Min kamrat och kollega Östen tog sig en gång för att läsa ”På spaning efter den tid som flytt” av Marcel Proust. Jag har själv inte läst den, och tror efter vad jag har hört att det skulle vara mer av ett läsexperiment än en läsupplevelse. En idrottsprestation snarare än en litterär, av författaren alltså. Men Östen gillade det – som ett slags bildningsprojekt.
I flera år har jag funderat på ett annat litterärt bildningsprojekt, också det med inslag av idrottsprestation, också det med en del läsupplevelser som kanske inte kommer att vara underbara i sig.
Jag tänkte mig att läsa ett verk av varje Nobelpristagare i litteratur. Här är reglerna:
* Jag går kronologiskt bakåt i tiden, och börjar alltså med Pamuk, som jag tacksamt nog redan har läst. (Snö. Kanonbra.) Hurra! Jag är redan på Pinter! Som jag också har läst! (Tea Party and other plays. Sparsmakat. Laddat.) Alltså blir det Jelinek härnäst.
* Ett verk per författare läses. Det ansett viktigaste om det står att finna, annars vad jag kan komma över. En dikt duger självklart inte, i fallet med lyriker. En hel svit eller samling ska det vara.
* Som ciceron använder jag Sven-Christer Swahn och hans artikelserie i Sydsvenskan om hundra års prisvinnare. Den utgavs i en elegant pocket år 2001.
* Jag ska vara klar absolut senast den 29 oktober 2015, då jag fyller 40. Det gör att jag behöver ta en Nobel i månaden, slarvigt räknat.
* Och jag bloggar givetvis om varje bok. Så nu spottar vi i nävarna här. Sienkiewicz, Maeterlinck, Elytis och Carducci – bring ’em on!
