrån en människosyn som jag inte känner igen från någon av dem som jag känner som är engagerade i kampen för att upprätthålla rättssäkerheten på internet. Du utgår ifrån att om något finns att tillgå gratis så kommer de flesta personer inte vilja betala ett vitten till upphovsmakarna, och jag kan inte låta bli att se det som projektion, faktiskt. Helt bortsett att det finns massor med fakta som pekar på motsatsen och gott om framgångshistorier om hur man som upphovsman tjänar pengar på att det inte går att kontrollera att varje person som konsumerar ens verk betalar för sig.
Det jag undrar är hur en sådan kontroll ska bli möjlig att åstadkomma ens om man beskär nätets frihet och ptivatpersoner digital integritet nästan helt. Tekniken att fildela ändå finns redan och snart kan man ha t.ex. alla någonsin inspelade låtar i jackfickan. Utöver obligatorisk daglig visitering för alla på t.ex. alla arbetsplatser, så förstår jag inte hur du och andra som inte kämpar mot Ipred et.al. har tänkt att det skulle gå till.
När man ställer såna väldigt konkreta frågor brukar folk börja sväva på målet eller mörka att de faktiskt är för sånt som husrannsakan och buggning av människor som bara potentiellt och på mycket lösa grunder misstänks for att kanske ha begått ett brott som uppgår i allvarsgrad till – på sin höjd – snatteri.
Ja, det är klart att upphovsmän ska kunna hitta sätt att leva på att de har många mottagare, men vad är det som säger att den gamla modellen är den som till nästan vilket pris som helst är den som måste upprätthållas?
Och jag är engagerad för första gången just för att jag aldrig har sett ett integritetshot som är så enormt stort, för att det är första gången som företag ska få rätt att agera polis för att komma til bukt med ett samhällsproblem som på intet vis står i proportion till de potentiella kränkningar och övergrepp som de – enligt internationell erfarenhet – garanterat kommer att leda till.
Jag är inte särskilt orolig för egen del, faktiskt – annat än att jag kanske blir en av dem som helt oskyldigt väcks av att kronofogden stormar in och tar min dator i beslag (som jag behöver för mitt arbete). Men jag oroas för vilka samhällseffekter kontrollbehovet kommer att leda till.
Som jag sagt i andra sammanhang; bara för att man inte tycker att alla förpubertala barn ska utrustas med maskingevär så är man inte för pedofiler. Man kan faktiskt helt enkelt tycka att det är ett sällsynt dumt och farligt förslag som med största sannolikhet inte kommer att ha den efterlysta effekten, och inte alls vara orolig för att man inte kommer at få tafsa på ungar.
Du som tycker så illa om hån och nedlåtande attityder från integritetsvurmare borde i alla fall föregå med gott exempel och ta den debatten folk för, inte en imaginaär debatt som bygger på motiv du själv tillskriver folk. Det vore ärligare och mer konstruktivt (om än säkert mycket svårare för dig).
Kloka synpunkter, John. Jag ber att få återkomma till en del av dem, och ta dem till utgångspunkt för nya huvudtexter – så här långt ner i en kommentartråd tror jag vi tappar en del läsare.
Men, ändå, en grej:
”Vad har du för bevis, annat än ett hugskott, för att det verkligen är gratistänkandet som ligger bakom?”
Mitt svar: börja med partiets namn, för sjutton…
Tänker mest på Killinggängets film ”attacken mot gunnar rehlin, en liten film om att göra nån illa” när jag läste din ”krönika” som är så full med felaktigheter och påhittade påståenden att jag undrar hur du ens kan titulera dig journalist.
gissar att det var presslegget som lockade så att du skulle kunna tränga dig före i krogkön.
Jag beklagar de många skrivfelen i mitt inlägg. Jag skrev det hastigt precis innan jag skulle iväg och hann inte korra alls. Förhoppningsvis går det ändå att gissa sig till vad jag menade.
Och PP:s namn må vara aningen olyckligt, men jag tycker det är betydligt mer olyckligt att hänga upp hela sin debattaktik på det.
SixDays: Det var lägst nivå hittills. Förekommer objektiva felaktigheter i min text vill jag förstås gärna veta det, så att vi kan rätta dem. (Men det är något i ditt tonläge som gör att jag gissar att du tycker att det är sakfel att inte tycka som du. Jag kan förstås ha fel i det.)
Jag tror att du kan ha rätt i att det finns en svans av mindre engagerade piratpartianhängare som motiveras mer av ”gratis är gott” (även om det förmodligen handlar mer om bekvämlighet och socialt utbyte än pris för de flesta) än i första hand integritetshänsyn. Men jag tror inte att det gäller för kärnan av piratpartister.
Angående piratpartiets namn var det någon som träffande beskrev det som ”bättre ett parti med fånigt namn än ett parti med fånig politik”.
Personligen skulle jag stödja ett system likt dagens upphovsrätt fast med nedkortad skyddstid och utökade ”fair-use”-rättigheter om det gick att upprätthålla den ordningen utan allvarliga integritetsinskränkningar, rättsosäkerhet eller oproportionerligt hårda straff. Jag överväger ändå att rösta på piratpartiet eftersom jag inte tror att de klarar att kompromisslöst få igenom alla sina krav. Men de kan nog ändå göra ett viktigt avtryck i integritetsfrågorna och tvinga andra partier att förhålla sig till de här frågorna.
Andreas skrev
”“Vad har du för bevis, annat än ett hugskott, för att det verkligen är gratistänkandet som ligger bakom?”
Mitt svar: börja med partiets namn, för sjutton…”
Så du menar att Folkpartiet liberalerna är ett sant liberalt parti?
Att Centerpartiet står i mittenfåran av svensk politik?
Att Miljöpartiet bara handlar om att värna om miljön?
Medlem i pp. Gratis är gott.
Tycker faktiskt att det ska vara tillåtet att kopiera. Allt. Till och med pengar. Vi lever i en rutten värld.