Hos optikern. Ska göra ett andra försök att använda mina nya glasögon, första versionen hade inte tillräckligt bra glas till höger och så kommer jag tillbaka och jodå, det är slipat och klart, mycket bra – men så ser jag som en liten fläck i glaset. En liten… fläck. Försöker putsa bort den, men ser att den är regelbunden. Kanske ett märke från ett verktyg som har hållit fast dem vid arbete, hur som helst, det är inte ok, inte när man har betalt uppemot en hel förmögenhet, går tillbaka –
Optikern (detta är stans fina optiker, strålande vackra män och kvinnor möter en och har spejsade glasögon och säger att man ser fantastisk ut, jag antar att man får vad man betalar för på så vis) säger då att det där lilla märket, ett stiliserat z, är en ”kvalitetsstämpel” så att jag ”säkert ska veta” att det är glas av ett visst märke jag har fått.
Öh.
Jag blir som en väsande tryckkokare av återhållen konsumentilska. Tror ni för det första att jag vill ha ett märke i GLAS som man ska SE IGENOM? Har städfirman lämnat lite skräp på ett visst sätt, så att jag ska veta att det är just den städfirman som varit där?
Tror ni för det andra att jag de närmsta åh låt säga fem eller sex åren tänker gå omkring med ett jävla varumärke på mina ögon? No logo! Gör om, gör rätt, sa jag till den stilige optikergossen.
Han ringde ett samtal.
”De specialtillverkar ett glas till dig”, sa han efter att ha grävt ganska djupt i sin låda för professionalitet, tittat under mappen för ”trevlig kund som är rätt besvärlig men som har barnvagn med sig och som kan vara en sån som will bring his business hit i trettio år till eller mer om jag gör detta rätt”. Han hade en sån mapp, det är jag säker på.
Och jag har nu inga nya glasögon ett tag till. Jag kommer att bli en fruktansvärt knarrig gammal man en dag.
